31 december 2010

Fyra år i äldreomsorgen - en tillbakablick

Så här på årets sista dag kommer det sig naturligt att man ser tillbaka på året som gått, men för mig känns det viktigt att se tillbaka ännu lite längre. Idag är nämligen sista dagen för mitt mandat som ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge, ett uppdrag som jag haft i fyra år.

Det har varit fyra fantastiskt roliga och spännande år. Jag har lärt mig otroligt mycket, men känner också att jag har gjort en viktig insats.

Under de här åren har vi satsat på att öka valfriheten i hemtjänsten. Ramtimmar gör att kunderna kan välja när, var och hur servicetjänster som städning ska utföras. Ett nytt valfrihetssystem (LOV) har införts inom hemtjänsten, något som också lett till att många äldre som tidigare valde att tacka nej till hemtjänst nu får den hjälp de behöver.

Vi har också genomfört en historisk satsning på vård- och omsorgsboenden - cirka 300 nya platser är på gång, en ökning med cirka 60 procent! Tre stycken helt nya äldreboenden är på gång, varav två i privat regi. Dessutom bygger vi ut och renoverar flera av våra befintliga boenden. Under de närmaste åren kommer det att ske en hel del invigningar och vi kommer att på ett bra sätt kunna tillgodose behoven hos vår växande äldre befolkning.

Ett viktigt utvecklingsområde har varit maten. Medan många andra har valt färdiglagad mat på äldreboendena, har vi satsat på att bygga nya tillagningskök och renovera gamla. Vi har också satsat på ekologisk mat, så att alla äldreomsorgens kök nu är KRAV-certifierade, vilket innebär att de enbart använder ekologiska produkter inom en lång rad olika produktgrupper, till exempel ägg, vetemjöl och mellanmjölk.

Sist men inte minst vill jag nämna det arbete som vi gjort för att följa upp och säkra att de äldre i kommunen får en äldreomsorg som är av god kvalitet. Vi kristdemokrater gick till val på att införa en kommunal värdighetsgaranti, och i våras fattade vi beslut om den. Den innehåller äldreomsorgens värdegrund och tydliga kvalitetdeklarationer för biståndsbedömning, hemtjänst och äldreboenden samt information om hur man ska gå till väga om kommunen inte uppfyller sina åtaganden. Men vi väntar naturligtvis inte bara på eventuella klagomål, utan har också satsat på att bygga upp en professionell uppföljning, ett område där det fanns mycket att göra.

Naturligtvis skulle jag kunna räkna upp en rad andra viktiga saker vi uträttat, till exempel inom anhörigstöd, kultur och sociala aktiviteter på äldreboenden och samarbete med frivilligorganisationer. Men jag kan också konstatera att det fortfarande finns en hel del kvar att göra. Kommuner är komplexa organisationer och förändringar går ofta frustrerande långsamt. Vi behöver fortsätta att öka valfriheten, till exempel genom att införa ett valfrihetssystem för vård- och omsorgsboende. Vi måste underlätta för hyresvärdar som vill bygga trygghetsbostäder och satsa på till exempel teknisk utrustning för att följa upp biståndsbeslut och trygga att de äldre får den vård och omsorg som de har rätt till. Som vice ordförande i äldreomsorgsnämnden ska jag göra mitt bästa för att den positiva utveckling som varit de senaste åren ska fortsätta så att alla ska kunna se hur kvaliteten steg för steg blir bättre.

20 december 2010

Hyresrättens konkurrenskraft ska stärkas

DN Debatt idag skriver nye bostadsministern Stefan Attefall (KD) under rubriken "Hyresrättens ställning på marknaden ska stärkas". Stefan berättar om några av de viktiga bostadspolitiska reformer som genomförts under den period då Mats Odell (KD) var minister, till exempel avskaffandet av den oberäkneliga statliga fastighetsskatten på bostäder och, inte minst, införandet av en ny hyressättningsmodell för hyresmarknaden, där Hyresgästföreningen kommit överens med Fastighetsägarna och SABO om reformer som ska göra att hyrorna blir mer rimliga utifrån folks preferenser.

En förhoppning är förstås att det också ska bli mer lönsamt och därmed lockande att äga och förvalta hyresrätter.

Den socialdemokratiska politiken på området har mest handlat om att slänga ut subventioner till byggföretag och förbjuda allmännyttan att sälja fastigheter till bostadsrättsföreningar. De lyckades (fram till 2006)detaljstyra byggandet men fick ändå inte någon riktig fart på det, subventionerna till trots. Däremot fick de förvisso tillfälligt få stopp på omvandlingen av kommunalägda bostäder till bostadsrätter, men det gjorde förstås framför allt att hyresrättsdominansen blev kvar i de miljonprogramsområden där allmännyttan är dominerande fastighetsägare medan bostadsrättsdominansen ökade i attraktiva områden som Stockholms innerstad, där privata fastighetsägare valde att omvandla hyresfastigheter med låg lönsamhet till reda (och stora) pengar när de sålde till bostadsrättsföreningar. Segregationen i samhället fortsatte öka.

Det som saknades var en strategi som gjorde det lönsamt att på kort och lång sikt äga och förvalta hyresfastigheter. Fastighetsbranschen är lite speciell. Aktörerna agerar ömsom som kapitalplacerare, ömsom som rörelsedrivande företag, och för att det ska vara attraktivt att satsa långsiktigt på hyresfastigheter måste det vara attraktivt ur bägge perspektiven. En kombination av gynnsamma momsregler, skattefria avsättningar till underhållsfonder och avskaffad fastighetsavgift, som Attefall nämner i artikeln, skulle kunna locka både förvaltaren och kapitalplaceraren i hyresföretaget, medan han fortsatt håller dörren stängd för kortsiktiga bidrag till byggoligopolet av socialdemokratískt snitt.

Gott så. Det Sverige behöver är långsiktigt gynnsamma regler för den som vill bygga, äga och förvalta bostäder, inte tillfälliga och detaljreglerande bidragssystem. Jag ser - liksom Hyresgästföreningens Barbro Engman - fram emot den utlovade utredningen.

18 december 2010

En händelsrik dag för Kristdemokraterna

Har kommit hem efter en händelserik dag och kväll, en eftermiddag med Huge Fastigheters styrelse och en sen och trevlig kväll med vänner och kollegor i Huddinges kommunledning - lite av sista natten med gänget eftersom alla den politiska majoritetens fyra politiska sekreterare slutar vid årsskiftet.

Nu, väl hemkommen, har jag i all hast gått igenom dagens nyheter och blogginlägg med anledning av Kristdemokraternas partistyrelsemöte. Det är inte alltid de mötena ger något större avtryck, men idag var fokus på två viktiga händelser: Dels utsågs Acko Ankarberg Johansson till ny partisekreterare, dels presenterade partiets framtidsgrupp (vad andra nog skulle kalla en kriskommission) sin rapport "Kristdemokraterna kan bättre".



Om vi börjar med valet av ny partisekreterare så ska jag först erkänna att jag blev förvånad. Acko Ankarberg Johansson är en fantastiskt duktig politiker som jag med glädje lyssnat på ett flertal gånger och även samtalat med vid några tillfällen. Hon har ett grundmurat förtroende inte bara hos mig utan i stora delar av partiet, och har som Kristdemokraternas första kommunstyrelseordförande i en mellanstor kommun (Jönköping) visat prov på ledarskap. Hon är tydlig, rak och vältalig och företräder partiets stabila mittfåra. Jag är övertygad om att hon kan göra ett bra jobb i sin nya position, men jag hade faktiskt förväntat mig att den nye partisekreteraren snarare skulle vara någon av de yngre (allt är ju relativt), centralt placerade personerna i Göran Hägglunds närhet. Nu fullföljer man istället traditionen att välja en framgångsrik kommunpolitiker till posten.

Men partiet bryter i alla fall andra mönster. Även om Alliansfritt Sveriges bild av den senaste tidens debatt i Kristdemokraterna är vinklad, ger den utrymme för ett gott skratt. Acko Ankarberg Johansson må ha sidbena, men i övrigt stämmer hon dåligt in i bilden.

När det sedan gäller Framtidsgruppens rapport måste jag erkänna att jag inte har läst den än, bara ögnat igenom sammanfattningen. Men jag kan konstatera att kritiken på många områden är skarp och i mina ögon mitt i prick. De tar upp omvärldsfaktorer som vilka frågor som kom att dominera debatten, men också otydligheter och motstridiga budskap i Kristdemokraternas kommunikation, som bidrog till att vi inte lyckades förändra fokus. Till motstridigheterna hör förstås också den inbördes kamp mellan olika kandidater som på sina håll präglade valrörelsen och ibland närmade sig nivån inbördeskrig.

Däremot kanske jag känner mig tveksam till en del av de recept som framtidsgruppen förordar. Man lyfter fram sju politikområden som de viktigaste att utveckla (familjepolitiken, global rättvisa, miljöfrågor, integrationsfrågorna, rättspolitiken, landsbygdsfrågor och företagspolitiken) men nämner inte skolpolitiken, som väljarna anser är ett av de allra viktigaste områdena och där åtminstone jag tycker att Kristdemokraterna hade en alldeles för vek och otydlig position.

När det gäller en del andra frågor så tycker jag förvisso att de är viktiga men jag är inte så säker på att de är några kioskvältare på valdagen. Global rättvisa är en sådan. Även om många, såväl unga som gamla, gärna vill se att svält och sjukdomar utplånas så är frågor om skola, sjukvård och svensk ekonomi av mer central betydelse när man väl står där i valbåset.

Landsbygdsfrågor är en annan prioritering som känns märklig. Det var ju inte så att Centerpartiet gjorde något häpnadsväckande starkt val och numera bor ju en majoritet av landets befolkning i de tre storstadsområden, så kanske är det snarare storstadsfrågor som vi borde fokusera på, kan man tänka. Om vi vill ha många väljare, alltså.

Nej, en tydlig kristdemokratisk profilering inom frågor som rättspolitik, skola och företagande, förutom våra traditionella "paradgrenar" (om man nu kan ha sådana som ett parti som balanserar kring fyraprocentsspärren) familjepolitiken och vård- och omsorgsfrågorna, känns rimligare. Vi behöver naturligtvis också ha en bra miljöpolitik och ett globalt perspektiv och även på alla andra områden föra fram en tydlig och rak politik grundad på kristdemokratiska värderingar, men om vi ska välja ut områden med en tydlig potential att tilltala de väljare som borde vara våra, då är det de här områdena vi bör prioritera, tycker jag. Och vi ska definitivt fortsätta att agera som politikens gränsvakter.

Nu ska jag återigen foga in att jag ännu inte har läst rapporten i sin helhet så det här får ses som högst preliminära ståndpunkter. Det lär finnas anledning att återkomma till framtidsfrågorna även framledes.

Bloggar: Patric Rylander, Peter Soilander, Gudrun Brunegård, Anders Bergsten, Göran Sydhage.

Noterar att en av de intressantaste artiklarna om Kristdemokraterna idag inte finns på någon blogg utan bara i en öppen Facebook-grupp: Stefan Svanström.

15 december 2010

Efter två dagars landstingsfullmäktige...

Igår och idag har landstingsfullmäktige haft två heldagssessioner då budgeten för nästa år tagits. Till media verkar ganska lite ha "läckt ut" (och jag utgår ifrån att det inte beror på att inte politiker och pressekreterare försökt), men i landstingssalen har debatten stundtals varit ganska tuff.

Det enda jag noterat i media är två debattartiklar i dagspressen med anknytning till debatten. Igår hade Ilija Batljan (S) en artikel i Dagens Industri där han lovade att minska landstingets administration med 275 miljoner kronor. Efter två dagars debatterande där Ilija var uppe i talarstolen väldigt många gånger och fick väldigt många frågor om vad det var för administration som han skulle ta bort, har han fortfarande inte brytt sig om att berätta något mer om var pengarna egentligen ska tas. Ett område som han specificerat är "information", men när andra debattörer nämnt de områden där landstinget faktiskt spenderar pengar på information, till exempel Vårdguiden, har han indignerat förklarat att just där har han minsann inte tänkt spara. Istället har han, fullkomligt ologiskt och orimligt, börjat prata om "Vårdguiden, som det nya moderata samlingspartiet vill lägga ner". Respekten för Ilija Batljan som politiker och debattör har inte direkt stigit när man lyssnat på honom under den här debatten...

Den andra debattartikeln var skriven av Yvonne Blombäck (MP), publicerad i Dagens Nyheters nätupplaga och handlar om att Miljöpartiet vill avskaffa alla spärrar i kollektivtrafiken och införa öppen spärrlinje. Dessutom vill de, framgick av deras budgetförslag, minska SL:s intäkter genom att sänka priset på framför allt enkelbiljetter. Detta kompenserades genom en skattehöjning och diverse fantasiintäkter som landstinget skulle få ifall världen varit annorlunda än den är. (Ett litet tips till alla som försöker göra en budget: det är mycket lättare om man struntar i verkligheten, men det är svårt att få den budgeten tagen på allvar...) Personligen känner jag sympati för Miljöpartiets entusiasm för ett ökat kollektivtrafikresande, men ska Stockholm få en mer attraktiv kollektivtrafik behövs det mer (verkliga) pengar och då kan man inte satsa på en massa åtgärder som kraftigt kommer att minska en av de två stora intäktskällorna SL har. Ska vi kunna bygga ut kollektivtrafiken på det sätt som vi kristdemokrater vill och miljöpartisterna vill, då måste vi se till att öka intäkterna. Inklusive biljettintäkterna.

Där ska jag säga att Helene Hellmark Knutsson, Socialdemokraternas nya gruppledare på trafikområdet, förde ett intressant resonemang om hur vi gjort stora satsning på kollektivtrafikområdet utan att det gett några motsvarande intäktsökningar. Hur kommer det sig att antalet betalande resenärer inte ökat mer? Det är en fråga som är väl värd att diskutera och som vi måste studera djupare. Överhuvudtaget tyckte jag att medan Ilija Batljan mest ägnade sig åt pajaserier, växte min respekt för Hellmark Knutsson - saklig, seriös och med en del kloka synpunkter under den del av trafikdebatten som jag hörde.

Nå, när det gällde besluten var denna tvådagarsdebatt förstås tämligen fruktlös. Alliansens budget vann förstås med trygg majoritet samtliga de voteringar som framför allt Vänsterpartiet och Miljöpartiet begärde. Och det var förstås bra. En politik med fortsatta stora satsningar på ökad valfrihet och trygghet inom sjukvården och utbyggd kollektivtrafik, inte minst spårburen, behövs för att vår växande stad ska behålla sin attraktionskraft. Landstinget är inte utan stora utmaningar, där inte minst Stig Nyman talade om viktiga frågor som behovet av nya vårdplatser (och bland annat nämnde idén om ett nytt sjukhus inriktat på specialiserad rehabilitering), men överlag måste jag säga att Alliansens landstingsråd visade upp en både kompetent och visionär profil. Vi kan se fram emot fyra år då landstinget fortsätter att utvecklas i snabb takt för att möta framtidens utmaningar.

Läs även: Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting (om trafiken), Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting (om vården).

13 december 2010

Ann-Marie Högberg och socialdemokraternas kräftgång

Det hör till undantagen att Huddinges politiker finns med namn och bild i andra tidningar än i Mitt i Huddinge, och även där är vi förvånansvärt sällan nämnda. Därför rycker jag till när jag ser att kommunens socialdemokratiska oppositionsråd Ann-Marie Högberg nämns inte bara i en utan i en hel rad tidningar.

Tyvärr är det inte i något smickrande sammanhang: "Kommuntopparna får aldrig sparken" är rubriken i tidskriften Fokus, som är de som fäst mediernas blick på Ann-Marie och några av hennes kollegor i andra stockholmskommuner. På Expressen skriver Cecilia Garme med rubriken "Betonghäckarna har S i fast grepp", med Per Gudmundssons artikel på Svenska Dagbladets ledarsida har fått rubriken "De stabila armeringsjärnen i den socialdemokratiska betongen".

Gemensamt för alla artiklarna är att det noteras att Ann-Marie Högberg har varit kommunalråd, omväxlande i majoritet och opposition, i hela sexton år och att Socialdemokraterna idag är klart svagare än tidigare utan att det har skett något ledarbyte. Sedan valet 2002 har (S) minskat med tio procentenheter i Huddinge. Ett av skälen till att gamla ledare hänger kvar antyds i artiklarna vara att kommunpolitiker har goda ekonomiska villkor.

Borde då Socialdemokraterna utkräva ansvar av sina lokala toppolitiker och byta ut dem? Den frågan är det givetvis inte upp till mig att besvara. Jag är förvisso övertygad om att Huddinges socialdemokrater skulle kunna företräda en smartare och mer modern politik. De senaste åren har det mest handlat om ganska tomt nejsägande, en väldigt traditionalistisk politik med litet utrymme för nytänkande.

Men jag måste erkänna att jag inte tror att det socialdemokratiska persongalleriet påverkat valen i någon större omfattning, vare sig positivt eller negativt. Huddinge är en tämligen anonym kommun, med tämligen anonyma politiker både inom Alliansen och oppositionen och förbluffande många väljare som inte ens vet vilket block som styr. Visst skulle det kunna tänkas att en Anders Gustav eller Ilija Batljan skulle kunna tränga igenom det mediala och medborgerliga ointresset, men jag skulle inte satsa några pengar på det. Socialdemokraternas kräftgång i kommunen beror på helt andra faktorer än om Ann-Marie Högberg gjort ett bra eller dåligt jobb.

07 december 2010

En slimmad, trimmad organisation

En ny mandatperiod innebär, bland mycket annat, också en ny möjlighet att göra förändringar i den politiska organisationen. På kommunfullmäktige i Huddinge igår hade vi att behandla tre sådana förändringar: att ersätta demokratiberedningen och rådet för mångfald, jämställdhet och likvärdiga villkor med en ny demokrati- och mångfaldsberedning samt ett avskaffande av kommunens så kallade demokratiforum och näringslivs- och högskolerådet.

Grunden för en sammanslagning av demokratiberedningen och det f.d. jämställdhetsrådet är förstås att frågorna allt som oftast går in i varandra och det känts alltmer onödigt att ha två råd/beredningar som ofta sysslar med ungefär samma sak - och som dessutom i allt väsentligt främst fungerar som rådgivande och beredande organ åt kommunstyrelsen. Oppositionen ifrågasatte det kloka i förslaget, men de kom inte med något alternativt förslag till beslut, vilket väl betyder att deras debattinlägg snarare var menta som brasklappar för den händelse någon skulle anse att jämställdhetsfrågorna inte får tillräckligt hög prioritet i den nya organisationen.

I nästa fråga, avskaffandet av kommunens sju lokala demokratiforum (ja, de säger faktiskt så fastän det rimligtvis borde heta "demokratifora" i plural), var debatten längre och tuffare. Jag har ärligt talat svårt att förstå det. Lokala demokratiforum inrättades för åtta år sedan när kommundelsnämnderna avskaffades, som ett försök att skapa eller behålla ett lokalt engagemang när nämndsarbetet centraliserades. Under de här åtta åren har man på en mängd olika sätt försökt skapa engagemang och intresse för forumen, men med högst beskedlig framgång.

Fram till år 2006 var jag själv ledamot i Skogås demokratiforum och under den senaste mandatperioden har jag hunnit besöka samtliga, flera av dem flera gånger. Tyvärr har jag varit ganska ensam om det - det är endast små skaror av medborgare som valt att komma på forumens öppna möten, och om den politiska roll man har som vanlig nämndledamot är begränsad så är det ingenting mot hur lite inflytande man egentligen har som ledamot i ett demokratiforum. Nej, efter åtta års intensiva försök att få den här draken att flyga måste man dra lärdom: vill man utveckla medborgarengagemanget i lokala politiska frågor måste man hitta andra vägar. Jag vet inte vilka (demokrati- och mångfaldsberedningen fick i uppdrag att ta fram förslag), men jag hoppas att en viktig del i framtidssatsningar för ökad delaktighet kommer att vara webben och då inte minst sociala media.

Det tredje förslaget, att avskaffa kommunens näringslivs- och högskoleråd, kan låta kontroversiellt för oinsatta. Vi vill ju nämligen absolut inte minska kontakterna med Huddinges starka och växande näringsliv eller våra tre högskolor och universitet. Det som hänt de senaste åren är dock att nya kanaler utvecklats. De delar av näringslivet som varit representerat i näringslivs- och högskolerådet har nämligen också funnits med i till exempel Arena Huddinge AB. Ett nära samarbete med lärosätena är en viktig del i utvecklingen i Flemingsberg. För att ha dialog och utbyte med den breda gruppen vanliga företag i kommunen arrangeras - ofta välbesökta - företagarfrukostar, där kommunens politiker och tjänstemän berättar om vad som är på gång och får impulser från näringslivet. Näringslivs- och högskolerådet behövs helt enkelt inte längre i sin gamla form och förslaget är därför att lägga ned det. På gårdagens kommunfullmäktigesammanträde lyckades dock den rödgröna oppositionen (jag höll på att säga "obstruktionen"...) få igenom en minoritetsåterremiss av ärendet. Det skulle dock vara högeligen överraskande om den resulterade i någon ändring av förslaget att lägga ned rådet.

Att Huddinge redan idag har en tämligen slimmad politisk organisation med låga politikkostnader per capita betyder inte att det inte finns ytterligare effektiviseringsmöjligheter. Det här är tre exempel på det. Huddinge kommun ska ha en smart och smidig organisation och det är bra att den borgerliga kommunledning tar chansen att så här vart fjärde år trimma den lite till. Det man - efter ännu ett kommunfullmäktigesammanträde som höll på till klockan 23 och ändå fick bordlägga en mängd ärenden till januarisammanträdet - möjligtvis kunde önska är att kommunfullmäktige också trimmades något, till exempel med talartidsbegränsningar. Det skulle demokratin utan tvekan vinna på.

06 december 2010

Den nya hotbilden

Det finns en ny hotbild. Båtturer till öar i skärgården hotas, rapporterar Dagens Nyheter. Eller hur är det egentligen? När man skrapar lite på ytan visar det sig handla om att Alliansen i landstinget vill prioritera de båtförbindelser som används av åretrunt- och sommarboende i skärgården, inte för den typen av utflyktsturer för turister. Det kan till exempel handla om att använda skattesubventioner för båten mellan Sandhamn och Stavsnäs (där en buss tar resenärerna in till staden) snarare än långsamma men behagliga båtturer mellan Sandhamn och Grand Hotel.

Något förbryllande börjar det nya oppositionslandstingsrådet Helene Hellmark Knutsson (s) att prata om "ett stort hot mot en levande skärgård där det går att bo och arbeta och åka båt till ett rimligt pris". Syftet med prioriteringen är ju tvärtom att det ska bli lättare att pendla till och från skärgården.

Vi som mest besöker skärgården på korta turer över sommaren kan gott betala för oss, och jag är inte ens säker på att det i längden kommer att bli så mycket dyrare än idag. Turismen kan utvecklas på marknadsmässiga villkor och kreativiteten flöda hos skärgårdens många entreprenörer utan att man ska behöva oroa sig över att Waxholmsbolaget tänker använda skattebetalarnas resurser som bas för att konkurrera ut nya uppstickare.

02 december 2010

Mina nya ansvarsområden

Nu börjar dimmorna lätta efter nomineringssäsongen. Igår hade Kristdemokraternas distriktsstyrelser i Stockholms stad och Stockholms län ett gemensamt sammanträde och fattade beslut om vilka personer som ska representera partiet på olika landstingsuppdrag, och i Huddinge kommun hade vi motsvarande möte för ett par veckor sedan.

För min del kommer huvuduppdraget under den nya mandatperioden att bli ordförandeskapet i den nyinrättade färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen under Trafiknämnden (som tar över det politiska ansvaret för SL och Waxholmsbolagets verksamheter). Beredningen kommer att arbeta med färdtjänst- och tillgänglighetsfrågor gentemot de olika entreprenörerna och också samverka med länets handikapp- och pensionärsorganisationer. Det känns som ett otroligt spännande uppdrag, och som klippt och skuret för mig som både jobbat i många år med kollektivtrafikfrågor och de senaste åren varit ordförande för äldreomsorgsnämnden i min hemkommun - här får jag nytta av båda erfarenheterna. Att vårt borgarråd Ewa Samuelsson samtidigt fått ansvar för tillgänglighetsfrågorna i Stockholms stad gör ju inte saken sämre.

Jag kommer även att vara ersättare i trafiknämnden och dess färdtjänstutskott (som ansvarar för myndighetsutövningen inom färdtjänsten, till exempel beslut om färdtjänsttillstånd).

I Huddinge kommun kommer jag att vara vice ordförande i äldreomsorgsnämnden och ledamot i Huge Fastigheters styrelse. Naturligtvis känns det lite trist att ta ett steg ner och lämna över ordförandeskapet i äldreomsorgsnämnden till någon annan. Jag har tyckt att det har varit ett fantastiskt roligt uppdrag och många har sagt att de hoppas att jag ska fortsätta, men det går samtidigt inte att helt förbise valresultatet och det här är en naturlig konsekvens av detta. Men ni kan vara lugna - jag kommer oförtrutet att fortsätta att kämpa för ökad valfrihet och trygghet för de äldre, även om det framöver kommer att vara Eva Carlsson-Paulsén (m) som är ordförande i nämnden.