Ibland blir det inte som man tänkt sig. Dagen efter den stora tunnelbaneöverenskommelsen hade jag tänkt att trafikpolitikens fokus skulle riktas mot trafiknämndens sammanträde, där vi bland annat skulle fatta beslut angående en förstudie om upprustning av de silverfärgade C20-tunnelbanetågen, en satsning som inte bara kommer att leda till att tågen får en betydligt längre livslängd samt förses med alkolås, utan också kan ta många fler passagerare och därigenom gör att kapaciteten kan öka på tunnelbanans gröna och blå linjer.
Men klockan halv sju i morse satte ett urspårande godståg vid Stockholms södra stopp för det. Istället har allt fokus riktats mot tågtrafiken. För en urspårning på helt fel ställe kan verkligen skapa kaos i trafiken - och inte bara i Stockholm utan i hela landet. Godståget - lastat med rötslam - lyckades blockera all trafik på Getingmidjan genom centrala Stockholm under ett halvt dygn. Nu har tydligen ett spår öppnats och förhoppningsvis ska ett spår till kunna användas från och med i morgon bitti, men full kapacitet kommer man inte kunna köra med ens då, enligt medias rapporter.
Den här händelsen visar med all önskvärd - och en hel del oönskvärd - tydlighet hur sårbar vår stad är. Själva grunden för Stockholms existens är att staden ligger där Mälaren möter Saltsjön. Det är stadens identitet, det som gör den till världens vackraste huvudstad.
Men i vår tid av snabba transporter är det också stadens akilleshäl, för idag finns det sammanlagt bara sju landförbindelser (tre spår/järnvägar och fyra vägar) mellan Sörmland och Uppland - varav fyra ligger alldeles intill varandra vid Gamla stan och samtliga går genom Stockholms innerstad. Händer det, som idag, en olycka på någon av dem så får det dramatiska konsekvenser.
Det här är en svaghet som jag och många andra Stockholmspolitiker arbetar hårt för att komma till rätta med. Just nu pågår bygget av Citybanan för fullt - en järnvägstunnel från Södra station till Tomteboda via Stockholm City och Odenplan som ska öka kapaciteten för järnvägstrafiken, inte minst pendeltågen, väldigt mycket. Invigning är planerad till år 2017. I förra veckan gav Trafikverket ett välkommet besked att bygget av vägförbindelsen Förbifart Stockholm under Ekerö beräknas komma igång till sommaren. Och igår kunde vi i Alliansen alltså presentera ett historiskt tunnelbanepaket vars enskilt viktigaste beståndsdel är en förlängning av blå linje från Kungsträdgården till Nacka respektive Gullmarsplan via östra Södermalm, en ny tunnelbaneförbindelse mellan norra och södra Stockholm.
Tre viktiga delar i arbetet med att komma till rätta med den sårbarhet och risk för tudelning som de dåliga förbindelserna över Saltsjö-Mälarsnittet medför för Stockholm och i förlängningen svensk konkurrenskraft och tillväxt. Men jag tror inte att vi kan stanna där. Historien tar inte slut utan vi måste förbereda fler förbindelser - vägar, järnvägar, spårvägar och tunnelbanor. Den tremiljonersstad som Stockholm enligt prognoserna kommer att bli år 2045 kommer att kräva mer kapacitet för att fungera bra.
Intill dess måste man fundera noga på hur man använder de förbindelser som finns på bästa sätt. Att köra godståg på Getingmidjan i morgonrusningen känns rent spontant inte som en optimal lösning - inte ens när tågen inte spårar ur. Det är förstås viktigt att även godset får möjlighet att passera Saltsjö-Mälarsnittet och jag ser hellre att det sker med tåg än med lastbil, men godstransporter på tåg är sällan så tidspressade att de måste ske just när tågkapaciteten behövs som allra mest för persontåg. Inte ens när de fraktar rötslam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar