Swedbank lägger ner

När jag kom hem från kontoret väntade ett litet brev från Swedbank under brevinkastet. De berättar om nedläggningen av kontoret i Skogås, eller flytten till Farsta, som de säger, som kommer att ske den 25 maj.

Det är trist att bankkontoret lägger ner. I bakgrunden finns att Systembolaget krävde att få flytta ner till bottenvåningen om de skulle vara kvar, och för centrumets attraktivitet bedömdes det vara av stor vikt, så några av de andra butikerna skulle vara tvungna att maka på sig, däribland Swedbank.

Utgångspunkten var att Swedbank skulle vara kvar i ett nytt läge, men i sista stund valde bolaget istället att lägga ner sitt kontor. Möjligtvis var timingen inte den rätta - att mitt under brinnande finanskris satsa pengar på nya lokaler i Skogås var kanske inte optimalt. Måhända kände man att varje krona behövdes för att täcka förlusterna i Baltikum och Ukraina?

Hur som helst, Skogås Centrum blir lite fattigare, men vi har i alla fall en bank kvar (Nordea) - och ett antal starka butiker. Men med Systembolaget försvunnet från övervåningen måste vi verkligen tänka igenom hur vi ska kunna få även butikslägena däruppe att bli mer attraktiva. Alla förslag emottages tacksamt!

Mona Sahlin visar sin ekonomiska kompetens

Man kan lita på Socialdemokraterna. Oavsett vad problemet är, är lösningen höjda skatter. Dagens utspel på DN Debatt kommer alltså som ännu ett steg i en lång tradition som bidragit till att Sverige under de senaste decennierna haft relativt låg tillväxt och ökande problem med arbetslöshet.

Själv hör jag inte till de som skulle drabbas direkt av de skattehöjningar som Mona Sahlin och Thomas Östros föreslår. Jag har varken speciellt höga inkomster eller någon förmögenhet att tala om.

Men indirekt skulle jag, och alla andra svenskar, drabbas. Ett av de största samhällsproblemen just nu är bristen på kapital i finanskrisens spår. Svenska banker har inte tillräckligt med pengar att låna ut, vilket gör att ekonomiskt sunda företag riskerar att tvingas i konkurs för att de inte får de lån de behöver för att klara sin likviditet. Andra företag kommer aldrig igång, för att de inte har möjlighet att få lån och investeringskapital. Resultatet blir att människor inte kommer i arbete och kan tjäna pengar så att de kan försörja sig själva och via skatterna den gemensamma välfärdssektorn.

I det läget väljer Socialdemokraterna att kräva ett återinförande av förmögenhetsskatten, som en enig kår av nationalekonomer dömer ut som kontraproduktiv även i den bästa av konjunkturer, eftersom den kommer att göra att kapital kommer att försvinna ur landet istället för att placeras i banker eller investeringar här i Sverige.

Jag kan förstå att Mona Sahlin med sin välkända ekonomiska kompetens inte riktigt vet vad hon ska föreslå för att lösa finanskrisens problematik - men att komma med förslag som om de skulle genomföras helt uppenbart skulle elda på finanskrisen är så... så... så korkat att jag saknar ord.

Det enda bärande argumentet bakom de skattehöjningar som Socialdemokraterna föreslår är avundsjuka. Deras egen avundsjuka och deras vädjan till andra människors avundsjuka. Men avundsjuka är inte en bra känsla att bygga ett samhälle på - inte om vi vill ha ett varmt, växande, kreativt samhälle! Skattesystemet måste tvärtom vara konstruerat så att det uppmuntrar till flit, företagsamhet och framtidstro.

Bron över Fehmarn Bält för oss närmare kontinenten

Med stor majoritet har danska folketinget beslutat att en kombinerad järnvägs- och motorvägsbro ska byggas över Fehmarn Bält. Visserligen tas det till lite överord när man talar om att man nu binder samman Danmark/Norden och Tyskland (Jylland har så länge jag kan minnas suttit ihop alldeles utmärkt med Tyskland, och broarna över Stora och Lilla Bält har gjort att såväl köpenhamnsbor som svenskar kunnat ta sig torrskodda till kontinenten redan tidigare). Inte desto mindre är det här ett viktigt framsteg, och då tänker jag inte minst på tågdelen av den nya förbindelsen. De snabbaste tågförbindelserna mellan Köpenhamn och Hamburg tar idag nästan fem timmar - den tiden borde framöver kunna kortas väldigt mycket. När hela Europakorridoren är på plats kommer resan från Flemingsberg till Hamburg att ta betydligt mindre tid än dagens knappa elva timmar. Stockholm och Sverige kommer lite närmare kontinenten. Det ser jag fram emot.

DN SvD

Dubbel bokföring för barn?

Tänkte bara i all korthet uppmana alla att läsa DN:s artikel "Låt barn vara folkbokförda på två adresser", där Emma Henriksson (KD) på ett klokt sätt får tala om problemen med skolskjuts för barn vars föräldrar bor i olika kommuner. Ibland ställer lagen till med en hel del problem för folk, fastän grundtanken är med den är att de ska få hjälp. Inte minst i Stockholms-området är kommungränserna ett byråkratiskt gissel. En mycket stor del av Huddinges knappt 100.000 invånare bor på bekvämt promenadavstånd från någon grannkommun (vanligtvis Stockholm) och i Sundbyberg kan man knappt gå utanför dörren utan att passera kommungränsen. Att i det läget inte få ordna skolskjuts till grannkommunen ter sig smått absurt, speciellt med tanke på hur vanligt det faktiskt är att föräldrar har delad vårdnad för sina barn.

Äntligen avskaffas värnplikten

Idag lade regeringen fram den nya försvarspropositionen. Den viktigaste byggstenen i förändringen av försvaret är att värnplikten avskaffas. Jag hör till dem som helhjärtat välkomnar detta.

I diskussionen om värnpliktens vara eller inte vara används en lång rad argument. Det har talats om kostnadseffektivitet, folkförankring och försvarets styrka. Och alla dessa frågor är förstås viktiga. Men ytterst måste man ändå se värnplikten som en moralisk fråga - med vilken rätt har staten under drygt 100 år gett sig rätten att expropriera ungefär ett år av de unga männens liv?

För även om värnplikten kanske var det billigaste - rentav enda? - sättet för staten att få tillräckligt många män som kunde agera kanonmat i händelse av ett krig, så är det en rätt så grov inskränkning av människors frihet. Andra inskränkningar kan motiveras - skolplikten med att den är för personens eget bästa, fängelsevistelsen med att fången genom sina brott förverkat sin rätt till frihet. Men värnpliktens innersta motivering har varit att det var den mest praktiska lösningen för att staten skulle kunna behålla kontroll över sitt territorium.

När försvarsminister Sten Tolgfors (M) och regeringen nu tydliggör att rekryteringen framöver ska ske på frivillig grund är inte argumentationen baserad på moraliska ställningstaganden, utan på praktiska överväganden: användbarhet, tillgänglighet, kostnadseffektivitet. Gärna för mig. Det viktigaste är ändå resultatet: att staten inte längre kommer att ta sig rätten att expropriera ett år av sina unga mäns liv. Sverige har blivit lite friare.

DN DN DN SvD

Mot en god demensvård med min nya vice

Under förmiddagen var jag på ett seminarium med titeln "Mot en god demensvård", men arrangören bedyrade att man faktiskt var för och inte emot. Och tur var väl det, med äldreborgarrådet Ewa Samuelsson (KD) som första talare och en hel rad prominenta forskare och praktiker inom demensvården på talarlistan därefter.

Naturligtvis var det en hel del kristdemokrater i publiken, såväl landstingsfolk som kommunpolitiker. Från Huddinge hade jag med mig Ewa Alexandersson (M), som från och med idag är ny vice ordförande i äldreomsorgsnämnden, den tredje under mandatperioden. Ewa har många års erfarenhet från kommunpolitiken och är inte rädd att säga vad hon tycker. Dessutom har hon den goda smaken att komma från rätt del av kommunen - hon och jag bor sedan nästan 20 år tillbaka i husen intill varandra och hittills har jag inte haft anledning att klaga på grannsämjan.

Mycket äldreomsorg i fullmäktige

Min blogg citerades i kommunfullmäktige idag, mina anmärkningar om det förra fullmäktigesammanträdet. Men idag blev det inte någon utdragen bostadspolitisk debatt, däremot var det en hel del äldreomsorg på dagordningen.

Först var det en interpellationsdebatt med Charlotte Björkman (HP), som tyckte att det var upprörande att vi inte har något kommunalråd med ansvar för äldreomsorg och socialtjänst. Men även om jag inte skulle tacka nej till ett erbjudande, förstås, så måste jag erkänna att det finns mer prioriterade äldreomsorgsutmaningar just nu.

Nästa äldreomsorgsfråga var mark- och exploateringsavtalet för det nya äldreboendet i Vårby gård. En samlad vänsteropposition begärde en återremiss eftersom det inte stod i tjänsteutlåtandet att Carema ska driva äldreboendet och kommunen varken i mark- och exploateringsavtalet eller tomträttsavtalet hade fört in kravet att kommunen skulle ha veto när det gällde vem som skulle bedriva vård och vilken vård de ska bedriva, i det privata äldreboende som vi inte ens har något avtal med än. Märkligt. Det blev en minoritetsåterremiss, men jag kan glädja alla äldre i Vårby och deras anhöriga med att det inte kommer att försena bygget, eftersom detaljplanen togs enligt plan.

Äldreomsorgsdebatt nummer tre handlade ursprungligen om husdjur i vården, som alla debattörer var positiva till, men kom när den hettade till att istället handla om synen på vem som ska styra utvecklingen - ska man utgå ifrån kundernas behov och önskemål eller från politiska beslutsfattares preferenser när man väljer ifall en ny äldreomsorgsavdelning ska ha en husdjursinriktning. Själv föredrar jag helt klart det förstnämnda alternativet.

Däremot frös den avslutande - och kanske hetaste - debatten inne, den som skulle handla om besparingar inom äldreomsorgen. Tydligen hade inte förvaltningen distribuerat mitt interpellationssvar till Erling Karlsson (S) trots att jag sagt till om det. Ja, vad ska man göra? Interpellationsdebatten som annars hade kunnat dra ut på tiden blev istället bordlagd och jag kom hem redan kvart över tio på kvällen.

Vad poliser och politiker ska behöva tåla

I veckans nummer av Mitt i Huddinge är 15-årige huddingebon Ludvig Krantz huvudperson - gossen som av tingsrätten dömts till 200 kr i böter för att ha förolämpat några poliser i Solna centrum. Ludvig själv ångrar inte alls att han ställt sig och grymtat som en gris medan polismännen försökte föra ett samtal med en äldre dam. Kammaråklagaren säger att tingsrättens dom visar att det här är över gränsen för vad en polis ska behöva tåla.

Och det kanske stämmer.

Men idag läste jag även veckans nummer av tidningen Dagens Samhälle. Där berättas om en dom i Hovrätten för Nedre Norrland. Vid ett valmöte blev två av politikerna verbalt attackerade av en korvförsäljare, som ska ha hotat dem med stryk och sagt att de borde brännas på bål. I det fallet frias den åtalade helt. Uppenbarligen är sådant något domstolen anser att en politiker ska behöva tåla.

Och så undras det över att det är så svårt att få folk att engagera sig som politiker...

Triumfen drunknar i tumultet i Malmö

När jag för en liten stund sedan slog på datorn för att se vad som hänt i resten av världen under partiets heldagsdistriktsstämma blev jag först sprudlande glad över att Thomas Lövkvist överraskande vunnit det stora italienska cykelloppet Monte Paschi Eroica. Sverige har ett antal riktigt bra cyklister, men det är sällan någon av dem når ända fram och får stå överst på pallen, så det här var en stor nyhet.

Men när jag går vidare från CykelNytt till övriga media kan jag konstatera att den dag inte bara var en triumf för svensk idrott utan också en katastrof. Från Malmö rapporteras om hur maskerade vänsteraktivister gick till attack mot de poliser som försökte skydda den arena där Davis Cup-landskampen mellan Sverige och Israel spelades inför tomma läktare.

Att vänsteraktivister när tillfälle ges gärna tar till våld mot dem som har andra åsikter eller helt enkelt ogillas av våldsverkarna i fråga är ingen nyhet. Det som är ovanligt är att kommunens starke man Ilmar Reepalu (S) och hans kamrater i Malmös S-V-MP-majoritet genom sitt agerande har gett eldunderstöd till dem som med våld försöker stoppa matchen. Istället för att använda sitt inflytande till att lugna ner stämningen har han uppmuntrat demonstranterna, väl medveten om att den typen av demonstrationer från hans vänner på vänsterkanten alltid leder till blodiga kravaller.

Ilmar Reepalus agerande är fruktansvärt oansvarigt och har skadat Malmös och Sveriges internationella anseende. Jag hoppas att den svenska idrottsrörelsen inser att så länge Ilmar Reepalu sitter kvar vid makten kan inga landskamper eller liknande evenemang förläggas till staden. Sverige har inte råd att fortsätta förstöra sitt rykte som fredlig demokrati.

Tyvärr kommer det politiska våldet i Reepalus Malmö att dränka nyheten om Thomas Lövkvists triumf. Det är bara att beklaga.

DN DN DN SvD SvD Dagen Dagen

Mats Odell och "miljonklippet"

För ett par veckor sedan åt jag lunch med Mats Odells svåger. Vi kom att prata om Bellstasund, där han jobbat i många år, och han uttryckte en mild förvåning över att det inte blev en nyhet att de sålde bolaget häromåret. Det hade ju varit en löpsedelsnyhet att Mats var delägare i vårdbolaget när han blev minister. Med försäljningen fanns det inte längre några sådana band kvar.

Idag slogs den gamla nyheten av okänd anledning upp i Dagens Industri. I ett försök att hitta en negativ vinkel framställde man det som ett "miljonklipp" - men medan ett klipp antyder att det skulle röra sig om snabba pengar handlar det här istället om att man sålt ett bolag som familjen ägt och drivit i generationer. Ett inte alldeles ovanligt problem i små- och medelstora familjeföretag är att nästa generation inte vill ta över när den äldre generationen med ålderns rätt vill dra sig tillbaka. Att kalla en sådan försäljning för ett "klipp" är rätt absurt.

Nästa negativa vinkel som man försöker sig på är att berätta att de statliga AP-fonderna, förmodligen Sveriges största kapitalplacerare, är investerare i fonden Valedo, som köpte Bellstasund. Som minister har Mats Odell ett ansvar för AP-fonderna, bland väldigt mycket annat. Den antydan som journalisten gör är att något otillbörligt skulle ha skett. Alla som har ens en rudimentär kunskap om svensk förvaltningskultur inser naturligtvis att detta är orimligt. Tanken att Mats Odell skulle kunna påverka de mycket fristående och självständiga AP-fonderna så att de skulle investera i en fond som de skulle påverka så att den köpte just det bolag som Mats Odell var delägare i är minst sagt långsökt - men för att man ska kunna säga att det hela hade gynnat minister Odell privat så måste det naturligtvis också vara så att han genom sin maktposition lyckats få Valedo att betala ett pris som låg över marknadspriset vid tillfället, dvs att de skulle vara oärliga mot alla andra investerare som hade ett mycket mer direkt inflytande över sina investeringar i Valedos fond. Hade Valedo agerat på det sättet skulle de förmodligen inte bli långlivade i branschen - en investeringsfond lever på att de tillvaratar investerarnas intressen.

Det finns ingenting som tyder på att Mats Odell (eller de aktuella AP-fondernas ledningar, eller Valedo) skulle agerat på ett sätt som var något annat än oklanderligt. Och vem hade egentligen trott något annat? Precis som Mats själv säger har han ingenting att dölja.

DI Aftonbladet Politikerbloggen

Försäkringskassan under all kritik

Missnöjet med Försäkringskassan växer, rapporterar SvD. Och inte undra på det! Bara hälften (51 %) av alla ansökningar om bostadstillägg för pensionärer (btp) lyckas man enligt uppgifter i tidningen klara inom 30 dagar. En del har fått utbetalningar efter provisoriska beslut, berättas det, men bara 44 procent fick sina definitiva beslut inom en månad. Och då kan tilläggas att reglerna för btp är så komplexa att ingen människa på egen hand kan räkna ut hur mycket man egentligen kommer att få. Man är alltså beroende av Försäkringskassan till och med för att planera för hur en ekonomi kommer att se ut när man väl fått beskedet.

Och för äldre som väntar på tandvårdsestöd är det ännu värre. Där var det bara 38 procent som Försäkringskassan lyckades hantera inom de utlovade två månaderna.

Jag vet inte vad det egentligen är som gör att det tar en sådan tid. Själva hanteringen sker väl mest med automatiska, datoriserade processer? Visst behövs det mänskliga ögat för att upptäcka fel i underlag osv, men utbetalningen av btp borde egentligen inte vara så mycket mer komplicerat än dragandet av preliminärskatt och det lyckas ju varje litet lönekontor ordna med.

Vore Försäkringskassan en konkurrensutsatt leverantör av tjänster kan man väl konstatera att bristerna skulle vara stora nog för att det skulle räknas som avtalsbrott och förmodligen skulle det leda till att avtalet hävdes och Försäkringskassan krävdes på dyra skadestånd. Nu är Försäkringskassan en statlig myndighet och de drabbade "bara" vanliga pensionärer, föräldrar och sjukskrivna, så några riktigt drastiska konsekvenser lär de inte råka ut för. Det kristdemokratiska förslaget att räntebelägga Försäkringskassans försenade utbetalningar är ett bra steg på vägen, men frågan är om det räcker. Vad kan man göra för att få en statlig myndighet som inte lyckas göra sitt jobb att faktiskt get its act together?

Äntligen - valfrihetssystemet i hemtjänsten på plats!

"Äntligen stod prästen i predikstolen," inleder Selma Lagerlöf Gösta Berlings saga, och lite på samma sätt känner jag denna dag. Äntligen står vårt förfrågningsunderlag där i Kammarkollegiets LOV-databas. Vägen dit har varit lång och stenig och inte utan bekymmer, men nu är vi i alla fall framme med ett genomarbetat förfrågningsunderlag.

Nu är förstås nästa steg att låta olika hemtjänstutförare inkomma med sina ansökningar, och jag får bara hoppas att den ekonomiska pessimism som präglar det svenska samhället just nu inte sätter käppar i hjulet för kreativiteten och initiativkraften på hemtjänstens område utan att vi kan få ett antal seriösa utförare som gör sig redo att etablera sig under månaderna som kommer.

Mer kommentarer från min sida hittar ni här: http://www.newsdesk.se/pressroom/huddinge/pressrelease/view/nytt-kundval-inom-hemtjaensten-275137