Kommunikatören
Delmon Haffos famösa
testsändning i
Moderaternas webb-TV-kanal där
han kallade den socialdemokratiska socialförsäkringsministern för "hora"
har lett till tumult i det politiska Sverige. Vad jag förstår har Haffo själv fått sparken, hans chef omplacerats och flera av
hans skrattande kollegor blivit av med jobbet eller på annat sätt
bestraffats av sitt parti. Haffo själv
har som sig bör
förstås bett om ursäkt.
I en debatt i SVT:s Agenda diskuterade riksdagsledamöterna Hanif Bali
(M) och Veronica Palm (S) det inträffade
och var rörande
överens om att
man inte på nätet ska häva ur sig saker som
man inte skulle kunna säga
ansikte mot ansikte. Utan tvekan en god princip, men knappast en fullgod sådan. För även om Hanif Bali
och Veronica Palm förhoppningsvis
har spärrar för vad de säger till varandra,
kan vi inte utgå från att alla har det.
Delmon Haffos oursäktliga
språkbruk
kommer inte bara ur näthatets
troll utan också ur
det språkbruk
som vi varje dag möter
till exempel bland ungdomar i förorter
som den där jag bor. Samma ton och ibland ännu värre
hör man också bland stå-upp-komiker som når ut till en bred
publik.
Så
istället
för att nöja sig med att bara
säga saker i
sociala medier som man skulle kunna säga
ansikte mot ansikte, vad sägs
om att försöka behandla alla andra människor med
respekt? En gammal tumregel som håller
än är den gyllene
regeln om att göra
mot andra som man skulle vilja att andra gjorde mot en själv. Inte fara med
osanning. Inte avsiktligt missförstå. Inte använda glåpord som
"hora" eller "husneger". Inte anspela på våld eller sexuella övergrepp mot sina
motståndare.
Istället för att låta näthat och skolgårdsmobbning
infiltrera det offentliga samtalet skulle vi då
kanske få en
offentlig samtalston av respekt som ger avtryck även
i ungdomars vardag. Ebba Busch Thors och Kristdemokraternas förslag mot näthat är ett viktigt åtgärdspaket för att trenden ska vändas, men samtal om goda värderingar bör hela tiden finnas levande på agendan för att ge svenska ungdomar en tryggare
vardag.