Dags för en värdighetsgaranti i färdtjänsten

Debatten om färdtjänstens kvalitet har nu fortsatt i flera veckor. Det är bra. Färdtjänsten är en viktig del i kollektivtrafiken för många äldre och personer med funktionsnedsättning. De ska självklart kunna åka tryggt och lita på att de blir bemötta på ett bra sätt. Klagomål och olyckor är frågor som behöver diskuteras.

 

Däremot kan jag tycka att debatten tagit en lite märklig vändning. Det är ju inte resenärernas fel om förarna har dåligt betalt. Och det är inte dyrare att hitta rätt eller vara trevlig mot resenärerna. Låga löner kan aldrig ursäkta dåligt bemötande.

 

Idag skriver jag på Dagens Samhälles debattsida om att det skulle behövas en värdighetsgaranti i färdtjänsten. Som ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge har jag varit med om att införa en värdighetsgaranti i äldreomsorgen och jag ser att det på ett bra sätt förtydligat vilka värderingar som ska prägla verksamheten, vad man kan förvänta sig av till exempel hemtjänsten eller ett äldreboende och hur man går till väga när man inte får det som man har rätt till.

 

Färdtjänsten skulle behöva samma tydlighet. Det kan handla om god lokalkunskap, hjälp att ta sig i och ur taxibilen och att resenären blir kontaktad om det uppstår en försening. Det handlar också om ett inkännande bemötande från beställningscentralen, med lokalkännedom och goda språkkunskaper. Alla ska veta vad det är för regler som gäller, både kunder och chaufförer. Och har man inte fått det man har rätt till ska man få en kompensation, precis som med resegarantin eller tillgänglighetsgarantin som redan finns.

 

Fokus bör alltså vara på att höja kvaliteten i färdtjänsten genom mer fokus på ett gott bemötande. Men jag tror också att vi måste verka för att på olika sätt höja kvaliteten i Stockholms taxibransch i stort. Det finns nog en del i den svängen som egentligen borde syssla med något annat. Färdtjänstchaufförer som inte sköter sig bör stängas av. Redovisningscentraler kommer att bli ett viktigt redskap för att få bort skattefusk och andra skumraskaffärer. Lokalkännedomsprovet för taxichaufförer i Stockholm måste återinföras och skärpas.

 

Men när lagen så tillåter - än så länge är det inte juridiskt möjligt - vill jag också att vi i landstingets taxiupphandlingar kräver kollektivavtalsliknande villkor. Taxiåkarna måste sköta löner, pensioner och försäkringar på ett bra sätt för att få köra för landstinget. Vi ska inte göra oss några illusioner om att kollektivavtal i sig kommer att lösa vare sig taxibranschens kvalitetsproblem eller den låga lönsamheten för många åkare och chaufförer. Men kanske kan det bidra som en liten pusselbit i arbetet för att skapa mer ordning och reda och då tycker jag att det är värt att pröva.

 

 

 

 

 

Pensionerna och det rationella sparandet

Sverige är ett märkligt land. Skulle en finansminister för ett högerparti någon annanstans i världen gå ut med förslag om höjda skatter ett valår? Och speciellt då i ett läge när den inhemska ekonomin faktiskt är i gott skick och hjulen ser ut att börja snurra igen efter en internationell lågkonjunktur som pågått i mer än fem år.

Och de förslag som Anders Borg kommer med är inte direkt okontroversiella. Han stryker definitivt inte väljarna medhårs.

Ett av förslagen som verkligen tål att tänkas på handlar om avskaffad avdragsrätt för privat pensionssparande.

Hur ska du klara dig när du blir gammal? Den frågan bör vi nog alla ställa oss. Den demografiska utmaningen är en verklighet som vi inte kan ignorera. Hur ska vi kunna försörja de äldre i ett läge när folk lever allt längre, arbetar allt kortare tid och det är stora generationer som behöver mycket vård och omsorg?

En del av lösningen har det privata pensionssparandet ansetts vara. Därför har staten valt att subventionera det med en avdragsrätt.

Den statliga subventionen har bidragit till att legitimera en gren av finansbranschen som har varit väldigt skickliga när det gäller att utnyttja människors oro. Ungdomar utan speciellt höga inkomster och med stora och viktiga investeringar framför sig har, påverkade av marknadsföringen, valt att binda sitt sparande i olika lösningar som de inte kan använda förrän de fyllt 55 år.

Samtidigt vet vi att hushållens skuldsättning ökat dramatiskt på senare år, inte minst i Stockholmsregionen. Att köpa en bostad är inte billigt och få människor har så stort tillgängligt sparkapital att egeninsatsen när de köper sitt första boende kan bli annat än marginell. Det är för att dämpa den utvecklingen som regeringen infört ett bolånetak.

Vem tjänar på att samma människor tar stora lån för att finansiera sina bostadsköp och samtidigt har pengar avsatta i en pensionsfond eller försäkring som de inte kan förfoga över? Bank- och finanssektorn, förstås, som både skär emellan på bostadslånen och pensionssparandet. Ur individens synvinkel vore det, eventuella skattetekniska abrovinker förutan, mer rationellt att istället amortera av på lånen.

Den finanspolitiska utmaningen borde vara att skapa ett system som uppmuntrar till en sparande- och amorteringskultur präglad av rationalitet och långsiktighet. För även om vi ibland har haft anledning att jubla över till exempel amerikanska tillväxtsiffror drivna av konsumtion för lånade pengar som får hjulen att snurra även här i Sverige, så är det förstås inte långsiktigt hållbart, förmodligen inte miljömässigt och definitivt inte ekonomiskt. I en hållbar ekonomi bygger varken stater eller hushåll upp gigantiska låneskulder.

Anders Borgs förslag om slopad avdragsrätt för pensionssparande har främst ifrågasatts av privatekonomer som arbetar för de stora företag som säljer den här typen av lösningar, t.ex. Swedbank och Länsförsäkringar. Mer oberoende analytiker pekar på flera av de problem som finns med dagens system och verkar inte sörja att det är på väg att försvinna. Så inte heller jag - så länge det avskaffade skatteavdraget inte bara är en besparing för statskassan utan är en del i en politisk uppgörelse som faktiskt bidrar till att öka medborgarnas incitament för ett sunt sparande och ekonomisk långsiktighet.

"Dagen T" i landstingsfullmäktige

Idag fattade landstingsfullmäktige ett historiskt beslut om utbyggd tunnelbana. Nio nya stationer i tre olika riktningar och en kapacitetsökning med 50 procent på ytterligare tre linjer. En sammanlagd investering på cirka 25,7 miljarder kronor. Ett gigantiskt projekt – och ett välbehövligt sådant. 

Stockholm är idag en av Europas snabbast växande storstadsregioner. Om utvecklingen fortsätter som idag kommer länets befolkning passera tremiljonersstrecket om ungefär 20 år. Tillväxten ställer höga krav på en fungerande bostadsmarknad, arbetstillfällen, infrastruktur samt – inte minst – hållbara transporter och en väl utbyggd kollektivtrafik.

Jag är därför oerhört glad över att vi i det Alliansledda landstinget tillsammans med Alliansregeringen och de Alliansledda kommunledningarna i Stockholm, Nacka, Solna och Järfälla har kunnat komma fram till en överenskommelse om utbyggd tunnelbana – för första gången på flera decennier!

För oss kristdemokrater är det speciellt glädjande att få vara med och fatta beslut om byggandet av en ny tunnel under Saltsjö-Mälarsnittet så att tunnelbanans blå linje ska kunna förlängas till det snabbväxande Nacka och Hagsätralinjen kopplas om genom den nya tunneln istället för att trängas med tågen från Farsta och Skarpnäck. På det sättet kan vi öka kapaciteten på alla dom tre linjerna med 50 procent – en kapacitetsökning som jag tror att dom flesta som åker med linjerna i rusningstid kan vittna om verkligen behövs. Det här är frågor som vi kristdemokrater de senaste åren tagit upp gång efter annan.

Även förlängningen till Järfälla känns som en viktig prioritering. Vi behöver smarta knutpunkter mellan olika transportslag för att korta restiderna och göra så att människor lättare ska kunna få ihop sina livspussel. En ny station i Barkarby för regionaltåg, pendeltåg och tunnelbana kommer att bli en väldigt viktig sådan knutpunkt.

Och den nya linjen mellan Odenplan och Arenastaden via Hagastaden hoppas jag kommer att bli början på en ny, modern tunnelbanelinje genom Stockholm, från Älvsjö till Täby/Arninge. För utvecklingen tar ju inte slut med dagens beslut. Vi ser ett behov av fortsatt utbyggnad av Stockholms kollektivtrafik – spårvägar, lokalbanor, pendeltågslinjer men inte minst tunnelbana. Vi måste fortsätta satsa.

Därför är jag väldigt glad över gårdagens utspel från Alliansen i Stockholms stadshus. En förlängning av tunnelbanan från Hagsätra till Älvsjö är något som jag pratat om länge. Det rör sig om en ganska kort sträcka och precis som för utbyggnaden till Barkarby tror jag att vinsterna i form av bättre bytesmöjligheter, smartare resvägar och fler bostäder vida överstiger kostnaderna.

Jag och Kristdemokraterna i Stockholms stad och län vill att arbetet med en strategisk tunnelbaneutredning kring de långsiktiga behoven av utbyggd tunnelbana ska komma igång så snart som möjligt. Läs gärna mer om det i den debattartikel som jag och riksdagsledamot Caroline Szyber skrivit som publicerades i Dagens Industri för någon månad sedan.

Läs även: Ett steg närmare ny tunnelbana (140121), En historisk satsning på ny tunnelbana (131111)

Spökresenärer och mörkertal i färdtjänsten

Plötsligt är färdtjänstfrågorna i ropet. Igår publicerade Dagens Nyheter en intervju med mig där jag nämner att vi ska bli tuffare när det gäller att stänga av förare som missköter sig och funderar på att införa s.k. "mystery shoppers" i färdtjänsttrafiken. Den nyheten snappades sedan upp av P4 Radio Stockholm, och sedan gjorde SVT:s regionala nyhetsprogram ABC en intervju och i morse var jag med i en direktsänd intervju i P1 Morgon.

All uppmärksamhet grundar sig i bilden av att färdtjänsten har blivit sämre. Och det stämmer att klagomålen har ökat - men man måste samtidigt vara medveten om att det bara är ungefär 2,6 promille av färdtjänstresorna i Stockholms läns landsting som det kommer in klagomål på. De allra flesta resor fungerar alldeles utmärkt, det visar de kunderundersökningar som görs, men det är en rimlig bedömning att det också finns ett stort mörkertal.

Jag skulle egentligen vilja att vi fick in betydligt fler klagomål än vi får idag. Klagomål är ett av våra viktigaste instrument för att förbättra verksamheten. Synpunkterna tas på det största allvar, och jag tycker som tidigare nämnts att det är viktigt att färdtjänsten blir tuffare när det gäller att stänga av chaufförer som inte håller måttet.

Helst skulle jag vilja att alla färdtjänstkunder blev "mystery shoppers" (spökresenärer? hemliga provåkare? Försök att hitta en fungerande svensk term pågår...) som rapporterar om sina erfarenheter och anmäler när en resa inte lever upp till målen om till exempel ett gott bemötande som finns i avtalen mellan landstinget och taxibolagen. Men när det nu inte så det fungerar i verkligheten, måste vi se över möjligheten att ordna med speciella mystery shoppers som testar verksamheten.

Det här är inte ett ovanligt arbetssätt. Många butikskedjor och transportföretag använder sig av den metoden. Vi använder den i SL-trafiken och för bara några dagar sedan gjordes den typen av test för att undersöka kvaliteten i en del kundtjänstverksamheter i färdtjänsten. Men hittills har metoden inte använts i själva färdtjänstverksamheten. Jag tror att det är dags att ta nästa steg.

Nu bygger vi framtidens Huddinge - del II

En gång om året fattar kommunfullmäktige i Huddinge beslut om en övergripande "projektplan" för alla samhällsbyggnadsprojekt de kommande tre åren, med projektbeskrivningar, tidsplaner etc. Idag var det dags för årets beslut. projektplan för 2014-2016.

Den är en rätt så imponerande läsning. Låt mig nämna några siffror: för de kommande fem åren planeras för cirka 5.250 nya bostäder, varav cirka 2.300 hyresrätter. Drygt 1.000 av dem blir student- eller ungdomsbostäder. Knappt 30 procent av bostäderna är småhus. De nya bostäderna kommer att byggas i Flemingsberg, centrala Huddinge, Stuvsta, Snättringe, Segeltorp, Vårby, Skogås och Trångsund - över hela kommunen, och tillkommer nästan uteslutande genom förtätning, oftast i kollektivtrafiknära lägen.

Enligt regionplaneringens behovsbedömning skulle det behöva cirka 700 nya bostäder i Huddinge per år, men samtidigt vet vi att vägen från idé via plan till färdiga bostäder inte alltid är lätt och att tidsplaner ibland behöver revideras. Därför är det viktigt att planera för något mer än så.

Men en växande kommun bör förstås inte bara bestå av bostäder. I programmet finns också mer än 30 olika arbetsplatsprojekt, bland dem en del riktigt stora, till exempel nya lokaler för forskning och utbildning i Flemingsberg, nya köpcentran och upplevelseanläggningar i Kungens kurva och ny industrimark i till exempel Länna och Gladö.

För att inte göra om gamla misstag från när de rödgröna styrde kommunen ska vi dessutom se till att bygga nya förskolor och skolor i takt med bostadsbyggandet. I planerna finns sammanlagt cirka 30 förskole- och skolprojekt, inklusive ett antal helt nya fullskaliga skolor. Där finns också ett antal olika idrottsanläggningar (inklusive en beachvolleybollanläggning!) och kommunens första moské.

Samtidigt som Huddinge spänner bågen för att bidra till att Stockholmsregionen får de nya bostäder och arbetsplatser som så väl behövs, får vi innerligt hoppas att staten nu kommer att ta sitt ansvar och se till att vi också får de infrastruktursatsningar som behövs. Framför allt handlar det förstås om Tvärförbindelse Södertörn (the road formerly known as Södertörnsleden), som är en absolut nödvändighet för många av de aktuella projekten, både för att dagens kösituation på vägarna gör det svårt att spä på trafiken ännu mer genom fler bostäder och för att bullernivåerna utmed dagens trafikleder i Huddinges centrala delar är för höga för att det (med dagens bullerregler) ska gå att bebygga med de bostäder som planeras. Men även Spårväg Syd och en fortsatt utbyggd järnväg är viktiga delar för att skapa förutsättningar för framtidens utveckling.

En enig Huddingeallians klubbade igenom projektplanen. Mer oroande är inställningen hos vänsteroppositionen. Om Socialdemokraterna efter valet ska försöka samregera med Miljöpartiet och Vänsterpartiet (och några andra alternativ till Alliansen är svåra att skönja) är det inte bara Förbifart Stockholm utan även Tvärförbindelse Södertörn som är i fara. Vi kommer tillbaka till den handlingsförlamning när det gällt att lösa tvärförbindelseproblematiken som rått fram tills vi i Alliansen tog över makten efter valet 2006. Och utan de nödvändiga trafiksatsningarna kommer hela planeringen i gungning.

Den utvecklingen vill i alla fall inte jag se. Jag vill att vi ska fortsätta bygga bostäder och arbetsplatser och utveckla ett växande och framtidsorienterat Huddinge.