23 november 2016

Låt den gyllene regeln göra avtryck i debatten


Kommunikatören Delmon Haffos famösa testsändning i Moderaternas webb-TV-kanal där han kallade den socialdemokratiska socialförsäkringsministern för "hora" har lett till tumult i det politiska Sverige. Vad jag förstår har Haffo själv fått sparken, hans chef omplacerats och flera av hans skrattande kollegor blivit av med jobbet eller på annat sätt bestraffats av sitt parti. Haffo själv har som sig bör förstås bett om ursäkt.

 

I en debatt i SVT:s Agenda diskuterade riksdagsledamöterna Hanif Bali (M) och Veronica Palm (S) det inträffade och var rörande överens om att man inte på nätet ska häva ur sig saker som man inte skulle kunna säga ansikte mot ansikte. Utan tvekan en god princip, men knappast en fullgod sådan. För även om Hanif Bali och Veronica Palm förhoppningsvis har spärrar för vad de säger till varandra, kan vi inte utgå från att alla har det. Delmon Haffos oursäktliga språkbruk kommer inte bara ur näthatets troll utan också ur det språkbruk som vi varje dag möter till exempel bland ungdomar i förorter som den där jag bor. Samma ton och ibland ännu värre hör man också bland stå-upp-komiker som når ut till en bred publik.

 

Så istället för att nöja sig med att bara säga saker i sociala medier som man skulle kunna säga ansikte mot ansikte, vad sägs om att försöka behandla alla andra människor med respekt? En gammal tumregel som håller än är den gyllene regeln om att göra mot andra som man skulle vilja att andra gjorde mot en själv. Inte fara med osanning. Inte avsiktligt missförstå. Inte använda glåpord som "hora" eller "husneger". Inte anspela på våld eller sexuella övergrepp mot sina motståndare. Istället för att låta näthat och skolgårdsmobbning infiltrera det offentliga samtalet skulle vi då kanske få en offentlig samtalston av respekt som ger avtryck även i ungdomars vardag. Ebba Busch Thors och Kristdemokraternas förslag mot näthat är ett viktigt åtgärdspaket för att trenden ska vändas, men samtal om goda värderingar bör hela tiden finnas levande på agendan för att ge svenska ungdomar en tryggare vardag.

16 november 2016

Så ska Huddinge utvecklas som konstkommun


Nyligen behandlade kommunfullmäktige ett medborgarförslag om att en procent av budgeten i alla kommunens ny-,  om- och tillbyggnationer ska användas till konstnärlig gestaltning. Medborgarförslaget kom från Huddingekonstnären Gun Lindblad, som bland annat gjort utsmyckningen på Trångsunds station.

Jag håller med Gun om att den konstnärliga utsmyckningen av offentliga byggnader och annan infrastruktur är väldigt viktig. Precis som jag och väldigt många andra konstälskare har vallfärdat till Hadassahsjukhuset utanför Jerusalem för att se Chagalls fantastiska glaspaneler, hoppas jag att framtida konstälskare kommer att söka sig till Kästa förskola och skola i Flemingsberg för att se den mångsidige brittiske konstnären Brian Enos konstinstallation "77 million paintings for Kästa school".

Mer tveksam är jag till tanken att sätta ett mål för hur mycket pengar som ska spenderas på den konstnärliga utsmyckningen eller att det skulle kopplas till alla projekt. Som medborgare, skattebetalare och konstälskare tycker jag att det är mycket viktigare att fokusera på vad vi får ut av pengarna. Kanske är det bättre att satsa på en Calatrava-skulptur i Kungens kurva eller en muralmålning av en nutida Basqiuat i Flemingsberg snarare än att i varje enskilt byggprojekt köpa in konst av mer medioker kvalitet. Kanske är det bättre att satsa på en skulpturpark vid Fullersta gård istället för att köpa in dyr offentlig konst varje gång en förskola ska byggas om.

Huddinge behöver utvecklas som konst- och kulturkommun. Vi ska inte bygga själlösa förorter utan levande, dynamiska samhällen och där är konsten en viktig del. Att Operan och Dramaten överväger att öppna en ny scen i kommunen och Stockholms Musikpedagogiska Institut etablerar sig på campus i Flemingsberg är viktiga steg på vägen. Däremot är det inte rätt väg att sätta upp mål för hur mycket vi ska spendera utan vi bör istället sätta upp mål för vilka kvaliteter vi vill uppnå.

15 november 2016

Nu startar vi en ny podcast om trafik!

Trafikfrågor är spännande. Resor präglar vår vardag och möjliggör våra liv. Eller försvårar våra liv, när de inte fungerar som de ska. Det här är saker som är värda att prata om. Hur ska framtidens kollektivtrafik se ut? Vilken roll kommer bilen att ha? Vem ska betala?

Därför har vi nu startat en ny podcast från Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting. Namnet på podcasten är "Trafik-Kalle", vilket i mina öron låter litet självcentrerat men jag vill försäkra att podden naturligtvis inte bara kommer att handla om mig och vad jag tycker och tänker om trafiken utan vi för bredare samtal kring de här viktiga frågorna och ser fram emot att i kommande avsnitt ha ett antal spännande gäster som kan bidra till att belysa frågorna ur olika perspektiv.

Läs gärna mer om podden på KD Stockholms hemsida: http://stockholm.kristdemokraterna.se/kd-startar-sveriges-forsta-breda-podcast-om-trafik/