För knappt en timme sedan fick jag resultatet från Kristdemokraternas provval i Stockholms län. Jag kandiderade ju till landstinget och hade vissa förhoppningar om ett gott resultat - men när jag fick se hur det gick blev jag nästan förstummad. En tredjeplats bland kandidaterna från Stockholms län (utom Stockholms stad) är betydligt bättre än jag vågat hoppas på och jag vill passa på att tacka alla er som har röstat på mig i provvalet. Jag är stolt, glad och tacksam över ert starka stöd!
Ungefär samtidigt publicerades även nomineringskommitténs förslag till de första nio platserna på landstingslistorna. Stockholms läns landsting består av tolv valkretsar och höststämman beslutade att de nio första namnen skulle vara gemensamma för samtliga valkretsar, både i staden och länet.
Nomineringskommittén valde att placera mig på sjunde plats, som nummer fem av kandidaterna från länet. Jag skulle förstås mot bakgrund av resultatet i provvalet kunna göra anspråk på en högre placering, men jag har samtidigt stort förtroende för Malin Appelgren och Aram El Khoury som flyttats upp till tredje respektive fjärde plats. De är kloka människor och duktiga politiker och jag känner mig inte sidsteppad.
Jag säger det för att jag vet att det är få saker som är så känsliga som valsedelskompositioner och jag har redan noterat att det finns en del upprörda stämningar i distriktet. Men jag kan tänka mig att konflikterna är betydligt större i granndistriktet Stockholms stad, där Kristdemokraternas gruppledare i landstinget, Pia Lidwall, inte har blivit nominerad som någon av toppkandidaterna. Medan till exempel Svenska Dagbladet har skrivit om hur Magnus Kolsjö utmanar Stig Nyman i länet, är det kanske det som pågår i Stockholms stad de borde ha skrivit om. Jag har helt ärligt inte en aning om vad som ligger bakom beslutet i Stockholms stads nomineringskommitté, men kan konstatera att Pia har gjort ett jättebra jobb med geriatriken i landstinget, som Stockholm har all anledning att känna sig stoltare över idag än vi gjorde för tre år sedan.
Nästa steg i fastställandet av valsedlarna är distriktens nomineringsstämmor, som kommer att hållas i januari. Därefter är det full fart fram till valet i september. Jag hoppas på ert fortsatta stöd hela vägen fram till valdagen!
21 december 2009
19 december 2009
Kömiljardsuccén är bara början
Att kömiljarden blivit en succé råder det inget som helst tvivel om. Landstingen har plötsligt valt att verkligen prioritera att korta köerna i vården - och då visar det sig att det som tidigare var helt omöjligt faktiskt går. Ylva Johansson (s) är naturligtvis rosenrasande över att Göran Hägglund (kd) och Allians-regeringen lyckats med det som socialdemokratiska regeringar under decennier inte klarat av. Hennes protester luktar mest av allt dålig förlorare.
Därmed inte sagt att allt är bra som det är nu. Stolt men inte nöjd, är väl en god inställning. Vi i Stockholms läns landsting kan konstatera att vi inte är bäst i klassen än, och det ska vi naturligtvis bli. Vi måste också - i hela Sverige, inte bara i Stockholm - bli bättre på informationen och förenkla valfriheten. För en anledning till att det är ganska många som frivilligt väntar på behandling även efter vårdgarantitiden är nog att det är lite komplicerat att välja en annan enhet. Man känner till vårdgivaren man väntar hos, men inte alternativen - och vet inte heller hur länge man skulle behöva vänta där.
Det ska vara lätt att välja - även när man är sjuk. Det är en viktig ambition för framtidens sjukvård, och en ambition som vi kan vara helt säkra på inte kommer att uppfyllas ifall Ylva Johansson och hennes partikamrater kommer tillbaka till makten i Sverige eller Stockholms läns landsting. En stark kristdemokrati är däremot en garant för fortsatta satsningar på kortade köer och ökad valfrihet för de som behöver vård och omsorg. Valet känns ganska enkelt, eller hur?
SvD SvD DN Dagens Medicin
Därmed inte sagt att allt är bra som det är nu. Stolt men inte nöjd, är väl en god inställning. Vi i Stockholms läns landsting kan konstatera att vi inte är bäst i klassen än, och det ska vi naturligtvis bli. Vi måste också - i hela Sverige, inte bara i Stockholm - bli bättre på informationen och förenkla valfriheten. För en anledning till att det är ganska många som frivilligt väntar på behandling även efter vårdgarantitiden är nog att det är lite komplicerat att välja en annan enhet. Man känner till vårdgivaren man väntar hos, men inte alternativen - och vet inte heller hur länge man skulle behöva vänta där.
Det ska vara lätt att välja - även när man är sjuk. Det är en viktig ambition för framtidens sjukvård, och en ambition som vi kan vara helt säkra på inte kommer att uppfyllas ifall Ylva Johansson och hennes partikamrater kommer tillbaka till makten i Sverige eller Stockholms läns landsting. En stark kristdemokrati är däremot en garant för fortsatta satsningar på kortade köer och ökad valfrihet för de som behöver vård och omsorg. Valet känns ganska enkelt, eller hur?
SvD SvD DN Dagens Medicin
17 december 2009
Kvalitetsdeklarationer - ett viktigt steg i vårt kvalitetsarbete
Kvaliteten på kommunens äldreboenden är ett ständigt diskussionsämne, och så ska det förstås vara. Även det som är bra kan alltid förbättras - och emellanåt är förbättringspotentialen ännu större, om man säger så. Därför är det bra att äldreomsorgsnämnden nu har fastställt en kvalitetsdeklaration, en beskrivning av vad den som bor på något av våra äldreboenden faktiskt har rätt att förvänta dig. Det handlar om värdegrundsfrågor. Ett gott bemötande, med personal som är lyhörd för den boendes behov och värderingar och respekterar att det är de som arbetar i personens hem, inte den äldre som råkar bo på deras arbetsplats. Delaktighet, där den boende berättar hur och när han eller hon vill ha sin hjälp så att personalen kan utforma insatserna efter önskemålen. Men också om att en mängd praktiska saker ska fungera på ett bra sätt. God mat och en trivsam måltidsmiljö. Kunnig personal. Social samvaro, utevistelser och organiserade aktiviteter. Information i god tid och rätt att byta kontaktperson.
En kvalitetsdeklaration beskriver en miniminivå som gäller i hela kommunen. Men det är en ganska ambitiös miniminivå som kräver att de som eventuellt fortfarande lever med ett gammaldags institutionssynsätt på äldreomsorgen måste tänka om, samtidigt som ambitiösa och engagerade medarbetare snarare kan använda den som avstamp för en kvalitetsresa på våra äldreboenden. För när vi släpper loss den kreativitet och det engagemang som finns hos vår personsal kan äldreomsorgen bli precis hur bra och spännande som helst.
En kvalitetsdeklaration beskriver en miniminivå som gäller i hela kommunen. Men det är en ganska ambitiös miniminivå som kräver att de som eventuellt fortfarande lever med ett gammaldags institutionssynsätt på äldreomsorgen måste tänka om, samtidigt som ambitiösa och engagerade medarbetare snarare kan använda den som avstamp för en kvalitetsresa på våra äldreboenden. För när vi släpper loss den kreativitet och det engagemang som finns hos vår personsal kan äldreomsorgen bli precis hur bra och spännande som helst.
15 december 2009
Bättre vårdhygien räddar liv
Bättre hygien räddar 200 liv på sjukhus, konstaterar Svenska Dagbladet idag. Man skulle också kunna säga att bättre hygien gör att 200 slipper dö i onödan.
I artikeln presenteras beräkningar som tyder på att den satsning på bättre vårdhygien som gjorts de senaste åren har gjort att antalet patienter som drabbas av en vårdrelaterad infektion minskat med 40 000 på årsbasis, jämfört med våren 2008 - från 165 000 till 125 000.
Att ett bra patientsäkerhetsarbete skulle kunna minska antalet felbehandlingar och vårdrelaterade infektioner är inte överraskande, men att man i våra dagar med några enkla hygienregler skulle kunna minska de vårdrelaterade infektionerna så drastiskt är samtidigt ett underbetyg för den svenska vården. Semmelweis banbrytande upptäckt av hygienens betydelse gjordes ju som bekant inte år 2008 utan år 1847. Bra hygienrutiner borde idag vara en självklarhet inom all sjukvård. Och allra självklarast borde det förstås vara när det gäller vården av de allra mest infektionskänsliga, till exempel inom neonatalvården - där detta enkla projekt enligt SvD gjort att de vårdrelaterade infektionerna gått ner från 70 (!) procent till 14.
Ignaz Semmelweis tittar ner på oss från sin himmel och skakar på huvudet. Låt oss aldrig mer glömma bort sådana självklarheter!
Mer om projektet VårdRelaterade Infektioner Ska Stoppas (VRISS) hittar du här: SKL
10 december 2009
En liten triumf i Skogås
Foto: Björn KarlssonVi får fira även de små triumferna i Skogås. Nu har det äntligen blivit tak över trappan mellan norrgående busshållplats och tunneln under järnvägen vid Skogås centrum. Jag vet inte hur många gånger jag sandat den där trappan, eller ringt på fastighetsservice för att ta hand om den. Men den här vintern ska den förhoppningsvis vara trygg och säker!
08 december 2009
Nya äldreboenden på gång
Vid gårdagens kommunfullmäktigesammanträde hölls en interpellationsdebatt om nya äldreboenden i kommunen. Vi har också kunnat läsa en artikel på temat i veckans Mitt i Huddinge. Bakgrunden är ett missnöje bland somliga socialdemokrater över att vi efter maktskiftet 2007 avbröt planerna på en nytt jättestort äldreboende i Visättra Ängar.
Arkitekturen styr tanken - och tanken styr vården och omsorgen. Väljer man en väldigt storskalig lösning, kommer storskaligt institutionstänkande som ett brev på posten. När vi tog över makten hade vi förstås kunnat gå vidare på den vägen, men vi gick till val på att jobba för ett mänskligare samhälle, med större valfrihet för den enskilde. Inte på gammaldags socialistiska lösningar. Inte på institutionstänkande. Någon var alltså tvungen att säga "stopp", och den lotten föll på mig.
Och jag ångrar det inte.
Visst har vårt nej till jätteanläggningen i Visättra Ängar inneburit en viss platsbrist i äldreomsorgen, men jag tror att äldreboenden är för viktiga för panikbeslut. När vi bygger ett äldreboende ska det inte bara klara behoven för de närmaste tre åren. Vi bygger för framtiden. Äldreboendet ska finnas där och upplevas som attraktivt även om 30 år eller 50 år. De måste stå sig i konkurrensen mot andra äldreboenden när våra äldre får friheten att själva välja var de vill bo. Och det får inte vara för dyrt, för varje krona som går till höga lokalkostnader är en krona som inte kan gå till vården och omsorgen, själva kärnan i äldreomsorgen.
När jag ser på de tre helt nya äldreboenden som är på gång i kommunen - förutom att vi räddade Tallgården och håller på med en utbyggnad av Björnkulla - och jämför med Socialdemokraternas storskaliga anläggning (de gillar inte att jag kallar den "äldrefabrik", så jag låter bli...) i Visättra Ängar, känner jag mig stolt.
Vi planerar för att möta människors olikhet. Vi planerar för valfrihet.
Det kommunala fastighetsbolaget Huges projekt i Rosenhill i centrala Huddinge kommer att bli en fantastiskt fin anläggning i ett attraktivt läge för de många äldre som bor just i Sjödalen-Fullersta, och de privatägda äldreboendena i Vårby gård (alldeles vid Mälaren) och i Flemingsbergs C (mitt emot Huddinge sjukhus) kommer att ha olika kvalitéer som kompletterar kommunens övriga äldreboenden. Tillsammans bidrar de till att Huddinge blir en ännu bättre kommun att bli gammal i.
Arkitekturen styr tanken - och tanken styr vården och omsorgen. Väljer man en väldigt storskalig lösning, kommer storskaligt institutionstänkande som ett brev på posten. När vi tog över makten hade vi förstås kunnat gå vidare på den vägen, men vi gick till val på att jobba för ett mänskligare samhälle, med större valfrihet för den enskilde. Inte på gammaldags socialistiska lösningar. Inte på institutionstänkande. Någon var alltså tvungen att säga "stopp", och den lotten föll på mig.
Och jag ångrar det inte.
Visst har vårt nej till jätteanläggningen i Visättra Ängar inneburit en viss platsbrist i äldreomsorgen, men jag tror att äldreboenden är för viktiga för panikbeslut. När vi bygger ett äldreboende ska det inte bara klara behoven för de närmaste tre åren. Vi bygger för framtiden. Äldreboendet ska finnas där och upplevas som attraktivt även om 30 år eller 50 år. De måste stå sig i konkurrensen mot andra äldreboenden när våra äldre får friheten att själva välja var de vill bo. Och det får inte vara för dyrt, för varje krona som går till höga lokalkostnader är en krona som inte kan gå till vården och omsorgen, själva kärnan i äldreomsorgen.
När jag ser på de tre helt nya äldreboenden som är på gång i kommunen - förutom att vi räddade Tallgården och håller på med en utbyggnad av Björnkulla - och jämför med Socialdemokraternas storskaliga anläggning (de gillar inte att jag kallar den "äldrefabrik", så jag låter bli...) i Visättra Ängar, känner jag mig stolt.
Vi planerar för att möta människors olikhet. Vi planerar för valfrihet.
Det kommunala fastighetsbolaget Huges projekt i Rosenhill i centrala Huddinge kommer att bli en fantastiskt fin anläggning i ett attraktivt läge för de många äldre som bor just i Sjödalen-Fullersta, och de privatägda äldreboendena i Vårby gård (alldeles vid Mälaren) och i Flemingsbergs C (mitt emot Huddinge sjukhus) kommer att ha olika kvalitéer som kompletterar kommunens övriga äldreboenden. Tillsammans bidrar de till att Huddinge blir en ännu bättre kommun att bli gammal i.
Hårdare tag mot dopning - JA!
Folkhälsominister Maria Larsson (KD) aviserar i Dagens Nyheter idag att skärpta straff för dopning är att vänta. Utmärkt!
Man kan naturligtvis ha många olika ingångar till den åsikten. En viktig aspekt är förstås folkhälsan. Dopning är inte nyttigt, om man säger så. Det är rimligt att straffen för dopningsbrott ligger i linje med dem som gäller för narkotika.
Att jag själv tycker att frågan är så viktig handlar dock snarare om min passion för cykelsport och fair play inom idrotten. Cykelvärlden har som bekant haft sin beskärda del - ja, mer än så! - av dopningsskandaler. Det har gått så långt att den som gör bra resultat på en bergsetapp i någon av de stora tourerna ofrånkomligen ifrågasätts: Är inte det här bara ännu ett exempel på en dopad atlet? Sverige är långt ifrån värst i klassen, men vi har inte varit förskonade från skandaler ens inom den här i landet mycket marginella cykelsporten. Både etablerade stjärnor och lovande ungdomar har stängts av.
Vill vi rädda sporten måste det till tuffare tag. Förändrade attityder bland ledare och fans. Fler och bättre dopningstester och strängare sportsliga straff för den som åker fast. Men också en tuffare lagstiftning och hårdare tag i det vanliga rättssystemet. En läkare eller ledare som förmedlat dopningspreparat ska inte bara bli en paria i sportvärlden utan naturligtvis också avtjäna ett kännbart straff utanför sporten.
Man kan naturligtvis ha många olika ingångar till den åsikten. En viktig aspekt är förstås folkhälsan. Dopning är inte nyttigt, om man säger så. Det är rimligt att straffen för dopningsbrott ligger i linje med dem som gäller för narkotika.
Att jag själv tycker att frågan är så viktig handlar dock snarare om min passion för cykelsport och fair play inom idrotten. Cykelvärlden har som bekant haft sin beskärda del - ja, mer än så! - av dopningsskandaler. Det har gått så långt att den som gör bra resultat på en bergsetapp i någon av de stora tourerna ofrånkomligen ifrågasätts: Är inte det här bara ännu ett exempel på en dopad atlet? Sverige är långt ifrån värst i klassen, men vi har inte varit förskonade från skandaler ens inom den här i landet mycket marginella cykelsporten. Både etablerade stjärnor och lovande ungdomar har stängts av.
Vill vi rädda sporten måste det till tuffare tag. Förändrade attityder bland ledare och fans. Fler och bättre dopningstester och strängare sportsliga straff för den som åker fast. Men också en tuffare lagstiftning och hårdare tag i det vanliga rättssystemet. En läkare eller ledare som förmedlat dopningspreparat ska inte bara bli en paria i sportvärlden utan naturligtvis också avtjäna ett kännbart straff utanför sporten.
02 december 2009
Moskéer i Schweiz och i Vårby
Moskéer har ju varit ordentligt på tapeten de senaste dagarna, tack vare schweizarnas famösa ja till ett minaretförbud. Personligen måste jag säga att jag inte alls kan förstå poängen med förslaget. Det handlar ju inte om något förbud mot böneutrop - sådana har aldrig stört den schweiziska friden - utan just om ett förbud mot att bygga ett slags torn, en arkitektonisk detalj. Frågan man kan ställa sig är om förbudet gäller smala kampaniler i arabisk stil rent generellt eller om det bara handlar om sådana som råkar vara sammanbyggda med eller ligga i anslutning till en gudstjänstlokal som används av muslimer. Nej, hela tanken bakom minaretförbudet känns minst sagt illa genomtänkt. Arkitektur ska inte förbjudas.
Fast schweizarna är inte de enda som verkar illa genomtänkta. I veckans nummer av Mitt i Huddinge finns en artikel med rubriken "Trångbodd förening vill ha större lokal" - ett tema som vi nog alla hört förut. I det här fallet rör det sig om Vårby gårds islamiska ungdoms- och kulturförening, dvs. den muslimska församlingen i Vårby, som har drygt 300 medlemmar och en lokal på Bäckgårdsvägen som bara räcker för 70 personer.
Föreningens ordförande Galip Bozkurt säger att man har legat på politikerna i flera år för att få en större lokal, men att det går trögt, det händer ingenting. Kommunstyrelsens ordförande Daniel Dronjak-Nordqvist (M) konstaterar att han hörde talas om önskemålen först för någon vecka sedan, och själv hörde jag inte talas om dem förrän i artikeln i Mitt i.
Men oavsett vilka politiker det nu är som de valt att prata med, så bör svaret bli detsamma. Daniel säger i artikeln att kommunen inte äger sådana här lokaler, men att han ska tala med kommunens fastighetsbolag Huge. Men Huge äger inte heller några moskéer, och ska inte heller göra det. När pingstkyrkan i Huddinge bygger en ny kyrka gör de det för egna pengar. Samma sak gäller den syrisk-ortodoxa kyrkan i Flemingsberg. Självklart ska samma regler även gälla för den muslimska församlingen i Vårby gård. Vill de ha en moské eller ett islamiskt kulturcentrum eller vad de nu väljer att kalla sin lokal så får de allt bygga och finansiera den själva. Vill de inte göra det så finns det en moské i Fittja, några hundra meter söder om Vårby, och planeras för en i Skärholmen strax norr om Vårby. Värre än så är det inte.
Det finns ingen anledning att förbjuda moskéer eller minareter - men det finns sannerligen inte någon anledning att ge de muslimska församlingarna någon gräddfil heller.
DN DN DN DN DN DN DN SvD SvD SvD Dagen
Fast schweizarna är inte de enda som verkar illa genomtänkta. I veckans nummer av Mitt i Huddinge finns en artikel med rubriken "Trångbodd förening vill ha större lokal" - ett tema som vi nog alla hört förut. I det här fallet rör det sig om Vårby gårds islamiska ungdoms- och kulturförening, dvs. den muslimska församlingen i Vårby, som har drygt 300 medlemmar och en lokal på Bäckgårdsvägen som bara räcker för 70 personer.
Föreningens ordförande Galip Bozkurt säger att man har legat på politikerna i flera år för att få en större lokal, men att det går trögt, det händer ingenting. Kommunstyrelsens ordförande Daniel Dronjak-Nordqvist (M) konstaterar att han hörde talas om önskemålen först för någon vecka sedan, och själv hörde jag inte talas om dem förrän i artikeln i Mitt i.
Men oavsett vilka politiker det nu är som de valt att prata med, så bör svaret bli detsamma. Daniel säger i artikeln att kommunen inte äger sådana här lokaler, men att han ska tala med kommunens fastighetsbolag Huge. Men Huge äger inte heller några moskéer, och ska inte heller göra det. När pingstkyrkan i Huddinge bygger en ny kyrka gör de det för egna pengar. Samma sak gäller den syrisk-ortodoxa kyrkan i Flemingsberg. Självklart ska samma regler även gälla för den muslimska församlingen i Vårby gård. Vill de ha en moské eller ett islamiskt kulturcentrum eller vad de nu väljer att kalla sin lokal så får de allt bygga och finansiera den själva. Vill de inte göra det så finns det en moské i Fittja, några hundra meter söder om Vårby, och planeras för en i Skärholmen strax norr om Vårby. Värre än så är det inte.
Det finns ingen anledning att förbjuda moskéer eller minareter - men det finns sannerligen inte någon anledning att ge de muslimska församlingarna någon gräddfil heller.
DN DN DN DN DN DN DN SvD SvD SvD Dagen
26 november 2009
Dags för steg 2 av fastighetsskattereformen
Det är glädjande att Stockholms Handelskammare och Svenska Dagbladet tar bladet från munnen när det gäller fastighetsskatten på kommersiella fastigheter, som i mitt tycke något olyckligt har fått stå tillbaka vid reformeringen av fastighetsskattesystemet för bostäder.
När Kristdemokraterna lade fram sitt radikala förslag om att avskaffa den statliga fastighetsskatten och ersätta den med en låg kommunal avgift handlade det både om bostäder och kommersiella fastigheter. Och även om skatten på bostäder kanske är den viktigaste för de enskilda personerna - vi minns alla de tragiska situationerna när folk fick lämna hus och hem på grund av de skenande fastighetsskattekostnaderna i socialdemokraternas Sverige - så är skatten på kommersiella fastigheter nog väl så viktig för samhället.
Idag är kommunernas ekonomi helt baserad på vilka som bor i kommunen. Det kommunalekonomiska idealet blir därför sovstaden, där människor bor och betalar skatt medan de arbetar i någon grannkommun som får ta kostnaderna för den trafik och kommunala service som arbetsplatserna genererar.
Man kan argumentera för att det bästa vore att fastighetsskatten på kommersiella fastigheter helt avskaffades, men jag tror att det som skulle gynna företagsklimatet i landet allra mest vore att skatten omvandlades till en kommunal avgift i linje med Kristdemokraternas ursprungliga förslag. Det skulle ge kommunerna en ny skattebas baserad på företagande snarare än boende och därmed bidra till att stärka incitamenten för en näringslivsvänlig politik på det lokala planet och, inte minst, stödja tillkomsten av nya fastigheter för näringslivets behov. Idag är det ju ständigt en skriande brist på bra mark för nya företag, åtminstone i Stockholms-området, inte minst för verksamheter av mer utrymmeskrävande karaktär.
Det är, kort sagt, dags för steg 2 av fastighetsskattereformen. En kommunal fastighetsavgift borde så snart som möjligt ersätta den statliga fastighetsskatten för kommersiella fastigheter.
Hela Stockholms Handelskammares rapport kan ni läsa här: Stora skattehöjningar väntar Stockholms näringsliv
När Kristdemokraterna lade fram sitt radikala förslag om att avskaffa den statliga fastighetsskatten och ersätta den med en låg kommunal avgift handlade det både om bostäder och kommersiella fastigheter. Och även om skatten på bostäder kanske är den viktigaste för de enskilda personerna - vi minns alla de tragiska situationerna när folk fick lämna hus och hem på grund av de skenande fastighetsskattekostnaderna i socialdemokraternas Sverige - så är skatten på kommersiella fastigheter nog väl så viktig för samhället.
Idag är kommunernas ekonomi helt baserad på vilka som bor i kommunen. Det kommunalekonomiska idealet blir därför sovstaden, där människor bor och betalar skatt medan de arbetar i någon grannkommun som får ta kostnaderna för den trafik och kommunala service som arbetsplatserna genererar.
Man kan argumentera för att det bästa vore att fastighetsskatten på kommersiella fastigheter helt avskaffades, men jag tror att det som skulle gynna företagsklimatet i landet allra mest vore att skatten omvandlades till en kommunal avgift i linje med Kristdemokraternas ursprungliga förslag. Det skulle ge kommunerna en ny skattebas baserad på företagande snarare än boende och därmed bidra till att stärka incitamenten för en näringslivsvänlig politik på det lokala planet och, inte minst, stödja tillkomsten av nya fastigheter för näringslivets behov. Idag är det ju ständigt en skriande brist på bra mark för nya företag, åtminstone i Stockholms-området, inte minst för verksamheter av mer utrymmeskrävande karaktär.
Det är, kort sagt, dags för steg 2 av fastighetsskattereformen. En kommunal fastighetsavgift borde så snart som möjligt ersätta den statliga fastighetsskatten för kommersiella fastigheter.
Hela Stockholms Handelskammares rapport kan ni läsa här: Stora skattehöjningar väntar Stockholms näringsliv
24 november 2009
Förläng Arlanda-pendeln till Flemingsberg!
Direkttåg från Älvsjö till Arlanda och Uppsala redan år 2012, det är tanken som flygplatsägaren Luftfartsverket tillsammans med SL och Upplands Lokaltrafik presenterar i Dagens Nyheter idag. Ett bidrag till finansieringen är tänkt att komma från de av oss som emellanåt väljer att ta icke miljöklassad bil till flygplatsen, som i förslaget framöver ska betala en avgift på kanske 100 kronor för att komma in på flygplatsområdet.
Kanske är det rätt väg att gå. Men jag förstår ärligt talat inte hur man ska kunna få in tåg i halvtimmestrafik i båda riktningarna redan om ett par år. Citybanan beräknas ju inte vara färdig förrän år 2017 och fram till dess lär vi ha en fortsatt extrem brist på tåglägen mellan Stockholm Södra och Stockholm Central. Vilka tåg är det som försvinner?
Och lyckas man ta sig genom "getingmidjan" till Älvsjö så är det väl lika bra att köra ända till Flemingsberg eller rentav Tumba, eller hur? Flemingsberg är en av de största stationerna i pendeltågssystemet (nr 6 efter Stockholm C, Stockholm S, Älvsjö, Jakobsberg och Karlberg), och Huddinge och Tumba hör också till de större stationerna.
Kanske är det rätt väg att gå. Men jag förstår ärligt talat inte hur man ska kunna få in tåg i halvtimmestrafik i båda riktningarna redan om ett par år. Citybanan beräknas ju inte vara färdig förrän år 2017 och fram till dess lär vi ha en fortsatt extrem brist på tåglägen mellan Stockholm Södra och Stockholm Central. Vilka tåg är det som försvinner?
Och lyckas man ta sig genom "getingmidjan" till Älvsjö så är det väl lika bra att köra ända till Flemingsberg eller rentav Tumba, eller hur? Flemingsberg är en av de största stationerna i pendeltågssystemet (nr 6 efter Stockholm C, Stockholm S, Älvsjö, Jakobsberg och Karlberg), och Huddinge och Tumba hör också till de större stationerna.
18 november 2009
Fungerande familjer, tryggt samhälle
I Svenska Dagbladet idag presenterar Folkhälsoinstitutet hur pengarna från regeringens och folkhälsominister Maria Larssons (KD) satsning på frivilligt föräldrastöd ska fördelas. Glädjande nog är Huddinge en av de medverkande kommunerna i 70-miljonerssatsningen, som sägs vara den största i sitt slag i världen.
Starka och fungerande familjer är en förutsättning för ett starkt och tryggt samhälle. Det är bra att regeringen på det här sättet stimulerar kommunerna att satsa på långsiktigt förebyggande arbete, som ju annars lätt riskerar att få stå tillbaka för mer akuta problem i besparingstider.
Starka och fungerande familjer är en förutsättning för ett starkt och tryggt samhälle. Det är bra att regeringen på det här sättet stimulerar kommunerna att satsa på långsiktigt förebyggande arbete, som ju annars lätt riskerar att få stå tillbaka för mer akuta problem i besparingstider.
17 november 2009
Välkommen CL Assistans!
Ikväll godkände äldreomsorgsnämnden ännu en ny utförare av hemtjänst, CL Assistans. Det lilla södertäljebaserade företaget har tidigare bara bedrivit personlig assistans, men tar nu ett första steg inom hemtjänsten genom att etablera sig i Sjödalen-Fullersta och Flemingsberg. Jätteroligt att se att Huddinge är ett attraktivt alternativ även för mindre företag som vill ge hemtjänst. Välkomna!
Stockholm och kolonialismen
Jag förstår att oppositionen är upprörd - nu äger ju Stockholms stad bara 12.000 hektar mark i grannkommunerna! Eller... eh, nej, jag förstår inte alls upprördheten. Snarare kan jag tycka att politiker och medborgare i Stockholms kranskommuner borde vara störda över att Stockholm fortfarande har så stora marktillgångar utanför den egna kommunen.
I stockholmsoppositionens verklighetsbeskrivning är Stockholms stads ägande någon slags garant för en bra förvaltning. Det är svårt att dölja den koloniala världsbilden bakom de tankarna. För inte kan väl de primitiva grannkommunerna ta hand om sina skogar och jordbruksområden lika bra som den civilserade staden Stockholm?
Min erfarenhet från huddingepolitiken talar snarare om hur Stockholms stad vill exploatera naturområden som grannkommunerna vill bevara för framtida naturupplevelser, och historiskt sett har vi i till exempel Huddinge och Botkyrka kunnat se hur Stockholm använt sitt markägande till att exportera sociala problem. Den nuvarande majoriteten i Stockholms stadshus gör klokt i att minska stadens ägande i kranskommunerna. Kolonialismens epok är över.
DN
I stockholmsoppositionens verklighetsbeskrivning är Stockholms stads ägande någon slags garant för en bra förvaltning. Det är svårt att dölja den koloniala världsbilden bakom de tankarna. För inte kan väl de primitiva grannkommunerna ta hand om sina skogar och jordbruksområden lika bra som den civilserade staden Stockholm?
Min erfarenhet från huddingepolitiken talar snarare om hur Stockholms stad vill exploatera naturområden som grannkommunerna vill bevara för framtida naturupplevelser, och historiskt sett har vi i till exempel Huddinge och Botkyrka kunnat se hur Stockholm använt sitt markägande till att exportera sociala problem. Den nuvarande majoriteten i Stockholms stadshus gör klokt i att minska stadens ägande i kranskommunerna. Kolonialismens epok är över.
DN
14 november 2009
Huddinge passerar Eskilstuna och Sundsvall
Huddinge fortsätter växa. När SCB presenterade befolkningsstatistiken för det tredje kvartalet visade det sig att Huddinge i ett svep växt om både Eskilstuna och Sundsvall. För precis ett år sedan passerades Gävle. Med sina drygt 95.000 invånare är Huddinge nu landets 14:e största kommun. Och får vi nu de utlovade satsningarna på infrastrukturen, med Södertörnsleden, Förbifart Stockholm och Spårväg Syd, finns det all anledning att tro att kommunen ska kunna fortsätta växa i en hygglig takt även framöver.
13 november 2009
Stöd kampen mot sexuella övergrepp!
Man ska vara försiktig med att blogga när man är upprörd. Ju upprördare, desto större försiktighet. Därför har det gått tre dagar innan jag kommenterar avslöjandena om det (numera före detta) folkpartistiska kommunalrådet Åke Blomqvists dubbelliv. Jag känner mig besviken. Sviken. Jag förstår att för alla dem som arbetat närmare Åke än vad jag gjort känns det ännu värre.
Även om Åke i något tidningscitat jag läste jämför sitt brott med en mindre trafikförseelse, inser alla vi andra förstås att det handlar om någonting helt annat. Sexköp är inte ett brott utan brottsoffer ("a victim-less crime", som de säger på engelska). Två organisationer som jag har sett verkligen gör en skillnad i sådana här sammanhang, är HOPP - Riksorganisationen mot sexuella övergrepp och ECPAT Sverige. Stöd dem!
Även om Åke i något tidningscitat jag läste jämför sitt brott med en mindre trafikförseelse, inser alla vi andra förstås att det handlar om någonting helt annat. Sexköp är inte ett brott utan brottsoffer ("a victim-less crime", som de säger på engelska). Två organisationer som jag har sett verkligen gör en skillnad i sådana här sammanhang, är HOPP - Riksorganisationen mot sexuella övergrepp och ECPAT Sverige. Stöd dem!
10 november 2009
Om trygghetsboende i Huddinge
Den som händelsevis vill se mig i kommunfullmäktiges talarstol, har nu möjlighet att titta på ett kort klipp om trygghetsboende från gårdagens sammanträde:
http://tinyurl.com/yawx3dp
http://tinyurl.com/yawx3dp
Berättelsen om familjen Olauberg
Tomas Hansson, Kristdemokraternas kommunalråd här i Huddinge, är en briljant retoriker. Mången är den gång då moderater och folkpartister kommit fram till mig under eller efter fullmäktigesammanträden för att berömma hans inlägg i debatterna. I gårdagens debatt om budgetjusteringar inför år 2010 med anledning av regeringens tillfälliga stöd till kommunerna gav han utlopp för sin retoriska kreativitet med en liten berättelse som jag tänkte återge här:
"Familjen Olauberg, pappa Dag, mamma Ann-Marie och deras dotter Marika börjar känna av lågkonjunkturen. Inkomsterna blir lägre nästa år då Ann-Maries provisionsbaserade lön som försäljare kommer att sjunka i takt med en vikande marknad. Året därefter minskar intäkterna ytterligare då ett av Dags arvoderade uppdrag upphör. Man har tillsammans resonerat om vilka besparingar som måste göras och kommit fram till att en större ekonomisk återhållsamhet på alla områden kommer att krävas för att klara hushållsekonomin. Vi måste helt enkelt minska våra löpande kostnader år för år och anpassa munnen efter matsäcken blev beslutet hemma vid köksbordet.
Plötsligt en dag i september händer något som vänder upp och ned på alltihop. Det dimper ned ett besked med posten om ett arv efter Dags avlägsne, och fram till nu okände släkting i Ryssland. Arvet består av 50.000 kronor i kontanter samt värdepapper med en årlig avkastning på låt oss säga 12000 kronor. Beskedet väcker en intensiv debatt hemma hos familjen Olauberg om hur arvet ska användas.
Grannarna i trapphuset, Daniel, Åke, Tomas och Katharina ger samstämmiga råd om hur de ser på saken. Använd aldrig mer än den årliga avkastningen från värdepappret till löpande kostnader nu när ni vet att inkomsterna blir ännu lägre framöver. Investera en del av kontantbeloppet i åtgärder som ger lägre löpande kostnader, amortera t.ex. bort det dyra sms-lånet på TV:n med ockerränta och köp den nya efterlängtade kyl/frysen istället för att varje år lägga tusenlappar på att reparera den 30 år gamla energislukaren. Spara sedan undan resten som reserv och buffert nu när tuffare tider väntar, lyder deras samlade råd till Olaubergs. Tyvärr lyssnar man inte på grannarnas råd.
Ann-Maries förslag blir familjens beslut den här gången också. Det brukar bli så! Hon räknar snabbt ut att den årliga avkastningen motsvarande 1000 kronor varje månad skulle kunna halvera den tidigare beslutade ekonomiska återhållsamheten. En ny större lägenhet, varmgarage för bilen istället för p-plats ute, en ny soffa på avbetalning, snabbare bredband och ett mobilabonnemang till Marika är behov och önskemål som funnits länge. Det ger visserligen ökade fasta månadskostnader men det klarar vi väl… under nästa år i alla fall...! Och det finns ju ingenting som säger att det inte kan komma nya arv från okända släktingar. Och skulle det knipa framöver så kan vi ju alltid börja sälja arvegods från mormor för att betala driften."
Gissa om han lyckades reta upp Ann-Marie Högberg, Dag Olausson och Marica Lindblad... Men analysen är helt korrekt. Man kan inte lägga budgetar utifrån förhoppningen att man ska få nya arv från okända släktingar!
"Familjen Olauberg, pappa Dag, mamma Ann-Marie och deras dotter Marika börjar känna av lågkonjunkturen. Inkomsterna blir lägre nästa år då Ann-Maries provisionsbaserade lön som försäljare kommer att sjunka i takt med en vikande marknad. Året därefter minskar intäkterna ytterligare då ett av Dags arvoderade uppdrag upphör. Man har tillsammans resonerat om vilka besparingar som måste göras och kommit fram till att en större ekonomisk återhållsamhet på alla områden kommer att krävas för att klara hushållsekonomin. Vi måste helt enkelt minska våra löpande kostnader år för år och anpassa munnen efter matsäcken blev beslutet hemma vid köksbordet.
Plötsligt en dag i september händer något som vänder upp och ned på alltihop. Det dimper ned ett besked med posten om ett arv efter Dags avlägsne, och fram till nu okände släkting i Ryssland. Arvet består av 50.000 kronor i kontanter samt värdepapper med en årlig avkastning på låt oss säga 12000 kronor. Beskedet väcker en intensiv debatt hemma hos familjen Olauberg om hur arvet ska användas.
Grannarna i trapphuset, Daniel, Åke, Tomas och Katharina ger samstämmiga råd om hur de ser på saken. Använd aldrig mer än den årliga avkastningen från värdepappret till löpande kostnader nu när ni vet att inkomsterna blir ännu lägre framöver. Investera en del av kontantbeloppet i åtgärder som ger lägre löpande kostnader, amortera t.ex. bort det dyra sms-lånet på TV:n med ockerränta och köp den nya efterlängtade kyl/frysen istället för att varje år lägga tusenlappar på att reparera den 30 år gamla energislukaren. Spara sedan undan resten som reserv och buffert nu när tuffare tider väntar, lyder deras samlade råd till Olaubergs. Tyvärr lyssnar man inte på grannarnas råd.
Ann-Maries förslag blir familjens beslut den här gången också. Det brukar bli så! Hon räknar snabbt ut att den årliga avkastningen motsvarande 1000 kronor varje månad skulle kunna halvera den tidigare beslutade ekonomiska återhållsamheten. En ny större lägenhet, varmgarage för bilen istället för p-plats ute, en ny soffa på avbetalning, snabbare bredband och ett mobilabonnemang till Marika är behov och önskemål som funnits länge. Det ger visserligen ökade fasta månadskostnader men det klarar vi väl… under nästa år i alla fall...! Och det finns ju ingenting som säger att det inte kan komma nya arv från okända släktingar. Och skulle det knipa framöver så kan vi ju alltid börja sälja arvegods från mormor för att betala driften."
Gissa om han lyckades reta upp Ann-Marie Högberg, Dag Olausson och Marica Lindblad... Men analysen är helt korrekt. Man kan inte lägga budgetar utifrån förhoppningen att man ska få nya arv från okända släktingar!
09 november 2009
Farväl till neutraliteten
Idag firas Berlin-murens fall för 20 år sedan. Med all rätt. Det är utan tvekan den viktigaste politiska händelsen under mitt liv, den viktigaste under hela efterkrigstiden.
Jag var bara 19 år när det hände, jag hade gått ut gymnasiet några månader tidigare. Jag hade bara hunnit med något enstaka besök vid det ofrihetens monument som delade Berlin. Men jag hade sett tillräckligt för att känna en otrolig glädje den där dagen. Att muren föll var en symbol för att ondskans makt var krossad och en bättre värld möjlig.
Att tala om Berlin-muren som en symbol för ondska var inte politiskt acceptabelt i det samhälle jag växte upp i. Sverige var "neutralt", det var en dogm som hade lämnat den strikt säkerhetspolitiska sfären och genomsyrade hela tänkandet.
I en intressant understreckare idag beskriver Barbro Eberan hur den östtyska propagandan fick utrymme i det svenska samhället. Jag minns själv en del av de skildringar av tillvaron i DDR som vi fick oss till livs i tyskundervisningen. "Freie Demokratische Jugend" - eff-de-jot - är en av de glosor jag fortfarande kommer ihåg. Kommunismens brott talades det däremot tyst om.
Berlin-murens fall blev naturligtvis slutet på neutralitetspolitiken i den form den tidigare haft. Olof Palmes och Ingvar Carlssons eftergivenhet blev historia, för det är svårt att vara neutral mellan sovjetdiktaturen och den västerländska demokratin när sovjetdiktaturen imploderat.
Men viktigare än brytningen med den säkerhetspolitiska neutralitetspolitiken är brytningen med den moraliska. Det är skillnad mellan gott och ont, och även om inte någon människa eller något system är perfekt är inte alla lika goda kålsupare. Forum för levande historia har nyligen presenterat ett material om kommunismens brott mot mänskligheten. Det är hög tid. Ett sådant material skulle ha behövts redan när jag gick i skolan, och det är kanske ännu viktigare idag. Vi får aldrig glömma de diktaturer som präglade Europa under 1900-talet så att vi inte tillåter något liknande att ske igen.
Jag var bara 19 år när det hände, jag hade gått ut gymnasiet några månader tidigare. Jag hade bara hunnit med något enstaka besök vid det ofrihetens monument som delade Berlin. Men jag hade sett tillräckligt för att känna en otrolig glädje den där dagen. Att muren föll var en symbol för att ondskans makt var krossad och en bättre värld möjlig.
Att tala om Berlin-muren som en symbol för ondska var inte politiskt acceptabelt i det samhälle jag växte upp i. Sverige var "neutralt", det var en dogm som hade lämnat den strikt säkerhetspolitiska sfären och genomsyrade hela tänkandet.
I en intressant understreckare idag beskriver Barbro Eberan hur den östtyska propagandan fick utrymme i det svenska samhället. Jag minns själv en del av de skildringar av tillvaron i DDR som vi fick oss till livs i tyskundervisningen. "Freie Demokratische Jugend" - eff-de-jot - är en av de glosor jag fortfarande kommer ihåg. Kommunismens brott talades det däremot tyst om.
Berlin-murens fall blev naturligtvis slutet på neutralitetspolitiken i den form den tidigare haft. Olof Palmes och Ingvar Carlssons eftergivenhet blev historia, för det är svårt att vara neutral mellan sovjetdiktaturen och den västerländska demokratin när sovjetdiktaturen imploderat.
Men viktigare än brytningen med den säkerhetspolitiska neutralitetspolitiken är brytningen med den moraliska. Det är skillnad mellan gott och ont, och även om inte någon människa eller något system är perfekt är inte alla lika goda kålsupare. Forum för levande historia har nyligen presenterat ett material om kommunismens brott mot mänskligheten. Det är hög tid. Ett sådant material skulle ha behövts redan när jag gick i skolan, och det är kanske ännu viktigare idag. Vi får aldrig glömma de diktaturer som präglade Europa under 1900-talet så att vi inte tillåter något liknande att ske igen.
03 november 2009
En ljusnande trafikframtid
Nu radas de positiva beskeden upp för huddingeborna. Byggandet av Södertörnsleden ser ut att komma igång år 2011 och Masmolänken år 2016, om Vägverket får som de vill. Idén med tunnelavgifter på Masmolänken är nu borta pga bortstötningseffekterna och istället står staten för hela finansieringen. Vid Myrstuguberget har man hittat bättre lösningar för på- och avfart och man har gjort en rad ekodukter och viltövergångar för att förbinda de "gröna kilarna", dvs de värdefulla naturområdena på ömse sidor om den nya vägen. Äntligen känns det som om Södertörnsleden verkligen är på väg!
Och igår överlämnade Länsstyrelsen sin plan för den regionala transportstrukturen 2010-2021. Där fanns Spårväg Syd till vår stora glädje med. 500 miljoner kronor har avsatts till den första etappen av den nya spårvägen som ska förbinda Flemingsberg med Skärholmen/Kungens Kurva och sedan fortsätta till Älvsjö (och, om vi kristdemokrater får bestämma, Gullmarsplan). Byggstarten beräknas till senare delen av planperioden, säg 2018, vilket ur planeringssynvinkel ter sig ganska rimligt.
Tillsammans kommer de här båda projekten att betyda väldigt mycket för Huddinges och Södertörns utveckling. Den ljusnande framtid är vår, dristas jag säga trots att vädret utanför fönstret inte riktigt håller med.
Och igår överlämnade Länsstyrelsen sin plan för den regionala transportstrukturen 2010-2021. Där fanns Spårväg Syd till vår stora glädje med. 500 miljoner kronor har avsatts till den första etappen av den nya spårvägen som ska förbinda Flemingsberg med Skärholmen/Kungens Kurva och sedan fortsätta till Älvsjö (och, om vi kristdemokrater får bestämma, Gullmarsplan). Byggstarten beräknas till senare delen av planperioden, säg 2018, vilket ur planeringssynvinkel ter sig ganska rimligt.
Tillsammans kommer de här båda projekten att betyda väldigt mycket för Huddinges och Södertörns utveckling. Den ljusnande framtid är vår, dristas jag säga trots att vädret utanför fönstret inte riktigt håller med.
02 november 2009
Kreativ, konservativ anarkism för äldre
Köpenhamn är en motsägelsefull stad. En stad där folk står och väntar på grön gubbe fastän det inte finns en bil i närheten, men också en stad där narkotikaförsäljningen sker helt öppet på Pusher Street och de prostituerade stod i klungor i gathörnet utanför hotellet och väntade på kunder.
Men när vi i äldreomsorgsnämnden besökte Köpenhamn var det förstås inte för att analysera trafiksituationen eller knark- och sexindustrin utan för att se hur äldreomsorgen fungerar, och då framför allt hur det fungerar i stadens mest kända och kanske minst typiska äldreboende, Lottehjemmet.
Äldrebondet Lottehjemmet är resultatet av en kreativ, konservativ anarkism. Det är en liten enhet (blott 23 boende) i en opraktisk gammal fastighet. Det finns bara sju badrum och väldigt länge hade man inte ens hiss i huset. Enligt alla gängse normer, såväl i Danmark som i Sverige, borde det här äldreboendet inte få finnas.
Ändå finns det där och jag vet inte vem som skulle våga lägga ner det, för väntelistan är hur lång som helst, både för att få bo där och för att få jobba där. Hemligheten ligger i bemötandet. "Vi tror på ett liv före döden," sade vår guide med ett leende, och berättade om hur man på alla sätt arbetade för att boendet skulle kännas som ett hem, inte som en institution - ett hem där både personal och anhöriga hör till den vidgade familjen.
När anhöriga kommer på besök får de äta tillsammans med de äldre, precis som personalen gör, och de blir också inbjudna till äldreboendets många fester - som kan få så många deltagare att alla husets utrymmen behöver användas. Ja, både anhöriga och personalen med familjer får till och med åka på semester med de boende. Senast var det Rhodos som var destinationen och 75 personer följde med (varav 17 boende). De bokade inte bord på restauranger utan hela restaurangerna...
Jag tror inte att vi kommer att få någon Lottehjemmet-kopia i Huddinge. Men jag hoppas att många av våra äldreboenden ska inspireras av sättet att tänka både där och på Vigs Ängar. Hur man sätter den boende i centrum och den entusiasm och kreativitet (och låga sjukfrånvaro) som det ger upphov till. Hur man gör såväl miljö som atmosfär hemlik och den trivsel som det skapar. Visst sätter lagar och regler en del gränser för hur verksamheten ser ut - men inte alls så mycket som vår fantasi!
29 oktober 2009
Spännande studiebesök i Skåne
Bussen har just lämnat äldreboendet Vigs Ängar i Köpingebro i Ystads kommun. Det var ett väldigt spännande besök på ett väldigt annorlunda äldreboende. Vigs Ängar är uppbyggt på en antroposofisk filosofi och det märks i såväl arkitektur som mat och aktiviteter, men det finns väldigt mycket i tänket som jag tror att man kan ta till sig oavsett religion och världsåskådning.
Omsorgen måste utgå från människan. Arkitekturen ska skapa känslan av att personalen arbetar i människors hem snarare än att folk bor på personalens arbetsplats. Färger och former spelar roll för hur vi mår och hur vi trivs. Rogivande beröring kan göra att behovet av sömnmedel och lugnande mediciner minskar.
Hela äldreomsorgsnämnden har varit med på studiebesöket och jag hör att det är många fler än jag som blivit inspirerade. "Här skulle jag vilja bo", sade en kvinna i gruppen, och det är naturligtvis det som borde vara målet för alla våra äldreboenden.
Mer om Vigs Ängar: www.vigsangar.se
Omsorgen måste utgå från människan. Arkitekturen ska skapa känslan av att personalen arbetar i människors hem snarare än att folk bor på personalens arbetsplats. Färger och former spelar roll för hur vi mår och hur vi trivs. Rogivande beröring kan göra att behovet av sömnmedel och lugnande mediciner minskar.
Hela äldreomsorgsnämnden har varit med på studiebesöket och jag hör att det är många fler än jag som blivit inspirerade. "Här skulle jag vilja bo", sade en kvinna i gruppen, och det är naturligtvis det som borde vara målet för alla våra äldreboenden.
Mer om Vigs Ängar: www.vigsangar.se
28 oktober 2009
Inspirerande framtidsverkstad
Framtidsverkstaden om kultur- och fritidsaktiviteter för äldre i Huddinge var väldigt spännande och givande. Lokalen i Tekniska nämndhuset var full av äldre som var nyfikna och fulla av åsikter om hur man skulle kunna utveckla kommunens öppna verksamheter för äldre, och jag tror att både jag och min kollega Malin Danielsson (FP) från kultur- och fritidsnämnden fick en del ögonöppnare och spännande impulser i samtalen.
Kvar står det faktum att vi måste förändra det sätt som kommunen arbetar på, inte minst inom äldreomsorgen. Vi måste bli bättre på att samarbeta med pensionärsorganisationerna och andra frivilligorganisationer, men också inom kommunen. Varför skulle till exempel inte äldre kunna använda våra fritidsgårdar under dagtid när de i många fall står oanvända idag? Och varför skulle inte kommunen kunna använda e-post för att nå ut med nyheter och evenemangsinformation till kommunens äldre?
En del frågor kan det ta lång tid och kanske också en hel del pengar att lösa, men i många fall handlar det om små förändringar i hur vi tänker och agerar. Jag är helt säker på att jag inte var ensam om att lämna mötet full av inspiration och lust att ta tag i saker. Och det här är bara startpunkten i en process som ska pågå under nästa år, så jag tror att vi har en väldigt spännande tid framför oss!
Kvar står det faktum att vi måste förändra det sätt som kommunen arbetar på, inte minst inom äldreomsorgen. Vi måste bli bättre på att samarbeta med pensionärsorganisationerna och andra frivilligorganisationer, men också inom kommunen. Varför skulle till exempel inte äldre kunna använda våra fritidsgårdar under dagtid när de i många fall står oanvända idag? Och varför skulle inte kommunen kunna använda e-post för att nå ut med nyheter och evenemangsinformation till kommunens äldre?
En del frågor kan det ta lång tid och kanske också en hel del pengar att lösa, men i många fall handlar det om små förändringar i hur vi tänker och agerar. Jag är helt säker på att jag inte var ensam om att lämna mötet full av inspiration och lust att ta tag i saker. Och det här är bara startpunkten i en process som ska pågå under nästa år, så jag tror att vi har en väldigt spännande tid framför oss!
27 oktober 2009
Vikingagården räddas
Ibland måste man fatta tuffa beslut, beslut som man inte egentligen skulle vilja ta. När den ekonomiska krisen slog till och vi insåg att det behövde sparas pengar för att få ihop ekonomin för år 2010 arbetade förvaltningen på ett förtjänstfullt sätt fram en rad besparingsförslag. En del av dem var lätta att ställa upp på. En del kunde bortsorteras under arbetsprocessen. Men två förslag som kändes väldigt svåra att ta blev fortfarande kvar i det förslag som lades fram för nämnden, nämligen att vi skulle avhända oss anhörigcentralens lokal vid Huddinge C och lägga ner Vikingagårdens seniorcentrum.
Sedan kom regeringens satsning på kommunerna nästa år och en process om hur de pengarna ska användas. Igår fattade kommunstyrelsen ett beslut, som sedan ska följas av ett i kommunfullmäktige. Därmed kan vi i äldreomsorgsnämnden berätta vad vi tänker göra nästa år. Anhörigcentralen har vi redan tidigare hittat vägar att rädda och nu kan vi även gå ut med att vi inte tänker lägga ner Vikingagårdens seniorcentrum.
Vikingagården ligger nära Kvarnbergsplan i centrala Huddinge och har öppet för alla äldre i området alla vardagar. Men besökarna har på senare tid varit ganska få och det är bakgrunden till besparingsförslaget. Samtidigt vet vi att många äldre har flyttat till de nybyggda lägenheterna runt Kvarnbergsplan, så det finns anledning att tro att behoven kommer att växa i framtiden.
Men för att seniorcentrumen - såväl Vikingagården som andra - ska vara en motiverad satsning för kommunen måste vi nog samtidigt se över kommunens sätt att arbeta, så att de blir mer attraktiva för dagens äldre huddingebor. Kanske är ett fördjupat samarbete med frivilligorganisationerna framtidens melodi - men det viktigaste av allt är förstås att lyssna på vad de äldre själva har för behov och önskemål.
Och därför ska det bli väldigt spännande med den "framtidsverkstad" om kultur- och fritidsaktiviteter för äldre som vi ordnar i Tekniska nämndhuset (Sjödalsvägen 29) i morgon. Har du möjlighet att komma - varmt välkommen!
Sedan kom regeringens satsning på kommunerna nästa år och en process om hur de pengarna ska användas. Igår fattade kommunstyrelsen ett beslut, som sedan ska följas av ett i kommunfullmäktige. Därmed kan vi i äldreomsorgsnämnden berätta vad vi tänker göra nästa år. Anhörigcentralen har vi redan tidigare hittat vägar att rädda och nu kan vi även gå ut med att vi inte tänker lägga ner Vikingagårdens seniorcentrum.
Vikingagården ligger nära Kvarnbergsplan i centrala Huddinge och har öppet för alla äldre i området alla vardagar. Men besökarna har på senare tid varit ganska få och det är bakgrunden till besparingsförslaget. Samtidigt vet vi att många äldre har flyttat till de nybyggda lägenheterna runt Kvarnbergsplan, så det finns anledning att tro att behoven kommer att växa i framtiden.
Men för att seniorcentrumen - såväl Vikingagården som andra - ska vara en motiverad satsning för kommunen måste vi nog samtidigt se över kommunens sätt att arbeta, så att de blir mer attraktiva för dagens äldre huddingebor. Kanske är ett fördjupat samarbete med frivilligorganisationerna framtidens melodi - men det viktigaste av allt är förstås att lyssna på vad de äldre själva har för behov och önskemål.
Och därför ska det bli väldigt spännande med den "framtidsverkstad" om kultur- och fritidsaktiviteter för äldre som vi ordnar i Tekniska nämndhuset (Sjödalsvägen 29) i morgon. Har du möjlighet att komma - varmt välkommen!
26 oktober 2009
Flamingon och dinosaurierna
Det händer saker i Kungens kurva. Kring Skandinaviens största handelsområde finns det ständigt nya utvecklingsprojekt på gång. Den rådande lågkonjunkturen har möjligtvis fått en del entreprenörer och exploatörer att lätta lite på gasen, men en tvärnit är inte att tänka på.
I kommunstyrelsen idag behandlade vi två stycken avsiktsförklaringar för helt nya projekt. Det ena var ett hotell vid namn "Flamingo". Mer bevandrad i företeelser i det stora landet i den fjärran västern än i vårt östra grannland som jag är, gick mina associationer omedelbart till ett Las Vegas-kasino, och det kanske inte var helt fel, för även om kärnan i anläggningen kanske är deras spa och wellnesscenter så innehåller den stora anläggningen i Vanda utanför Helsingfors även en Las Vegas-inspirerad "Flamingo Club" och ett rejält kasino, om man får tro anläggningens webbplats.
Men om man tycker att ett stort hotell-kasino-spa-komplex låter som ett storslaget projekt, så kan jag väl säga att det kändes som dagens mindre extrema företag. För byggandet av en urtidspark något kvarter längre bort, på gränsen till Gömmarens naturreservat, går utanpå det mesta. Bakom idén med en naturvetenskaplig upplevelseanläggning står en kvinna som tydligen varit producent inom TV, teater, film, opera och museiverksamhet och det borgar kanske för en bra make-believe-känsla? Dessutom ska det finnas en hel del riktiga djur i akvarietankar, om jag förstått saken rätt. Men för alla er som börjar oroa er för att någon av dinosaurierna ska rymma ut i Gömmarskogen - de ska tydligen bara vara robotar i alla fall... Säger de....
Kungens kurva är redan idag ett av stadens främsta besöksmål - främst tack vare världens största Ikea-varuhus - men går de här planerna i lås kommer området naturligtvis bli en ännu större turistmagnet, så det är väl bara att önska entreprenörerna lycka till.
I kommunstyrelsen idag behandlade vi två stycken avsiktsförklaringar för helt nya projekt. Det ena var ett hotell vid namn "Flamingo". Mer bevandrad i företeelser i det stora landet i den fjärran västern än i vårt östra grannland som jag är, gick mina associationer omedelbart till ett Las Vegas-kasino, och det kanske inte var helt fel, för även om kärnan i anläggningen kanske är deras spa och wellnesscenter så innehåller den stora anläggningen i Vanda utanför Helsingfors även en Las Vegas-inspirerad "Flamingo Club" och ett rejält kasino, om man får tro anläggningens webbplats.
Men om man tycker att ett stort hotell-kasino-spa-komplex låter som ett storslaget projekt, så kan jag väl säga att det kändes som dagens mindre extrema företag. För byggandet av en urtidspark något kvarter längre bort, på gränsen till Gömmarens naturreservat, går utanpå det mesta. Bakom idén med en naturvetenskaplig upplevelseanläggning står en kvinna som tydligen varit producent inom TV, teater, film, opera och museiverksamhet och det borgar kanske för en bra make-believe-känsla? Dessutom ska det finnas en hel del riktiga djur i akvarietankar, om jag förstått saken rätt. Men för alla er som börjar oroa er för att någon av dinosaurierna ska rymma ut i Gömmarskogen - de ska tydligen bara vara robotar i alla fall... Säger de....
Kungens kurva är redan idag ett av stadens främsta besöksmål - främst tack vare världens största Ikea-varuhus - men går de här planerna i lås kommer området naturligtvis bli en ännu större turistmagnet, så det är väl bara att önska entreprenörerna lycka till.
Så kan man skapa kris i kommunen
Socialdemokraterna och deras stödpartier har idag redovisat sitt förslag till hur pengarna från regeringens kommunsatsning och den hyressänkning på kommunala lokaler som Huge ger. Deras förslag är att spendera alltihop, utom 3,3 symboliska miljoner. Med tanke på att skatteintäkterna varierar långt mer från prognos till prognos känns det tämligen riskabelt.
Men ännu mer märkligt är förstås att man väljer att spendera regeringens tillfälliga satsning på budgetökningar som kommer att vara kvar kommande år. Majoriteten väljer att genomföra olika projekt som förväntas leda till långsiktiga kostnadssänkningar, eftersom prognosen för 2011 ser väldigt tuff ut trots ett föreslaget sparbeting på 1 procent. Om den rödgröna röran - mot alla odds - skulle få makten i kommunen i valet nästa år kommer de att tvingas göra nya nedskärningar på någonstans mellan 2 och 3 procent - och det utan de besparingar som kommer ur till exempel e-handels- och e-serviceprojekt som alliansstyret planerar att genomföra.
Socialdemokraternas kortsiktiga spenderiver riskerar att skapa en framtida kris i kommunen. Förhoppningsvis förstår våra kommuninvånare att den ansvarslösa oppositionen passar bäst som just det - opposition. Huddinge behöver en kommunledning som tar långsiktigt ansvar - och det har vi!
Men ännu mer märkligt är förstås att man väljer att spendera regeringens tillfälliga satsning på budgetökningar som kommer att vara kvar kommande år. Majoriteten väljer att genomföra olika projekt som förväntas leda till långsiktiga kostnadssänkningar, eftersom prognosen för 2011 ser väldigt tuff ut trots ett föreslaget sparbeting på 1 procent. Om den rödgröna röran - mot alla odds - skulle få makten i kommunen i valet nästa år kommer de att tvingas göra nya nedskärningar på någonstans mellan 2 och 3 procent - och det utan de besparingar som kommer ur till exempel e-handels- och e-serviceprojekt som alliansstyret planerar att genomföra.
Socialdemokraternas kortsiktiga spenderiver riskerar att skapa en framtida kris i kommunen. Förhoppningsvis förstår våra kommuninvånare att den ansvarslösa oppositionen passar bäst som just det - opposition. Huddinge behöver en kommunledning som tar långsiktigt ansvar - och det har vi!
24 oktober 2009
Jag hoppas på ditt stöd
Jag har hört att en del kristdemokrater i länet redan har fått distriktets provvalsutskick och det är därmed kanske dags att deklarera mina ambitioner.
Sedan många år har jag ett passionerat intresse för kollektivtrafik och dess utvecklingsmöjligheter. Stockholm är en stad som ständigt växer – och med det följer också ett ständigt växande behov av utbyggd kollektivtrafik. Om Stockholm ska kunna möta framtidens behov och den klimat- och miljöutmaning som vi står inför behövs en ordentlig satsning på nya spår i och runt vår stad. Vi – och vårt land – har inte råd att inte satsa på Stockholms kollektivtrafik, det är och har i många år varit min övertygelse.
Under de senaste åren har jag även ägnat mig väldigt mycket åt vård- och omsorgsfrågorna. Som ordförande i äldreomsorgsnämnden i länets näst största kommun, Huddinge, har jag haft ansvar för en stor vårdverksamhet och jag har då kunnat studera hur landstinget fungerar utifrån det kommunala perspektivet. Men jag har också ägnat mycket tid åt att besöka landstingsverksamheter och patientorganisationer i hela länet och åt att delta i seminarier och utbildningar. Jag har läst, lyssnat och ställt frågor, allt för att försöka förstå hur saker och ting fungerar och vad som behöver göras för att de ska fungera bättre. Hela tiden utifrån perspektivet att jag vill ge patienten - brukaren, kunden… - större inflytande över sin vård, snarare än politiker eller tjänstemän.
Nu känner jag mig redo att ta ett större ansvar för vår region, i både de mjuka och de hårda frågorna. Därför kandiderar jag i provvalet till landstingsfullmäktige i Stockholms läns landsting. Jag hoppas på ditt stöd på vägen.
Sedan många år har jag ett passionerat intresse för kollektivtrafik och dess utvecklingsmöjligheter. Stockholm är en stad som ständigt växer – och med det följer också ett ständigt växande behov av utbyggd kollektivtrafik. Om Stockholm ska kunna möta framtidens behov och den klimat- och miljöutmaning som vi står inför behövs en ordentlig satsning på nya spår i och runt vår stad. Vi – och vårt land – har inte råd att inte satsa på Stockholms kollektivtrafik, det är och har i många år varit min övertygelse.
Under de senaste åren har jag även ägnat mig väldigt mycket åt vård- och omsorgsfrågorna. Som ordförande i äldreomsorgsnämnden i länets näst största kommun, Huddinge, har jag haft ansvar för en stor vårdverksamhet och jag har då kunnat studera hur landstinget fungerar utifrån det kommunala perspektivet. Men jag har också ägnat mycket tid åt att besöka landstingsverksamheter och patientorganisationer i hela länet och åt att delta i seminarier och utbildningar. Jag har läst, lyssnat och ställt frågor, allt för att försöka förstå hur saker och ting fungerar och vad som behöver göras för att de ska fungera bättre. Hela tiden utifrån perspektivet att jag vill ge patienten - brukaren, kunden… - större inflytande över sin vård, snarare än politiker eller tjänstemän.
Nu känner jag mig redo att ta ett större ansvar för vår region, i både de mjuka och de hårda frågorna. Därför kandiderar jag i provvalet till landstingsfullmäktige i Stockholms läns landsting. Jag hoppas på ditt stöd på vägen.
23 oktober 2009
Gör franska obligatoriskt
Just nu pågår European Development Days på Stockholmsmässan, tre dagar som fyllt Älvsjö med såväl internationella nyckelpersoner som vanliga bistånds- och utvecklingsintresserade medborgare.
En reflektion jag gör i det här sammanhanget - som i så många andra EU-sammanhang - är vilket handikapp det är att inte tala och förstå franska. Under mina skolår läste jag, som så många andra i min generation, tyska. Jag har blivit informerad om att det språk som flest elever läser idag är spanska (förutom svenska och engelska, förstås). Och det är utan tvivel bra att kunna såväl tyska och spanska som en rad andra språk. Ja, vilket språk skulle det inte vara bra att kunna?
Men franska är ett språk som är så viktigt i vårt europeiska samhälle och demokratiska system att jag börjat fundera på om det inte borde vara obligatoriskt i skolan. Inte på samma nivå som engelska, men så att alla elever får någon slags grundförståelse för det franska språket och förhoppningsvis också en impuls att vilja lära sig mer.
Som jag ser det vore en sådan reform viktigare än att göra kinesiska till ännu ett alternativ till tyska, franska och spanska.
En reflektion jag gör i det här sammanhanget - som i så många andra EU-sammanhang - är vilket handikapp det är att inte tala och förstå franska. Under mina skolår läste jag, som så många andra i min generation, tyska. Jag har blivit informerad om att det språk som flest elever läser idag är spanska (förutom svenska och engelska, förstås). Och det är utan tvivel bra att kunna såväl tyska och spanska som en rad andra språk. Ja, vilket språk skulle det inte vara bra att kunna?
Men franska är ett språk som är så viktigt i vårt europeiska samhälle och demokratiska system att jag börjat fundera på om det inte borde vara obligatoriskt i skolan. Inte på samma nivå som engelska, men så att alla elever får någon slags grundförståelse för det franska språket och förhoppningsvis också en impuls att vilja lära sig mer.
Som jag ser det vore en sådan reform viktigare än att göra kinesiska till ännu ett alternativ till tyska, franska och spanska.
22 oktober 2009
Huddinge satsar miljoner på jobb åt unga
Vi i den politiska majoriteten i Huddinge satsar 1 miljon på fler feriepraktikplatser för gymnasieungdomar, vilket innebär ungefär 100 fler platser. Därutöver satsas 5 miljoner på andra arbetsmarknadsåtgärder i första hand riktade till ungdomar. Det känns viktigt att vi drar vårt strå till stacken för arbetslinjen eller vad vi nu vill kalla det. Fler feriepraktikplatser och andra praktikplatser ger unga en fot på arbetsmarknaden, och det känns extra viktigt när den ordinarie arbetsmarknaden är ur balans, som nu.
Av regeringens satsning används cirka 20 miljoner kronor på olika IT-lösningar och systemstöd som ger en effektivare och bättre administration och därigenom stora besparingar på sikt. Det handlar bland annat om e-tjänster, e-handel, medborgarportal, servicecenter m.m.
45 miljoner avsätts till reserverade medel för eventuella volymökningar och andra förändringar av betydande påverkan för nämndernas budgetar. I en kommun som Huddinge, som hela tiden växer och inte sällan trotsar även rätt så optimistiska tillväxtprognoser, är det här en viktig post.
Av regeringens satsning används cirka 20 miljoner kronor på olika IT-lösningar och systemstöd som ger en effektivare och bättre administration och därigenom stora besparingar på sikt. Det handlar bland annat om e-tjänster, e-handel, medborgarportal, servicecenter m.m.
45 miljoner avsätts till reserverade medel för eventuella volymökningar och andra förändringar av betydande påverkan för nämndernas budgetar. I en kommun som Huddinge, som hela tiden växer och inte sällan trotsar även rätt så optimistiska tillväxtprognoser, är det här en viktig post.
21 oktober 2009
"Inte ens arga papperstigrar biter särskilt bra"
Rubrikens fyndiga formulering kommer från Huges ordförande Anti Avsans (M) svar på hyresgästföreningsbossen Barbro Engmans debattartikel i Svenska Dagbladet. Noteras kan att båda debattörerna ser problem med en alltför tandlös lagstiftning, och det markerar väl ganska tydligt det breda koncensus som trots allt finns i vårt land kring bostadspolitiken och skyddet för hyresgästerna. Jag hoppas verkligen att en skärpning av bostadsförvaltningslagen får den effekt som Anti antyder.
Den lagstiftning som Barbro Engman inte kritiserar har däremot lett till att man inte längre kan köpa akvariefiskar i Skogås C. Zoobutiksägaren, med decennier av dedikerad akvariefiskskötsel bakom sig, har nämligen inte gått rätt kurser och är därmed plötsligt inte godkänd för att sälja akvariefiskar. Ett bra exempel på lagstiftning som alldeles i onödan gör livet svårare för medborgarna - såväl butiksinnehavare som vanliga akvarieälskande skogåsbor.
Den lagstiftning som Barbro Engman inte kritiserar har däremot lett till att man inte längre kan köpa akvariefiskar i Skogås C. Zoobutiksägaren, med decennier av dedikerad akvariefiskskötsel bakom sig, har nämligen inte gått rätt kurser och är därmed plötsligt inte godkänd för att sälja akvariefiskar. Ett bra exempel på lagstiftning som alldeles i onödan gör livet svårare för medborgarna - såväl butiksinnehavare som vanliga akvarieälskande skogåsbor.
19 oktober 2009
Kristdemokraterna och spriten
De tre kristdemokratiska ministrarna skriver idag i en gemensam debattartikel i DN om hur man vill göra Sverige lite friare och låta folk bestämma mer över sina egna liv.
Men rubriken som tidningen satte blev "Vi vill förändra reglerna kring alkoholförsäljningen", och när Aftonbladet skriver om utspelet blir rubriken förstås ännu mer dramatisk: "KD: Gör det lättare att sälja sprit"
Alltså blir temat för dagen alkoholpolitik.
Min alkoholkonsumtion är mycket måttlig. Jag är i praktiken så gott som absolutist (även om jag kan erkänna att jag drack ett litet glas ukrainsk skumpa vid en bekants födelsedagsfirande i Jalta i somras). Men politik ska ju inte handla om personliga preferenser och vägval utan om samhällets.
Det är klokt att samhället har en restriktiv alkoholpolitik. Jag behöver inte berätta om alla de tragedier som alkoholen varje år orsakar i vårt land. Alla vet att det är så. Men ibland missar de målet, reglerna som finns där för att skydda oss.
Ta till exempel regeln om att man ska ha kök för allsidig matlagning, som omnämns i alkohollagen. Varför då? undrar många. Varför ska en restaurang inte få specialisera sig på pizza, crêpe eller sushi och ha ett kök anpassat efter restaurangkonceptets behov? Och vad är egentligen allsidig matlagning? Jag kan förstå att lagstiftaren inte vill att varje gatukök och pizzabutik ska servera sprit, men dagens lagstiftning och tillämpning missar nog faktiskt målet. Det är bra att Kristdemokraternas partiledning tar upp frågan.
Ett annat exempel är frågan om gårdsförsäljning. Även om min egen alkoholkonsumtion är högst måttlig kan jag tycka att det är trevligt med försäljningen av det egna vinet i någon liten stad i Moseldalen eller den egna likören när man besöker ett italienskt kloster. I Skottland är destillerierna förstås business - inte bara whiskeyn de producerar, utan i lika stor utsträckning turisternas besök. Jag tror ärligt talat inte att gårdsförsäljning skulle påverka den svenska alkoholkonsumtionen mer än högst marginellt.
Istället är dilemmat Systembolagets monopol - om man kan rucka på det för gårdsförsäljningen kanske EU kommer fram till att hela regleringen måste bort, och det vore ju olyckligt ur ett folkhälsoperspektiv. Men kan man inte tänka sig att de få alkoholproducenter som skulle kunna komma i fråga i sammanhanget i så fall får driva små mini-systembolag där bara deras egna produkter säljs (till samma priser som i andra systembolagsbutiker). Visst blir det lite krångligare ur producentens perspektiv än den gårdsförsäljning som man har nere på kontinenten, men ur kundens så blir det ingen större skillnad - och det blir betydligt enklare än att behöva hänvisa till närmaste systembolag. (Även om Absolut Vodka-bränneriet i Åhus förstås redan har en alldeles intill - där har de kommersiella krafterna i de statliga jätteföretagen ordnat saken för länge sen...)
SvD Expressen
Men rubriken som tidningen satte blev "Vi vill förändra reglerna kring alkoholförsäljningen", och när Aftonbladet skriver om utspelet blir rubriken förstås ännu mer dramatisk: "KD: Gör det lättare att sälja sprit"
Alltså blir temat för dagen alkoholpolitik.
Min alkoholkonsumtion är mycket måttlig. Jag är i praktiken så gott som absolutist (även om jag kan erkänna att jag drack ett litet glas ukrainsk skumpa vid en bekants födelsedagsfirande i Jalta i somras). Men politik ska ju inte handla om personliga preferenser och vägval utan om samhällets.
Det är klokt att samhället har en restriktiv alkoholpolitik. Jag behöver inte berätta om alla de tragedier som alkoholen varje år orsakar i vårt land. Alla vet att det är så. Men ibland missar de målet, reglerna som finns där för att skydda oss.
Ta till exempel regeln om att man ska ha kök för allsidig matlagning, som omnämns i alkohollagen. Varför då? undrar många. Varför ska en restaurang inte få specialisera sig på pizza, crêpe eller sushi och ha ett kök anpassat efter restaurangkonceptets behov? Och vad är egentligen allsidig matlagning? Jag kan förstå att lagstiftaren inte vill att varje gatukök och pizzabutik ska servera sprit, men dagens lagstiftning och tillämpning missar nog faktiskt målet. Det är bra att Kristdemokraternas partiledning tar upp frågan.
Ett annat exempel är frågan om gårdsförsäljning. Även om min egen alkoholkonsumtion är högst måttlig kan jag tycka att det är trevligt med försäljningen av det egna vinet i någon liten stad i Moseldalen eller den egna likören när man besöker ett italienskt kloster. I Skottland är destillerierna förstås business - inte bara whiskeyn de producerar, utan i lika stor utsträckning turisternas besök. Jag tror ärligt talat inte att gårdsförsäljning skulle påverka den svenska alkoholkonsumtionen mer än högst marginellt.
Istället är dilemmat Systembolagets monopol - om man kan rucka på det för gårdsförsäljningen kanske EU kommer fram till att hela regleringen måste bort, och det vore ju olyckligt ur ett folkhälsoperspektiv. Men kan man inte tänka sig att de få alkoholproducenter som skulle kunna komma i fråga i sammanhanget i så fall får driva små mini-systembolag där bara deras egna produkter säljs (till samma priser som i andra systembolagsbutiker). Visst blir det lite krångligare ur producentens perspektiv än den gårdsförsäljning som man har nere på kontinenten, men ur kundens så blir det ingen större skillnad - och det blir betydligt enklare än att behöva hänvisa till närmaste systembolag. (Även om Absolut Vodka-bränneriet i Åhus förstås redan har en alldeles intill - där har de kommersiella krafterna i de statliga jätteföretagen ordnat saken för länge sen...)
SvD Expressen
15 oktober 2009
Välkommen Curo!
Curo Hemtjänst godkändes igår som ny utförare i Huddinges valfrihetssystem för hemtjänsten. Det är glädjande att ytterligare en entreprenör kommit igenom det nålsöga som kommunens granskning innebär och därmed blir valbart för Huddinges äldre. Curo har som inriktning att ge hemtjänstinsatserna i assistansliknande form och profilerar sig särskilt mot personer med psykiska och/eller sociala behov och känns därmed som ett välkommet komplement till de hemtjänstutförare som redan finns etablerade i kommunen.
13 oktober 2009
Ny VD i Huge
Idag blev det äntligen offentligt vem som kommer att bli ny VD i Huge Fastigheter AB efter Uno Eriksson, som går i pension. Åsa Hedenberg kommer närmast från kommunala Uppsalahem AB, där hon har varit VD och koncernchef sedan 2001, men väljer nu alltså att ta steget över till Huddinges kommunala fastighetsbolag Huge. Jag har själv inte träffat henne, men de som har varit med och intervjuat henne är fulla av lovord (som Anti Avsan i Huges pressmeddelande) och Uppsalahems pressmeddelande går i samma tonart. Som styrelseledamot i Huge och, inte minst, huddingebo hälsar jag henne välkommen och önskar henne lycka till i det nya uppdraget.
UNT SR Huddinge kommun
UNT SR Huddinge kommun
12 oktober 2009
Vi bygger stad
När man summerar ett kommunfullmäktige som det idag kan man konstatera att det var mycket prat - så mycket att en lång rad ärenden fick bordläggas av tidsskäl. Men man kan också konstatera att det var en hel del verkstad. Vi fattade viktiga beslut, beslut som, om allt går enligt planerna, kommer att leda till att vi får en växande tät stadsbebyggelse både i centrala Huddinge och i Flemingsberg.
I Flemingsberg handlade det om ändringar i exploateringsavtalet för Flemingsbergsdalen, som ska ge Skanska ökad möjlighet att etablera handel i området öster om järnvägsstationen - men inte i form av något "externhandelscentrum" eller "köplador, som socialdemokraterna brukar tjata om, utan i form av tättbebyggd stadsmiljö i kollektivtrafiknära läge. Ett nytt centrum i Flemingsberg, såväl geografiskt som innehållsligt, en ny stadskärna i det som borde vara Södertörns mest attraktiva läge, med en blandning av handel, kontor och bostäder och kanske också hotell, nöjen och annat som behövs för att hela Flemingsberg ska kunna fortsätta utvecklas.
I centrala Huddinge handlade det främst om antagandet av en fördjupad översiktsplan för Storängen, det industriområde intill Huddinge centrum som successivt ska omvandlas till en modern blandstad, ett attraktivt område med tät stadsbebyggelse. Utvecklingen förväntas ske på lång sikt, men när planerna har genomförts fullt ut kommer det att röra sig om flera tusen lägenheter och så mycket kontor att det faktiskt finns fler arbetsplatser där då än det gör nu. Men det är naturligtvis många år dit.
Mer i närtid är byggandet av en ny pingstkyrka vid busstorget på andra sidan Huddinge C och järnvägen sett från Storängen. Ett perfekt läge mitt i smeten för pingstkyrkans besökare (och alla de som frekventerar deras populära secondhandbutik, som än så länge ligger i den del av Storängens industriområde som kan antas omvandlas först), men också ett jättebra läge för dem som väljer att köpa de 20-25 nybyggda seniorlägenheter som planeras i anslutning till kyrkan - nära till kollektivtrafik och nära till handel och kommunal service.
Huddinge växer. Och när kommunen nu om något år passerar 100.000-invånarvallen är det hög tid att även arkitektoniskt erkänna att vi är stad. Idag var en bra dag för den visionen.
I Flemingsberg handlade det om ändringar i exploateringsavtalet för Flemingsbergsdalen, som ska ge Skanska ökad möjlighet att etablera handel i området öster om järnvägsstationen - men inte i form av något "externhandelscentrum" eller "köplador, som socialdemokraterna brukar tjata om, utan i form av tättbebyggd stadsmiljö i kollektivtrafiknära läge. Ett nytt centrum i Flemingsberg, såväl geografiskt som innehållsligt, en ny stadskärna i det som borde vara Södertörns mest attraktiva läge, med en blandning av handel, kontor och bostäder och kanske också hotell, nöjen och annat som behövs för att hela Flemingsberg ska kunna fortsätta utvecklas.
I centrala Huddinge handlade det främst om antagandet av en fördjupad översiktsplan för Storängen, det industriområde intill Huddinge centrum som successivt ska omvandlas till en modern blandstad, ett attraktivt område med tät stadsbebyggelse. Utvecklingen förväntas ske på lång sikt, men när planerna har genomförts fullt ut kommer det att röra sig om flera tusen lägenheter och så mycket kontor att det faktiskt finns fler arbetsplatser där då än det gör nu. Men det är naturligtvis många år dit.
Mer i närtid är byggandet av en ny pingstkyrka vid busstorget på andra sidan Huddinge C och järnvägen sett från Storängen. Ett perfekt läge mitt i smeten för pingstkyrkans besökare (och alla de som frekventerar deras populära secondhandbutik, som än så länge ligger i den del av Storängens industriområde som kan antas omvandlas först), men också ett jättebra läge för dem som väljer att köpa de 20-25 nybyggda seniorlägenheter som planeras i anslutning till kyrkan - nära till kollektivtrafik och nära till handel och kommunal service.
Huddinge växer. Och när kommunen nu om något år passerar 100.000-invånarvallen är det hög tid att även arkitektoniskt erkänna att vi är stad. Idag var en bra dag för den visionen.
08 oktober 2009
Vilket slöseri i sjukvården!
I dagens Svenska Dagbladet berörs ett problem som jag tycker att det talas alldeles för lite om: att nyutexaminerade läkare får vänta så länge på att få en AT-tjänst på ett sjukhus. AT (allmäntjänstgöring) är 18-21 månader lång och nödvändig för att de nyutexaminerade läkarna ska få sin läkarlegitimation, men idag får de i snitt vänta i 7,2 månader på att få en AT-tjänst och i Stockholm betydligt längre.
Vilket slöseri! Sjukvården i vårt land behöver fler läkare och det pratas om att det ska startas en läkarutbildning till i landet, men tar inte hand om dem som faktiskt kommer ut från universiteten idag. Det borde vara självklart att alla som klarat av sina läkarstudier också får den praktiska träning som AT-tjänsten innebär, så att de kan utföra sitt kall fullt ut. För vem vinner egentligen på att de som idag under ett halvår eller ett år eller ännu mer arbetar som läkare utan att ha denna grundträning? Inte de unga läkarna och knappast patienterna heller!
Jag har fullt förtroende för landstingsrådet Stig Nyman (KD). Säger han att han ska ta tag i frågorna, då kommer han att göra det. Men problemet finns ju inte bara i Stockholm utan i hela landet. Det behövs alltså att politiker i alla landsting tar itu med det här problemet. Vi måste få slut på slöseriet!
Vilket slöseri! Sjukvården i vårt land behöver fler läkare och det pratas om att det ska startas en läkarutbildning till i landet, men tar inte hand om dem som faktiskt kommer ut från universiteten idag. Det borde vara självklart att alla som klarat av sina läkarstudier också får den praktiska träning som AT-tjänsten innebär, så att de kan utföra sitt kall fullt ut. För vem vinner egentligen på att de som idag under ett halvår eller ett år eller ännu mer arbetar som läkare utan att ha denna grundträning? Inte de unga läkarna och knappast patienterna heller!
Jag har fullt förtroende för landstingsrådet Stig Nyman (KD). Säger han att han ska ta tag i frågorna, då kommer han att göra det. Men problemet finns ju inte bara i Stockholm utan i hela landet. Det behövs alltså att politiker i alla landsting tar itu med det här problemet. Vi måste få slut på slöseriet!
03 oktober 2009
Tid för förnyelse
I veckans nummer av tidningen Kristdemokraten finns en artikel om att ytterligare tre kristdemokrater väljer att lämna riksdagsgruppen efter nästa val. Sedan tidigare har det ju varit klart att Ingvar Svensson, Ingemar Vänerlöv och Chatrine Pålsson Ahlgren inte ställer upp för omval, nu sällar sig även Inger Davidson, Gunilla Tjernberg och Rosita Runegrund till den skaran. Och under mandatperioden har dessutom Peter Althin, Alf Svensson och Lars Lindén lämnat riksdagen för andra engagemang.
Vissa av de här personerna blir väldigt svåra att ersätta. Somliga har varit tongivande i partiet under decennier (och då talar jag inte bara om Alf!) och besitter kunskaper och erfarenheter utöver det vanliga. Men det är samtidigt väldigt positivt att nya personer, med andra kunskaper och erfarenheter, kommer in i riksdagen. Kristdemokraternas riksdagsgrupp har varit alldeles för homogen. Vi behöver nya profiler, folk som förmår väcka engagemang för de viktiga frågor som vi engagerar oss i.
Runt om i landet håller nomineringskommittéer just nu på för fullt med förberedelserna för provvalet. I Stockholms län kommer det att bli en otroligt spännande process.
Mats Odell har gjort ett bra jobb som minister och jag utgår ifrån att han satsar på ytterligare en period i landets ledning. Han är, som jag ser det, självklar etta på vår lista. Emma Henriksson, hans ersättare, har också gjort ett bra jobb och har kanske varit en av de riksdagsledamöter som lyckats sticka ut och profilera partiet på ett positivt sätt under de senaste åren. Jag skulle bli förvånad om inte hon står som nummer två på riksdagslistan i valet nästa höst.
Men på platserna därunder finns det utrymme för ett antal till. Kristdemokraterna bör sikta på att ta åtminstone fyra mandat i valkretsen Stockholms län, och om partiet gör ett starkt val samtidigt som det blir fortsatt alliansmajoritet i riket bör dessutom en eller kanske rentav två på listan vara aktuella för statsrådstaburetter. Sex platser på listan bör därför anses som valbara, även utan personvalskryss.
Jag vet inte vilka som känner sig hugade att satsa på en framtid som riksdagsledamot, men det finns en hel del bra kandidater att fundera på. Robert Halef, gruppledare i Södertälje, Ella Bohlin, vår toppkandidat i EU-valet och tidigare KDU-ordförande, Maria Fälth, kommunalråd i Upplands-Väsby och ordförande i kvinnoförbundet och Ebba Lindsö, tidigare VD för Svenskt Näringsliv, är namn som poppar upp i mina tankar. Och varför inte Magnus Kolsjö, politiskt sakkunnig på Finansdepartementet som sägs sikta på att bli landstingsråd men i mina ögon kanske skulle passa ännu bättre som riksdagsledamot? Och det finns självklart en hel del andra, icke nämnda men icke heller glömda.
Vi har som sagt en spännande säsong framför oss, som förhoppningsvis ska resultera i en spännande valsedel och en spännande, kompetent och heterogen riksdagsgrupp under nästa mandatperiod. Och gärna betydligt större än den vi har idag...
Vissa av de här personerna blir väldigt svåra att ersätta. Somliga har varit tongivande i partiet under decennier (och då talar jag inte bara om Alf!) och besitter kunskaper och erfarenheter utöver det vanliga. Men det är samtidigt väldigt positivt att nya personer, med andra kunskaper och erfarenheter, kommer in i riksdagen. Kristdemokraternas riksdagsgrupp har varit alldeles för homogen. Vi behöver nya profiler, folk som förmår väcka engagemang för de viktiga frågor som vi engagerar oss i.
Runt om i landet håller nomineringskommittéer just nu på för fullt med förberedelserna för provvalet. I Stockholms län kommer det att bli en otroligt spännande process.
Mats Odell har gjort ett bra jobb som minister och jag utgår ifrån att han satsar på ytterligare en period i landets ledning. Han är, som jag ser det, självklar etta på vår lista. Emma Henriksson, hans ersättare, har också gjort ett bra jobb och har kanske varit en av de riksdagsledamöter som lyckats sticka ut och profilera partiet på ett positivt sätt under de senaste åren. Jag skulle bli förvånad om inte hon står som nummer två på riksdagslistan i valet nästa höst.
Men på platserna därunder finns det utrymme för ett antal till. Kristdemokraterna bör sikta på att ta åtminstone fyra mandat i valkretsen Stockholms län, och om partiet gör ett starkt val samtidigt som det blir fortsatt alliansmajoritet i riket bör dessutom en eller kanske rentav två på listan vara aktuella för statsrådstaburetter. Sex platser på listan bör därför anses som valbara, även utan personvalskryss.
Jag vet inte vilka som känner sig hugade att satsa på en framtid som riksdagsledamot, men det finns en hel del bra kandidater att fundera på. Robert Halef, gruppledare i Södertälje, Ella Bohlin, vår toppkandidat i EU-valet och tidigare KDU-ordförande, Maria Fälth, kommunalråd i Upplands-Väsby och ordförande i kvinnoförbundet och Ebba Lindsö, tidigare VD för Svenskt Näringsliv, är namn som poppar upp i mina tankar. Och varför inte Magnus Kolsjö, politiskt sakkunnig på Finansdepartementet som sägs sikta på att bli landstingsråd men i mina ögon kanske skulle passa ännu bättre som riksdagsledamot? Och det finns självklart en hel del andra, icke nämnda men icke heller glömda.
Vi har som sagt en spännande säsong framför oss, som förhoppningsvis ska resultera i en spännande valsedel och en spännande, kompetent och heterogen riksdagsgrupp under nästa mandatperiod. Och gärna betydligt större än den vi har idag...
28 september 2009
Solpaneler och omklädningsrum
Tänkte i all hast nämna ett par av de små ärendena i dagens kommunstyrelsesammanträde (de stora kommer upp i kommunfullmäktige om två veckor, så de kan gott vänta en stund).
För drygt en vecka sedan invigdes den nya skateparken och boulebanorna vid Nytorps mosse. Idag fattades beslut om nya omklädningsrum i anslutning till konstgräsplanen. Inte billigt, men mycket välkommet!
Och nästa nybyggda förskola i den långa raden av nya förskolor i kommunen blir lite speciell. En treavdelningsförskola vars hela elförsörjning kommer att ske genom solcellspaneler på taket. Inget bränsle behövs för omvandlingen och systemet ger inga utsläpp. Inte billigt, men en klimatvänlig framtidssatsning!
För drygt en vecka sedan invigdes den nya skateparken och boulebanorna vid Nytorps mosse. Idag fattades beslut om nya omklädningsrum i anslutning till konstgräsplanen. Inte billigt, men mycket välkommet!
Och nästa nybyggda förskola i den långa raden av nya förskolor i kommunen blir lite speciell. En treavdelningsförskola vars hela elförsörjning kommer att ske genom solcellspaneler på taket. Inget bränsle behövs för omvandlingen och systemet ger inga utsläpp. Inte billigt, men en klimatvänlig framtidssatsning!
27 september 2009
Det viktigaste resultatet gick rätt väg
Thomas Lövkvist blev 33:a efter en blek svensk insats i herrarnas linjelopp vid cykel-VM i Mendrisio. Bajen torskade ännu en gång i fotbollsallsvenskan och nedflyttningshotet växer sig allt större efter kvällens bortamatch mot Malmö.
Men Angela Merkel och hennes kristdemokrater får nu av allt att döma majoritet i tyska förbundsdagen tillsammans med liberala FDP. Utan tvångsäktenskapet med Socialdemokraterna kan tysk politik och tysk ekonomi bli en tydligare och mer positiv kraft i Europas och världens hantering av både lågkonjunkturen och hoten mot världsfreden. Så sport i all ära, men det viktigaste resultatet gick i alla fall rätt väg.
SvD SvD DN DN
Men Angela Merkel och hennes kristdemokrater får nu av allt att döma majoritet i tyska förbundsdagen tillsammans med liberala FDP. Utan tvångsäktenskapet med Socialdemokraterna kan tysk politik och tysk ekonomi bli en tydligare och mer positiv kraft i Europas och världens hantering av både lågkonjunkturen och hoten mot världsfreden. Så sport i all ära, men det viktigaste resultatet gick i alla fall rätt väg.
SvD SvD DN DN
25 september 2009
Biblioteken ska vara skattkammare
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund dominerar just nu svensk kulturdebatt. Inte så att alla kulturtyckare håller med - snarare tvärtom! - men hans uttalanden väcker känslor och får igång diskussioner.
Igår publicerade han en artikel om biblioteken på Newsmill: Bibliotekariernas poppighet hotar vår kulturskatt.
Rubriken lägger ansvaret på bibliotekarierna, men jag skulle tro att problemet går betydligt djupare än till de enskilda människor som arbetar på våra bibliotek. Frågan handlar om vilken roll biblioteken ska ha, och hur deras verksamhet ska kunna bedömas i vår mätande, räknande och utvärderande tid.
I Huddinges biblioteksplan (fastställd av kommunfullmäktige i januari 2008) sägs bland mycket annat att biblioteken ska stödja det livslånga lärandet, stimulera till läsning av skönlitteratur och aktivt medverka till barns och ungas läs- och språkutveckling.
Goda målsättningar alla, men hur gör man? Och hur visar man att man faktiskt nått målen?
Kvantifiering i form av antal besök och antal utlånade böcker är ett sätt att visa att man faktiskt gjort sitt jobb. Men då syns det inte om besökarna valt att låna reseguider eller Liza Marklunds senaste eller ifall de fördjupat sig i Dostojevskij eller Baudrillard. Siffrorna är neutrala. Men ska kulturpolitikerna vara det? Är allt läsande lika mycket värt?
I vissa fall kan det vara viktigt att fylla på med en hel del exemplar av populära böcker. Jag minns när jag vikarierade som lärare på en mellanstadieskola för många år sedan. I en av klasserna - en sexa, om jag minns rätt - fanns en pojke som inte var speciellt duktig på att läsa. Men när det var lästimme satt han och kämpade sig igenom den första Harry Potter-boken. Otroligt nyttigt - och otroligt viktigt att han fick tillgång till just den boken, eftersom det var den enda riktiga bok som hade förmått väcka ett så stort intresse hos honom.
I andra fall kan det kännas mer tveksamt. Om vuxna människor känner för att läsa en Liza Marklund-deckare kan de gott köpa den när den kommer ut i pocket. Det finns ingen anledning för biblioteken att försöka konkurrera med Pocketshop.
Istället är det bredden och djupet i bokskatten och kunskaperna hos personalen som är bibliotekens stora fördel. Biblioteken ska inte vara kommersiella aktörer utan förmedlare av kunskap, bildning och kultur. Det behövs i vår tid, när också akademiker ofta saknar den mest elementära kunskap om det svenska och västerländska kulturarvets klassiker. En god vän berättade nyligen om hur han som barn, i Libanon, läste Pär Lagerkvist på arabiska. Hur många svenska ungdomar har ens läst honom på svenska?
Jag tänker inte säga åt våra duktiga bibliotekarier vilka böcker våra bibliotek ska innehålla. En hel del kan säkert utrangeras utan att det vare sig stör uppgiften att bevara och förmedla vårt kulturarv, sprida god litteratur och stödja ungas och vuxnas sökande efter kunskap och bildning - och eftersom jag själv emellanåt brukar botanisera bland de verk som säljs vid bibliotekens utrangeringsreor vet jag att utrangering är något som sker kontinuerligt. Men i den kontinuerliga förnyelsen är det viktigt att man hela tiden behåller fokus på det som borde vara uppdraget. Och, förstås, att vi politiker lär oss att utvärdera kvalitet, inte bara kvantitet. Dret viktiga är att biblioteken ska få fortsätta vara skattkammare, där kan man hitta det som är spännande, utmanande och utvecklande - inte bara det som är på modet just nu.
Igår publicerade han en artikel om biblioteken på Newsmill: Bibliotekariernas poppighet hotar vår kulturskatt.
Rubriken lägger ansvaret på bibliotekarierna, men jag skulle tro att problemet går betydligt djupare än till de enskilda människor som arbetar på våra bibliotek. Frågan handlar om vilken roll biblioteken ska ha, och hur deras verksamhet ska kunna bedömas i vår mätande, räknande och utvärderande tid.
I Huddinges biblioteksplan (fastställd av kommunfullmäktige i januari 2008) sägs bland mycket annat att biblioteken ska stödja det livslånga lärandet, stimulera till läsning av skönlitteratur och aktivt medverka till barns och ungas läs- och språkutveckling.
Goda målsättningar alla, men hur gör man? Och hur visar man att man faktiskt nått målen?
Kvantifiering i form av antal besök och antal utlånade böcker är ett sätt att visa att man faktiskt gjort sitt jobb. Men då syns det inte om besökarna valt att låna reseguider eller Liza Marklunds senaste eller ifall de fördjupat sig i Dostojevskij eller Baudrillard. Siffrorna är neutrala. Men ska kulturpolitikerna vara det? Är allt läsande lika mycket värt?
I vissa fall kan det vara viktigt att fylla på med en hel del exemplar av populära böcker. Jag minns när jag vikarierade som lärare på en mellanstadieskola för många år sedan. I en av klasserna - en sexa, om jag minns rätt - fanns en pojke som inte var speciellt duktig på att läsa. Men när det var lästimme satt han och kämpade sig igenom den första Harry Potter-boken. Otroligt nyttigt - och otroligt viktigt att han fick tillgång till just den boken, eftersom det var den enda riktiga bok som hade förmått väcka ett så stort intresse hos honom.
I andra fall kan det kännas mer tveksamt. Om vuxna människor känner för att läsa en Liza Marklund-deckare kan de gott köpa den när den kommer ut i pocket. Det finns ingen anledning för biblioteken att försöka konkurrera med Pocketshop.
Istället är det bredden och djupet i bokskatten och kunskaperna hos personalen som är bibliotekens stora fördel. Biblioteken ska inte vara kommersiella aktörer utan förmedlare av kunskap, bildning och kultur. Det behövs i vår tid, när också akademiker ofta saknar den mest elementära kunskap om det svenska och västerländska kulturarvets klassiker. En god vän berättade nyligen om hur han som barn, i Libanon, läste Pär Lagerkvist på arabiska. Hur många svenska ungdomar har ens läst honom på svenska?
Jag tänker inte säga åt våra duktiga bibliotekarier vilka böcker våra bibliotek ska innehålla. En hel del kan säkert utrangeras utan att det vare sig stör uppgiften att bevara och förmedla vårt kulturarv, sprida god litteratur och stödja ungas och vuxnas sökande efter kunskap och bildning - och eftersom jag själv emellanåt brukar botanisera bland de verk som säljs vid bibliotekens utrangeringsreor vet jag att utrangering är något som sker kontinuerligt. Men i den kontinuerliga förnyelsen är det viktigt att man hela tiden behåller fokus på det som borde vara uppdraget. Och, förstås, att vi politiker lär oss att utvärdera kvalitet, inte bara kvantitet. Dret viktiga är att biblioteken ska få fortsätta vara skattkammare, där kan man hitta det som är spännande, utmanande och utvecklande - inte bara det som är på modet just nu.
23 september 2009
Tomas Eneroth och Teres Lindberg på villovägar
Ibland blir man förundrad över ledande socialdemokraters dåliga omdöme. Som när Tomas Eneroth, vice ordförande i näringsutskottet och en av Mona Sahlins närmaste män, går i taket för att regeringen byter ut styrelsen i Apoteket AB när den vägrar godta bolagets ägardirektiv (SvD, DN).
Man kan naturligtvis diskutera om ägardirektiven var kloka eller inte. Hr Eneroth och jag har utan tvivel olika åsikter om den saken. Men när en styrelse vägrar följa ägardirektiv måste den bytas ut - oavsett vem som är ägare, men kanske ännu mer när det rör sig om ett statligt företag som är inne i en känslig uppdelningsprocess. En fråga som hr Eneroth måste ställa sig är om han skulle tycka att det vore okej om en bolagsstyrelse valde att strunta i direktiv som en regering som han - Gud förbjude! - själv satt i fattade beslut om. Kort sagt, är han emot ägarstyrning i statliga bolag eller bara ägarstyrning om något annat parti än hans eget styr?
Kloka tankar i SvD: SvD. Mindre kloka tankar i SvD.
Som om inte Tomas Eneroths dumheter räckte har hans partikamrat i Stockholm, förra borgarrådet Teres Lindberg skapat rabalder när hon försökte ta sig in på en köpstämma i en bostadsrättsförening i Dalen tillsammans med ett gäng antibostadsrättsaktivister, rapporterar SvD. Eftersom hon sitter i Svenska Bostäders styrelse ansåg hon sig ha rätt att närvara.
Jag sitter själv i styrelsen för Huge Fastigheter AB. Det betyder inte att jag skulle ha rätt att tränga mig in på Hyresgästföreningens möten, eller på en bostadsrättsförenings köpstämma, eller någon annan förenings möten heller för den delen. Fr Lindberg har naturligtvis all rätt i världen att protestera mot bostadsrättsombildningar i kommunfullmäktige eller på torgmöten eller på föreningsmöten där hon faktiskt blivit inbjuden, men där någonstans går gränsen. När man läser om hennes agerande undrar man stilla hur omdömeslös en politiker egentligen kan vara. Respekten för det civila samhället borde vara grundläggande för att alla politiker i en demokrati, men uppenbarligen sitter den ganska löst bland somliga socialdemokrater.
Man kan naturligtvis diskutera om ägardirektiven var kloka eller inte. Hr Eneroth och jag har utan tvivel olika åsikter om den saken. Men när en styrelse vägrar följa ägardirektiv måste den bytas ut - oavsett vem som är ägare, men kanske ännu mer när det rör sig om ett statligt företag som är inne i en känslig uppdelningsprocess. En fråga som hr Eneroth måste ställa sig är om han skulle tycka att det vore okej om en bolagsstyrelse valde att strunta i direktiv som en regering som han - Gud förbjude! - själv satt i fattade beslut om. Kort sagt, är han emot ägarstyrning i statliga bolag eller bara ägarstyrning om något annat parti än hans eget styr?
Kloka tankar i SvD: SvD. Mindre kloka tankar i SvD.
Som om inte Tomas Eneroths dumheter räckte har hans partikamrat i Stockholm, förra borgarrådet Teres Lindberg skapat rabalder när hon försökte ta sig in på en köpstämma i en bostadsrättsförening i Dalen tillsammans med ett gäng antibostadsrättsaktivister, rapporterar SvD. Eftersom hon sitter i Svenska Bostäders styrelse ansåg hon sig ha rätt att närvara.
Jag sitter själv i styrelsen för Huge Fastigheter AB. Det betyder inte att jag skulle ha rätt att tränga mig in på Hyresgästföreningens möten, eller på en bostadsrättsförenings köpstämma, eller någon annan förenings möten heller för den delen. Fr Lindberg har naturligtvis all rätt i världen att protestera mot bostadsrättsombildningar i kommunfullmäktige eller på torgmöten eller på föreningsmöten där hon faktiskt blivit inbjuden, men där någonstans går gränsen. När man läser om hennes agerande undrar man stilla hur omdömeslös en politiker egentligen kan vara. Respekten för det civila samhället borde vara grundläggande för att alla politiker i en demokrati, men uppenbarligen sitter den ganska löst bland somliga socialdemokrater.
22 september 2009
Valfrihet för funktionshindrade
I våras införde äldreomsorgsnämnden ett valfrihetssystem inom hemtjänsten i Huddinge. Nu gör socialnämnden likadant inom funktionshinderområdet. Då handlar det inte bara om hemtjänst, utan också om ledsagning, avlösning, personligt utformat stöd i hemmet och boendestöd, dvs både insatser enligt Socialtjänstlagen och LSS. Precis som äldreomsorgsnämnden ställer socialnämnden tydliga kvalitetskrav - man ska kunna känna sig trygg oavsett vilken utförare man väljer! Jättebra att socialnämnden väljer att ta det här steget och flytta makten från politiker och tjänstemän till brukarna själva.
20 september 2009
Invigningarnas dag
Lördagen var invigningarnas dag i Huddinge kommun. Vid Nytorps mosse, strax utanför mitt fönster, var det stor höstfest som samlade mycket folk från Skogås-Trångsund. Samhällsbyggnadskommunalrådet Tomas Hansson (KD) och kultur- och fritidsnämndens ordförande Malin Danielsson (FP) var där och invigde den nya skateparken och boulebanan mellan Östra gymnasiet och konstgräsplanen. Jag förstår inte riktigt hur arrangörerna tänkte när man beslutade sig för att låta ett dansband spela i samband med själva invigningen, men det var i alla fall ett lokalt rockband som fick spela i samband med en skatetävling, och, som sagt, en hel del folk på plats. Förhoppningsvis blir anläggningarna välbesökta även i fortsättningen - spontanidrott är något som behövs bland såväl unga som äldre.
Och i Fullersta gård var det också full fart. Invigningen av den totalrenoverade gamla gården har väckt stort intresse bland folk i centrala Huddinge, och jag kan tänka mig att det kommer att vara en hel del besökare även framgent. En stor del av byggnaden kommer att användas för att visa konstutställningar, med permanenta utställningar med två välkända konstnärer med huddingeanknytning: Peter Dahl och Ewert Karlsson ("EWK"). Fri entré, till en början öppet på lördagarna.
Vi kristdemokrater tycker att det är jätteroligt att Fullersta gård äntligen har kunnat öppnas för allmänheten, och gläds över att Huddinge på köpet har fått ett intressant konstmuseum. Men det finns fortfarande en hel del utvecklingspotential. Intill den nyrenoverade huvudbyggnaden ligger två mindre flygelbyggnader. Det skulle vara roligt om en av dem kunde få inhysa en utställning om Huddinges historia, med till exempel fotografier på hur det såg ut förr. Kanske skulle man även kunna flytta över lilla Nyboda skol- och hembygdsmuseum så att det kunde hållas öppet för allmänheten på ett bättre sätt? I parken ner mot konstgalleriet i Fullersta Bio kunde man kanske ha en vacker skulpturpark? På så sätt kunde Fullerstaparken bli ett konst- och hembygdscentrum, något som de flesta kommuner har men Huddinge länge saknat.
Och i Fullersta gård var det också full fart. Invigningen av den totalrenoverade gamla gården har väckt stort intresse bland folk i centrala Huddinge, och jag kan tänka mig att det kommer att vara en hel del besökare även framgent. En stor del av byggnaden kommer att användas för att visa konstutställningar, med permanenta utställningar med två välkända konstnärer med huddingeanknytning: Peter Dahl och Ewert Karlsson ("EWK"). Fri entré, till en början öppet på lördagarna.
Vi kristdemokrater tycker att det är jätteroligt att Fullersta gård äntligen har kunnat öppnas för allmänheten, och gläds över att Huddinge på köpet har fått ett intressant konstmuseum. Men det finns fortfarande en hel del utvecklingspotential. Intill den nyrenoverade huvudbyggnaden ligger två mindre flygelbyggnader. Det skulle vara roligt om en av dem kunde få inhysa en utställning om Huddinges historia, med till exempel fotografier på hur det såg ut förr. Kanske skulle man även kunna flytta över lilla Nyboda skol- och hembygdsmuseum så att det kunde hållas öppet för allmänheten på ett bättre sätt? I parken ner mot konstgalleriet i Fullersta Bio kunde man kanske ha en vacker skulpturpark? På så sätt kunde Fullerstaparken bli ett konst- och hembygdscentrum, något som de flesta kommuner har men Huddinge länge saknat.
17 september 2009
Att avpolitisera är också en politik
Läste just ett Twitter-meddelande (en "tweet"?) från Gudrun Schyman apropå Göran Hägglunds utspel på DN Debatt: Att avpolitisera är också en politik, skrev hon.
Och det har hon ju förstås rätt i.
Personligen tror jag att avpolitisering är en klok politik. Som beslutsfattare med åsikter om både det ena och det andra är det lätt att man går för långt och försöker lägga sig i sånt som man egentligen inte har med att göra. Det är inte min - eller statens - uppgift att berätta för folk hur de ska fördela hushållsarbetet hemma, vilka program deras barn ska få se på TV eller vilken färg de ska få ha på huset. Jag kan ha åsikter, men jag ska inte bestämma. Och staten bör inte ens ha åsikter i frågorna.
Livet är fullt av frestelser. För den som har makt finns alltid en frestelse att använda den även när man inte borde, och ju större makt man har, desto större blir den frestelsen, skulle jag tro. Därför bör vi som sitter i olika politiska maktpositioner som ett mantra upprepa orden "Låt folk bestämma över sina egna liv". Även om vi egentligen tycker att de fattar fel beslut. För det är ju i grunden deras liv och deras val det handlar om. "Du bestämmer, inte politikerna", som Göran Hägglund skriver på Aftonbladets debattsida idag.
Och det har hon ju förstås rätt i.
Personligen tror jag att avpolitisering är en klok politik. Som beslutsfattare med åsikter om både det ena och det andra är det lätt att man går för långt och försöker lägga sig i sånt som man egentligen inte har med att göra. Det är inte min - eller statens - uppgift att berätta för folk hur de ska fördela hushållsarbetet hemma, vilka program deras barn ska få se på TV eller vilken färg de ska få ha på huset. Jag kan ha åsikter, men jag ska inte bestämma. Och staten bör inte ens ha åsikter i frågorna.
Livet är fullt av frestelser. För den som har makt finns alltid en frestelse att använda den även när man inte borde, och ju större makt man har, desto större blir den frestelsen, skulle jag tro. Därför bör vi som sitter i olika politiska maktpositioner som ett mantra upprepa orden "Låt folk bestämma över sina egna liv". Även om vi egentligen tycker att de fattar fel beslut. För det är ju i grunden deras liv och deras val det handlar om. "Du bestämmer, inte politikerna", som Göran Hägglund skriver på Aftonbladets debattsida idag.
15 september 2009
Så kom då äntligen beskedet
Så kom då äntligen beskedet som många av oss väntat på: Skattesänkning för pensionärerna nästa år, precis som Kristdemokraterna har krävt. Allianspartiledarnas besked på DN Debatt innebär att ekonomin för pensionärer med full garantipension förbättras nästa år, trots de tuffa tiderna. Men för att skapa en långsiktigt god utveckling för landets pensionärer behövs det naturligtvis mer än en enstaka skattesänkning - viktigare är utan tvekan att ekonomin tar fart och företagen börjar anställa folk igen, och jag börjar faktiskt få en del signaler om det nu.
10 september 2009
Valfrihet och kvalitet i hemtjänsten
Igår var jag på ett intressant seminarium om LOV och valfrihet inom vård och omsorg och fick möjlighet att samtala om kundval med folk från ett antal hemtjänstföretag och berätta om vad vi gör i Huddinge.
Sedan åkte jag till Tekniska nämndhuset i Huddinge, där vi välkomnade en ny utförare inom hemtjänsten i kommunen, nämligen Real Omsorg. Roligt! Inte minst gläds jag över deras språkprofil.
Förhoppningsvis kommer ytterligare en eller ett par nya utförare nästa månad. Det ser jag fram emot.
Nämnden fattade också beslut om kvalitetsdeklarationer för hemtjänsten, ett tydliggörande av vad man som hemtjänstkund i kommunen - oavsett utförare - har rätt att förvänta sig. Ett bra första steg mot riktiga tjänstegarantier.
Sedan åkte jag till Tekniska nämndhuset i Huddinge, där vi välkomnade en ny utförare inom hemtjänsten i kommunen, nämligen Real Omsorg. Roligt! Inte minst gläds jag över deras språkprofil.
Förhoppningsvis kommer ytterligare en eller ett par nya utförare nästa månad. Det ser jag fram emot.
Nämnden fattade också beslut om kvalitetsdeklarationer för hemtjänsten, ett tydliggörande av vad man som hemtjänstkund i kommunen - oavsett utförare - har rätt att förvänta sig. Ett bra första steg mot riktiga tjänstegarantier.
08 september 2009
Fantastiska resultat på Ekgården och Strandgården
Idag besökte jag Strandgården på Stortorps äldrecentrum. I fredags besökte jag Ekgården på Stortorp. Det som de båda enheterna har gemensamt - förutom att de är delar av Stortorps äldrecentrum - är att de fick fantastiskt bra resultat i de brukar- och anhörigundersökningar vi gjort (anhörigundersökningar för demensvården och brukarundersökningar för övriga). Båda hade i de allra flesta kategorier genomsnittsbetyg över 9 på en tiogradig skala. Vad gäller bemötande av anhöriga lyckades Ekgården nå maximala resultatet 10, och inte i någon kategori som handlade om bemötande fick något av boendena ett betyg lägre än 9,7!
Jag har samtalat med chefer och personal om vad som ligger bakom de höga resultaten. Det finns många förslag, och säkert också många förklaringar, men en sak som betonas både på Ekgården och Strandgården är kontaktmannaskapet, och det är nog högst troligt att lyhörda kontaktpersoner och ett arbetssätt som gör dem viktiga i de boendes liv är en väldigt viktig nyckel i skapandet av ett gott äldreboende.
Jag hoppas att de goda resultaten på Ekgården och Strandgården kommer att sporra övriga äldreboenden i kommunen och att de båda enheterna kommer att få många fler studiebesök under hösten. För går det där, då går det på andra ställen också.
Jag har samtalat med chefer och personal om vad som ligger bakom de höga resultaten. Det finns många förslag, och säkert också många förklaringar, men en sak som betonas både på Ekgården och Strandgården är kontaktmannaskapet, och det är nog högst troligt att lyhörda kontaktpersoner och ett arbetssätt som gör dem viktiga i de boendes liv är en väldigt viktig nyckel i skapandet av ett gott äldreboende.
Jag hoppas att de goda resultaten på Ekgården och Strandgården kommer att sporra övriga äldreboenden i kommunen och att de båda enheterna kommer att få många fler studiebesök under hösten. För går det där, då går det på andra ställen också.
07 september 2009
En bra kommun att bli gammal i
Så har då nya numret av kommunens tidning "Vårt Huddinge" kommit ut, med en ledare signerad yours truly. Och de av er som inte får tidningen hem i brevlådan kan åtminstone få läsa ledaren här:
I Huddinges äldreomsorg har man en fin devis: ”Leva livet – livet ut”. Ibland verkar folk se äldre som en enhetlig grupp, med samma behov och önskemål. Men så är det förstås inte. Vi blir snarast mer unika ju äldre vi blir. Det liv vi vill leva ser olika ut. Detta måste vi inom äldreomsorgen se och anpassa oss till.
Inom hemtjänsten ökar mångfalden när nya utförare ansluter sig till vårt valfrihetssystem. I skrivande stund finns förutom den kommunala hemtjänsten även HSB Omsorg och under september månad räknar vi med att Real Omsorg etablerar sig. Ett antal ytterligare entreprenörer är på gång. Var och en ska enkelt kunna välja den utförare som passar bäst. Alla måste leva upp till de kvalitetskrav kommunen ställer, inklusive de kvalitetsdeklarationer som äldreomsorgsnämnden ska fatta beslut om i september, där tillgänglighet, delaktighet och gott bemötande är nyckelord.
Med en växande äldre befolkning behövs nya platser i vård- och omsorgsboenden. Just nu pågår utbyggnaden av det svensk-finska Björnkulla äldreboende i Flemingsberg och ombyggnaden av Tallgården i Stuvsta. Slutgiltigt beslut om byggandet av ett helt nytt vård- och omsorgsboende i Rosenhill i Fullersta ska snart fattas. I Vårby och Flemingsberg är nya äldreboenden på gång i privat regi. Ännu fler projekt finns i pipeline för att kunna byggas i framtiden. Med den plan vi har klarar vi framtidens behov.
Samtidigt fortsätter arbetet med att skapa nya trygghetsboenden i kommunen: anpassade bostäder för äldre, med gemenskapslokaler och värd/värdinna, men utan något krav på biståndsbeslut.
Fr.o.m. den 1 augusti 2009 har äldreomsorgsförvaltningen blivit en del av en ny social- och äldreomsorgsförvaltning. Det främsta syftet är att spara pengar. Effektiviserar vi i administrationen kan mer pengar omvandlas till händer i vården och omsorgen, som ju är det viktiga i vår verksamhet.
Huddinge är på många sätt en ung kommun – men det är också en bra kommun att bli gammal i.
KARL HENRIKSSON (KD)
ORDFÖRANDE I ÄLDREOMSORGSNÄMNDEN
I Huddinges äldreomsorg har man en fin devis: ”Leva livet – livet ut”. Ibland verkar folk se äldre som en enhetlig grupp, med samma behov och önskemål. Men så är det förstås inte. Vi blir snarast mer unika ju äldre vi blir. Det liv vi vill leva ser olika ut. Detta måste vi inom äldreomsorgen se och anpassa oss till.
Inom hemtjänsten ökar mångfalden när nya utförare ansluter sig till vårt valfrihetssystem. I skrivande stund finns förutom den kommunala hemtjänsten även HSB Omsorg och under september månad räknar vi med att Real Omsorg etablerar sig. Ett antal ytterligare entreprenörer är på gång. Var och en ska enkelt kunna välja den utförare som passar bäst. Alla måste leva upp till de kvalitetskrav kommunen ställer, inklusive de kvalitetsdeklarationer som äldreomsorgsnämnden ska fatta beslut om i september, där tillgänglighet, delaktighet och gott bemötande är nyckelord.
Med en växande äldre befolkning behövs nya platser i vård- och omsorgsboenden. Just nu pågår utbyggnaden av det svensk-finska Björnkulla äldreboende i Flemingsberg och ombyggnaden av Tallgården i Stuvsta. Slutgiltigt beslut om byggandet av ett helt nytt vård- och omsorgsboende i Rosenhill i Fullersta ska snart fattas. I Vårby och Flemingsberg är nya äldreboenden på gång i privat regi. Ännu fler projekt finns i pipeline för att kunna byggas i framtiden. Med den plan vi har klarar vi framtidens behov.
Samtidigt fortsätter arbetet med att skapa nya trygghetsboenden i kommunen: anpassade bostäder för äldre, med gemenskapslokaler och värd/värdinna, men utan något krav på biståndsbeslut.
Fr.o.m. den 1 augusti 2009 har äldreomsorgsförvaltningen blivit en del av en ny social- och äldreomsorgsförvaltning. Det främsta syftet är att spara pengar. Effektiviserar vi i administrationen kan mer pengar omvandlas till händer i vården och omsorgen, som ju är det viktiga i vår verksamhet.
Huddinge är på många sätt en ung kommun – men det är också en bra kommun att bli gammal i.
KARL HENRIKSSON (KD)
ORDFÖRANDE I ÄLDREOMSORGSNÄMNDEN
03 september 2009
Välkommen förbifart
När jag köade mig hemåt på Centralbron sent igår kväll tänkte jag - som så många gånger förr - på hur sårbart Stockholm är i Saltsjö-Mälarsnittet. Ett par avstängda körfält och vi har kaos. Förbifart Stockholm är naturligtvis viktig för att den tar bort trafiktrycket från vägarna närmare stadskärnan - i första hand Essingeleden - men den är också viktig för att Stockholm överhuvudtaget ska fungera den dagen olyckan är framme i innerstaden.
En bra väg mellan Kungens kurva och Häggvik kommer att göra Stockholm lite rundare - inte minst som den när den väl är på plats kommer att vara den förbindande länken i "den yttre hästskon" från Jordbro till Åkersberga.
Jag är därför jätteglad över att regeringen nu fattat beslut om byggandet av förbifarten och jag ser fram emot den dag då den - efter år av prat - äntligen är på plats. Naturligtvis trafikerad med snabba och täta bussförbindelser som ger möjligheter även för oss som av olika skäl föredrar att inte ta bilen.
SvD SvD SvD SvD DN DN DN DN DN Exp AB AB
En bra väg mellan Kungens kurva och Häggvik kommer att göra Stockholm lite rundare - inte minst som den när den väl är på plats kommer att vara den förbindande länken i "den yttre hästskon" från Jordbro till Åkersberga.
Jag är därför jätteglad över att regeringen nu fattat beslut om byggandet av förbifarten och jag ser fram emot den dag då den - efter år av prat - äntligen är på plats. Naturligtvis trafikerad med snabba och täta bussförbindelser som ger möjligheter även för oss som av olika skäl föredrar att inte ta bilen.
SvD SvD SvD SvD DN DN DN DN DN Exp AB AB
Djur gör nytta i vården
Djur gör nytta i vården. Nu kan vi se positiva exempel även i Huddinge. Efter att vi i kommunfullmäktige gett ett uppdrag om att öka närvaron av djur inom äldreomsorgen har det börjat hända saker. På Stortorps äldrecentrum har Kullagården och Strandgården börjat samarbeta med ett "hunddagis", medan Ekgården och Solgården har skaffat katter. Resultaten finns på flera plan. Dels innebär djuren och omsorgen om dem ett trevligt inslag i det dagliga livet, dels finns det tydliga, dokumenterade exempel på hur djuren påverkar så att oroliga äldre blir lugnare. Och visst är det mycket bättre om man kan klappa en katt istället för att ta en lugnande medicin? Djur i vården är inte bara en tillfällig fluga utan har kommit för att stanna.
31 augusti 2009
Ett steg framåt för Södertörnsleden och Masmolänken
Södertörnsleden var ett tema som kom igen gång på gång under kvällens kommunstyrelsesammanträde. En miljöpartimotion krävde en fördjupad översiktsplan för delar av ledens dragning. Ett remissvar på på förslaget till länstrafikplan berörde leden, även om den är så viktig att den faktiskt ingår i den nationella planen. Men framför allt var det frågan om vägavgifter på Masmolänken som fick debatten att hetta till.
Jag tror inte att någon huddingepolitiker egentligen vill avgiftsbelägga Masmolänken, som ska förbinda Södertörnsleden med E4 mot Stockholm och med Förbifart Stockholm. Statliga vägar är statens ansvar och bör finansieras av staten. Men det var väldigt, väldigt länge sedan staten tog sitt ansvar och gav Stockholm de infrastrukturinvesteringar staden behöver. I förhandlingarna om kommunal medfinansiering av själva Södertörnsleden kom inte kommunen och regeringens förhandlingsman fram till någon lösning. Parterna stod helt enkelt för långt ifrån varandra - och ledens samhällsekonomiska nytta är så hög att den utan tvivel kommer att bli byggd ändå.
Även Masmolänken är samhällsekonomiskt nyttig, men värdena är inte lika extremt positiva som för själva leden. Det finns en verklig risk för att Masmolänken inte blir av, åtminstone inte lika snart som Södertörnsleden. Genom att i en avsiktsförklaring acceptera en tunnelavgift visar kommunen att vi är beredda att gå regeringen och Vägverket till mötes för att verkligen få till stånd ett bygge, samtidigt som vi inte använder kommunala skattemedel för att finansiera en väg som till största delen ändå kommer att användas av bilar från andra kommuner.
Sedan är det inte säkert att det ändå blir någon avgift. Enligt Vägverkets beräkningar kommer en inte försumbar andel av de presumtiva tunnelåkarna välja andra vägar istället för att betala 5 kronor i avgift - framför allt att köra omvägen via Slagsta i Botkyrka. Jag har i och för sig svårt att se varför - tre kilometers omväg kostar till och med enligt Skatteverket mer än 5 kronor, plus att tidsförlusten och själva irritationsmomentet att köa sig fram avskräcker. Hur som helst, det viktiga är att Södertörnsleden och Masmolänken blir byggd. Huddinge har tagit ett viktigt steg för att verkliga det.
Tyvärr skedde det inte i enighet. Tvärtom, samtliga närvarande oppositionspartier motsatte sig alla viktiga beslut. Det känns väldigt skönt att Huddinge äntligen styrs av en majoritet där samtliga partier är positiva till att Södertörnsleden byggs och inte vill hitta nya sätt att försinka genomförandet. Att vägen, som funnits i planerna under decennier, inte har blivit byggd än beror ju inte bara, eller ens främst, på statens oginhet, utan i minst lika stor utsträckning på huddingepolitikernas oförmåga att hitta utvecklingsvänliga politiska majoriteter. Nu är första gången på decennier som samtliga nej-partier sitter i opposition.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ha en ny fördjupad översiktsplan, vilket skulle fördröja byggandet av Södertörnsleden, förmodligen med ett antal år. Socialdemokraterna ville som svar på Miljöpartiets motion fatta ett beslut som överhuvudtaget inte hade med motionen att göra (och varken bifalla, avslå eller ens anse motionen besvarad). Dessutom begärde alla tre att Södertörnsleden skulle samplaneras med Tvärspårväg Syd, fastän spårvägen planeringsmässigt ligger långt fram i tiden och inte har kommit alls lika långt i processen som Södertörnsleden, som ju ska ha byggstart nästa år. Ett säkert sätt att fördröja byggstarten, alltså. Och samtliga oppositionspartier var förstås emot att kommunen ingår någon avsiktsförklaring om tunnelavgift - av argumentationen att döma utifrån den världsfrånvända förvissningen att staten ändå kommer att bygga Masmolänken.
Avslutningsvis kan jag säga att jag tycker att Socialdemokraterna gör ett allvarligt strategiskt misstag. De vill ju - eller säger sig i alla fall vilja - få Södertörnsleden och Masmolänken byggda. Samtidigt vill de regera tillsammans med nejsägarna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Genom att sluta upp tillsammans med den styrande koalitionen skulle de kunna se till att frågorna kommer till en lösning nu, så att de vid ett - högst osannolikt, men ändå... - maktövertagande slipper den diskussionen genom att bygget redan är igång. Men precis som i svaret på Miljöpartiets motion så verkar de inte speciellt genomtänkta.
SR
Jag tror inte att någon huddingepolitiker egentligen vill avgiftsbelägga Masmolänken, som ska förbinda Södertörnsleden med E4 mot Stockholm och med Förbifart Stockholm. Statliga vägar är statens ansvar och bör finansieras av staten. Men det var väldigt, väldigt länge sedan staten tog sitt ansvar och gav Stockholm de infrastrukturinvesteringar staden behöver. I förhandlingarna om kommunal medfinansiering av själva Södertörnsleden kom inte kommunen och regeringens förhandlingsman fram till någon lösning. Parterna stod helt enkelt för långt ifrån varandra - och ledens samhällsekonomiska nytta är så hög att den utan tvivel kommer att bli byggd ändå.
Även Masmolänken är samhällsekonomiskt nyttig, men värdena är inte lika extremt positiva som för själva leden. Det finns en verklig risk för att Masmolänken inte blir av, åtminstone inte lika snart som Södertörnsleden. Genom att i en avsiktsförklaring acceptera en tunnelavgift visar kommunen att vi är beredda att gå regeringen och Vägverket till mötes för att verkligen få till stånd ett bygge, samtidigt som vi inte använder kommunala skattemedel för att finansiera en väg som till största delen ändå kommer att användas av bilar från andra kommuner.
Sedan är det inte säkert att det ändå blir någon avgift. Enligt Vägverkets beräkningar kommer en inte försumbar andel av de presumtiva tunnelåkarna välja andra vägar istället för att betala 5 kronor i avgift - framför allt att köra omvägen via Slagsta i Botkyrka. Jag har i och för sig svårt att se varför - tre kilometers omväg kostar till och med enligt Skatteverket mer än 5 kronor, plus att tidsförlusten och själva irritationsmomentet att köa sig fram avskräcker. Hur som helst, det viktiga är att Södertörnsleden och Masmolänken blir byggd. Huddinge har tagit ett viktigt steg för att verkliga det.
Tyvärr skedde det inte i enighet. Tvärtom, samtliga närvarande oppositionspartier motsatte sig alla viktiga beslut. Det känns väldigt skönt att Huddinge äntligen styrs av en majoritet där samtliga partier är positiva till att Södertörnsleden byggs och inte vill hitta nya sätt att försinka genomförandet. Att vägen, som funnits i planerna under decennier, inte har blivit byggd än beror ju inte bara, eller ens främst, på statens oginhet, utan i minst lika stor utsträckning på huddingepolitikernas oförmåga att hitta utvecklingsvänliga politiska majoriteter. Nu är första gången på decennier som samtliga nej-partier sitter i opposition.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ha en ny fördjupad översiktsplan, vilket skulle fördröja byggandet av Södertörnsleden, förmodligen med ett antal år. Socialdemokraterna ville som svar på Miljöpartiets motion fatta ett beslut som överhuvudtaget inte hade med motionen att göra (och varken bifalla, avslå eller ens anse motionen besvarad). Dessutom begärde alla tre att Södertörnsleden skulle samplaneras med Tvärspårväg Syd, fastän spårvägen planeringsmässigt ligger långt fram i tiden och inte har kommit alls lika långt i processen som Södertörnsleden, som ju ska ha byggstart nästa år. Ett säkert sätt att fördröja byggstarten, alltså. Och samtliga oppositionspartier var förstås emot att kommunen ingår någon avsiktsförklaring om tunnelavgift - av argumentationen att döma utifrån den världsfrånvända förvissningen att staten ändå kommer att bygga Masmolänken.
Avslutningsvis kan jag säga att jag tycker att Socialdemokraterna gör ett allvarligt strategiskt misstag. De vill ju - eller säger sig i alla fall vilja - få Södertörnsleden och Masmolänken byggda. Samtidigt vill de regera tillsammans med nejsägarna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Genom att sluta upp tillsammans med den styrande koalitionen skulle de kunna se till att frågorna kommer till en lösning nu, så att de vid ett - högst osannolikt, men ändå... - maktövertagande slipper den diskussionen genom att bygget redan är igång. Men precis som i svaret på Miljöpartiets motion så verkar de inte speciellt genomtänkta.
SR
27 augusti 2009
Rökfri arbetstid
I Dagens Nyheter berättar äldreborgarrådet Ewa Samuelsson (KD) att Stockholms stad planerar att införa ett rökförbud under arbetstid (eller "rökfri arbetstid") från och med maj nästa år. Ett klokt förslag. I äldreomsorgen i Huddinge genomförde vi det vid årsskiftet. Som jag skrev när beslutet genomfördes är huvudskälet att vi vill ha en miljö fri från röklukt för våra kunder, deras anhöriga och förstås också våra medarbetare. I kombination med det stöd vi ger till rökavvänjning tror vi också att det kommer att förbättra personalens hälsa. Precis som flera av de anställda som Dagens Nyheter intervjuar berättar, kan arbetsplatsernas rökpauser vara en frestelse och ett problem för den som försöker sluta.
SvD
SvD
25 augusti 2009
Stockholm växer - är det bra?
Igår hamnade jag i en agiterad diskussion om Stockholms befolkningsökning. De senaste åren har Stockholms län växt med ungefär 30.000 invånare per år och nyligen passerades tvåmiljonersstrecket. Den här utvecklingen ser ut att fortsätta och det är inte orimligt att tro att Stockholms län kommer att växa med en halv miljon människor eller mer under de närmaste decennierna.
Min samtalspartner, som får förbli anonym, hävdade att det här inte var en önskvärd utveckling utan skulle leda till såväl trafikinfarkter som segregation och försämrad livsmiljö, samtidigt som vi utarmar resten av landet. Vi som politiker borde agera för att stoppa befolkningsökningen, tyckte han.
Själv kunde jag förstås bara hålla med om att Stockholms starka befolkningsökning är ett problem. Varken vägar eller spår byggs idag ut i en takt som motsvarar ett Göteborg vart tjugonde år – långt därifrån! Men jag har samtidigt svårt att se vad alternativet är.
När man granskar Stockholms befolkningsökning kan man konstatera att den nästan helt består av födelseöverskottet samt flyttningsnettot gentemot utlandet. Inflyttningen från övriga Sverige överstiger bara utflyttningen med cirka 5.000 personer per år, ungefär en sjättedel av befolkningsökningen.
Folk borde stanna i Norrköping och Katrineholm, tyckte mannen jag pratade med. Men jag minns hur en del av mina vänner kände det när vi var i övre tonåren. De kunde knappt bärga sig innan de skulle kunna lämna sina Katrineholm och flytta till storstaden. En del kommer att bli kvar i staden resten av livet, andra flyttar så småningom tillbaka till Katrineholm eller någon annanstans – men att stanna kvar var just då inte något alternativ för många av mina vänner. Oavsett hur snabbt tågen gick mellan Stockholm och grannlänen.
Jag lägger inga värderingar i det. Jag bara konstaterar att storstaden för många har en lockelse som är mer än ett jobb eller en utbildning. De vill ha själva staden, vara en del av den. Så länge Stockholm representerar drömmen om urbaniteten kommer den att locka till sig människor.
Visst kan befolkningsutvecklingen förändras. Men då rör det sig knappast om några drömscenarion, utan om långvarigt låg tillväxt i ekonomin, som gör att människor i ökad utsträckning söker sig till andra länder eller andra städer där de kan få ett bättre liv. Själv vill jag se Stockholms näringsliv blomstra och då får vi acceptera att Stockholm växer, även om det leder till stora påfrestningar, inte minst för vår infrastruktur.
Nej, för att komma till rätta med de problem som befolkningstillväxten skapar måste vi istället fortsätta att utveckla samhällsstrukturen. Nya spår och vägar, nya förskolor och äldreboenden, ny bostäder som gör att blandningen ökar snarare än segregationen. Det kräver framsynta politiker, som accepterar det som de inte kan förändra, men också tar tag i de problem som de kan göra någonting åt. Det behövs en satsning på infrastrukturen för att vi ska kunna möta de behov som uppstår när Stockholm växer, och i den satsningen måste såväl stat som kommun och landsting ta ansvar för sina respektive områden.
Min samtalspartner, som får förbli anonym, hävdade att det här inte var en önskvärd utveckling utan skulle leda till såväl trafikinfarkter som segregation och försämrad livsmiljö, samtidigt som vi utarmar resten av landet. Vi som politiker borde agera för att stoppa befolkningsökningen, tyckte han.
Själv kunde jag förstås bara hålla med om att Stockholms starka befolkningsökning är ett problem. Varken vägar eller spår byggs idag ut i en takt som motsvarar ett Göteborg vart tjugonde år – långt därifrån! Men jag har samtidigt svårt att se vad alternativet är.
När man granskar Stockholms befolkningsökning kan man konstatera att den nästan helt består av födelseöverskottet samt flyttningsnettot gentemot utlandet. Inflyttningen från övriga Sverige överstiger bara utflyttningen med cirka 5.000 personer per år, ungefär en sjättedel av befolkningsökningen.
Folk borde stanna i Norrköping och Katrineholm, tyckte mannen jag pratade med. Men jag minns hur en del av mina vänner kände det när vi var i övre tonåren. De kunde knappt bärga sig innan de skulle kunna lämna sina Katrineholm och flytta till storstaden. En del kommer att bli kvar i staden resten av livet, andra flyttar så småningom tillbaka till Katrineholm eller någon annanstans – men att stanna kvar var just då inte något alternativ för många av mina vänner. Oavsett hur snabbt tågen gick mellan Stockholm och grannlänen.
Jag lägger inga värderingar i det. Jag bara konstaterar att storstaden för många har en lockelse som är mer än ett jobb eller en utbildning. De vill ha själva staden, vara en del av den. Så länge Stockholm representerar drömmen om urbaniteten kommer den att locka till sig människor.
Visst kan befolkningsutvecklingen förändras. Men då rör det sig knappast om några drömscenarion, utan om långvarigt låg tillväxt i ekonomin, som gör att människor i ökad utsträckning söker sig till andra länder eller andra städer där de kan få ett bättre liv. Själv vill jag se Stockholms näringsliv blomstra och då får vi acceptera att Stockholm växer, även om det leder till stora påfrestningar, inte minst för vår infrastruktur.
Nej, för att komma till rätta med de problem som befolkningstillväxten skapar måste vi istället fortsätta att utveckla samhällsstrukturen. Nya spår och vägar, nya förskolor och äldreboenden, ny bostäder som gör att blandningen ökar snarare än segregationen. Det kräver framsynta politiker, som accepterar det som de inte kan förändra, men också tar tag i de problem som de kan göra någonting åt. Det behövs en satsning på infrastrukturen för att vi ska kunna möta de behov som uppstår när Stockholm växer, och i den satsningen måste såväl stat som kommun och landsting ta ansvar för sina respektive områden.
20 augusti 2009
Hamntankar en solig dag i skärgården
Läser i Svenska Dagbladet att planerna på en ny stor containerhamn i Norvik i Nynäshamn riskerar att skrotas. I september hålls huvudförhandling i miljödomstolen och statliga Kammarkollegiet avstyrker i sitt yttrande planerna och förordar istället en vidareutveckling av Södertälje hamn.
Nu är det ju naturligtvis inte så enkelt. De båda kommunala företagen Stockholms Hamnar (som äger hamnen i Nynäshamn) och Södertälje Hamn är hårda konkurrenter, uppbackade av respektive kommun. Man kan förstås fråga sig hur klokt det är att en statlig myndighet säger att en konkurrent ska få monopol på marknaden.
Samtidigt kan man konstatera att infrastrukturinvesteringarna för att transporterna ska fungera till och från hamnen i Norvik är väldigt mycket större än de som krävs i Södertälje. Speciellt om man, som jag, tycker att det är viktigt med möjlighet till omlastning från båt till tåg.
Å andra sidan kan jag när jag tar på mig mina lokala glasögon se hur viktig containerhamnen i Norvik skulle vara. Visst, det kommer att passera ett antal godståg utanför min dörr - jag bor inte många meter från Nynäsbanan - men näringslivet utmed Nynäsbanan och Nynäsvägen kommer också att få ett uppsving när den naturliga transportvägen till Stockholm går till Nynäshamn.
Men eftersom jag tillbringat de senaste dagarna på en konferens på Engsholms slott vid farleden in mot inte bara Södertälje hamn utan också Södertälje kanal och hamnarna runt Mälaren, har jag kunnat konstatera att än så länge verkar kapaciteten räcka till med god marginal. Under hela tiden där såg jag inte ett enda lastfartyg på väg in eller ut från Stockholms största containerterminal. Vilket naturligtvis var underbart för oss som kunde njuta av den idylliska miljön (se bilden!), men knappast kan glädja någon som vill se hjulen börja snurra igen så att vi kommer ur den här - för att använda ett astridlindgrenord - förgrymmade lågkonjunkturen.
e24.se
12 augusti 2009
Är turismen framtiden?
I dagens Svenska Dagbladet diskuteras turismens förutsättningar som jobbskapare och motor i svensk ekonomi. Är de satsningar som Sveriges kommuner och regioner gör rimliga?
Även om det kanske kan vara svårt att tänka sig när man går Västerlånggatan fram en sommareftermiddag, är svensk turistnäring tämligen outvecklad. Det finns en stor potential att växa, och servicesektorn är personalintensiv. Kritikerna hävdar att det är dåligt betalda jobb för folk som inte läser vidare - vilket kanske delvis är sant, men är det bättre att de skoltrötta går arbetslösa? De lär ju inte få jobb inom biomedicinska spjutspetsföretag även om turismen skulle utvecklas dåligt.
Svensk turism kan utvecklas, och vissa delar av den utvecklingen kan inte ske utan ett nära samarbete med kommuner och regioner, även om kommunerna naturligtvis bör undvika att bli direkt involverade i kommersiella projekt på konkurrensutsatta marknader.
Men samtidigt måste politiker ta av sig sina lokalchauvinistiska glasögon och se på hemtrakterna med en utsocknes turists ögon. Min hemkommun Huddinge har inte gjort några stora turistsatsningar och kommer inte heller att göra det, om jag får bestämma. Varför? Därför att det enda turistmål i kommunen som lockar några större skaror från världen utanför Stockholm är IKEA-varuhuset i Kungens Kurva (världens största) - och de klarar av att informera om sina förtjänster helt utan kommunal medverkan.
Så Huddinge kommer istället fortsätta satsa på att stödja biomedicinska spjutspetsföretag. Sånt som vi är bra på.
SvD SvD
Även om det kanske kan vara svårt att tänka sig när man går Västerlånggatan fram en sommareftermiddag, är svensk turistnäring tämligen outvecklad. Det finns en stor potential att växa, och servicesektorn är personalintensiv. Kritikerna hävdar att det är dåligt betalda jobb för folk som inte läser vidare - vilket kanske delvis är sant, men är det bättre att de skoltrötta går arbetslösa? De lär ju inte få jobb inom biomedicinska spjutspetsföretag även om turismen skulle utvecklas dåligt.
Svensk turism kan utvecklas, och vissa delar av den utvecklingen kan inte ske utan ett nära samarbete med kommuner och regioner, även om kommunerna naturligtvis bör undvika att bli direkt involverade i kommersiella projekt på konkurrensutsatta marknader.
Men samtidigt måste politiker ta av sig sina lokalchauvinistiska glasögon och se på hemtrakterna med en utsocknes turists ögon. Min hemkommun Huddinge har inte gjort några stora turistsatsningar och kommer inte heller att göra det, om jag får bestämma. Varför? Därför att det enda turistmål i kommunen som lockar några större skaror från världen utanför Stockholm är IKEA-varuhuset i Kungens Kurva (världens största) - och de klarar av att informera om sina förtjänster helt utan kommunal medverkan.
Så Huddinge kommer istället fortsätta satsa på att stödja biomedicinska spjutspetsföretag. Sånt som vi är bra på.
SvD SvD
09 augusti 2009
Borgfred eller smutskastningskampanjer
Inför halvårsskiftet och Sveriges övertagande av ordförandeskapet i EU talades det om behovet av borgfred, att lägga det vanliga politiska gnabbet åt sidan för att istället koncentrera sig på att genomföra den i allt väsentligt gemensamma svenska agendan i EU-arbetet, på samma sätt som man gjorde när Göran Persson var statsminister.
Skillnaden mellan då och nu är att Socialdemokraterna nu är i opposition. Den borgfred som Sverige skulle behöva har därför ersatts av smutskastningskampanjer. I reportage efter reportage i TV4 har ledande socialdemokrater (inklusive förre utrikesministern Jan Eliasson) lagt ut texten om hur fruktansvärt det är på UD nu när de inte styr och ställer längre. Men kritiken handlar inte ens om vilken politik man för - inte i första hand i alla fall - utan främst om Carl Bildts person.
Eftersom EU samtidigt håller på och letar efter en ny utrikespolitisk talesman efter Javier Solana samt tillsätter en ny EU-kommission och Carl Bildt räknats som en i högsta grad tänkbar person på någon av dessa poster, kan man anta att personpåhoppen tajmats för att minska hans chanser att utses.
Genom sin kampanj arbetar Socialdemokraterna därmed aktivt mot Sveriges intressen, dels under ordförandeskapet, men också mer långsiktigt, eftersom en svensk politiker i en central roll i EU:s internationella arbete skulle ge ett inflytande för en svensk linje långt efter detta år.
Det är bara att beklaga att Socialdemokraterna låter partiintresset gå före samhällsintresset.
Därmed inte sagt att man inte kan eller bör kritisera somliga utrikespolitiska beslut som har fattats eller är på väg att fattas av regeringen. Jag känner mig till exempel rätt så tveksam till nedläggningarna av generalkonsulaten i New York och Los Angeles. Framför allt har jag svårt att se att samma pengar skulle användas för dem som för ambassader i till exempel Kabul. Tanken med generalkonsulaten är ju i första hand att hjälpa svenska företag, vilket - om arbetet sker på rätt sätt - bör ge svenska jobb och vinster i svenska företag, som i sin tur ger skatteintäkter och minskade sociala kostnader som gott och väl täcker de kostnader som konsulaten genererar. Men det kanske bara är en gammal marknadsförares optimistiska sätt att se på saken? Jag kan erkänna att jag inte studerat de samhällsekonomiska kalkylerna.
Skillnaden mellan då och nu är att Socialdemokraterna nu är i opposition. Den borgfred som Sverige skulle behöva har därför ersatts av smutskastningskampanjer. I reportage efter reportage i TV4 har ledande socialdemokrater (inklusive förre utrikesministern Jan Eliasson) lagt ut texten om hur fruktansvärt det är på UD nu när de inte styr och ställer längre. Men kritiken handlar inte ens om vilken politik man för - inte i första hand i alla fall - utan främst om Carl Bildts person.
Eftersom EU samtidigt håller på och letar efter en ny utrikespolitisk talesman efter Javier Solana samt tillsätter en ny EU-kommission och Carl Bildt räknats som en i högsta grad tänkbar person på någon av dessa poster, kan man anta att personpåhoppen tajmats för att minska hans chanser att utses.
Genom sin kampanj arbetar Socialdemokraterna därmed aktivt mot Sveriges intressen, dels under ordförandeskapet, men också mer långsiktigt, eftersom en svensk politiker i en central roll i EU:s internationella arbete skulle ge ett inflytande för en svensk linje långt efter detta år.
Det är bara att beklaga att Socialdemokraterna låter partiintresset gå före samhällsintresset.
Därmed inte sagt att man inte kan eller bör kritisera somliga utrikespolitiska beslut som har fattats eller är på väg att fattas av regeringen. Jag känner mig till exempel rätt så tveksam till nedläggningarna av generalkonsulaten i New York och Los Angeles. Framför allt har jag svårt att se att samma pengar skulle användas för dem som för ambassader i till exempel Kabul. Tanken med generalkonsulaten är ju i första hand att hjälpa svenska företag, vilket - om arbetet sker på rätt sätt - bör ge svenska jobb och vinster i svenska företag, som i sin tur ger skatteintäkter och minskade sociala kostnader som gott och väl täcker de kostnader som konsulaten genererar. Men det kanske bara är en gammal marknadsförares optimistiska sätt att se på saken? Jag kan erkänna att jag inte studerat de samhällsekonomiska kalkylerna.
05 augusti 2009
Kommunernas dilemma
På DN Debatt idag beskriver sju kristdemokratiska kommunstyrelseordförande (de sju vi har, om jag minns rätt) den problematik som vi står inför i kommunerna:
Skatteintäkterna minskar när lågkonjunkturen slår till. Samtidigt finns kraven på de kommunala verksamheterna i de flesta fall kvar oförändrade. Behoven inom vård, skola och omsorg minskar inte, och försörjningsstödskostnaderna kommer att öka i arbetslöshetens spår. Och som lök på laxen kommer staten med nya krav på kommunal medfinansiering av statliga vägar och järnvägar.
Ekvationen går inte ihop. Antingen måste intäkterna öka eller utgifterna minska.
Intäkterna består något förenklat av skatter, statsbidrag och brukaravgifter. Höjda inkomstskatter är generellt sett inte någon bra idé. Kommunernas brukaravgifter får aldrig överstiga de faktiska kostnaderna och på många områden finns förbud mot avgifter eller statligt reglerade maxtaxor.
Utgifterna är till största delen kostnader för välfärdens kärna, skolan och vård och omsorg. Visst kan man göra besparingar inom dessa områden, men om man lägger så hårda sparkrav som somliga kommuner skulle behöva, riskerar man att komma i konflikt med de lagar och regler som staten har satt upp.
Uppmaningen till regeringen är, i korthet, höj statsbidragen eller sänk kraven på kommunerna. Ett väldigt rimligt krav som framförs är att maxtaxan i barnomsorgen ska indexuppräknas, på samma sätt som sker med t.ex. äldreomsorgens maxtaxa och nästan alla andra kommunala taxor. Om föräldrarnas egenfinansiering av barnomsorgen återgick till den nivå som den var på efter att maxtaxan hade införts så skulle det innebära en väldigt stor skillnad för kommunernas ekonomi. Och jag tror, ärligt talat, att nästan alla föräldrar hellre skulle se en avgiftshöjning än ytterligare nedskärningar i förskolan.
Skatteintäkterna minskar när lågkonjunkturen slår till. Samtidigt finns kraven på de kommunala verksamheterna i de flesta fall kvar oförändrade. Behoven inom vård, skola och omsorg minskar inte, och försörjningsstödskostnaderna kommer att öka i arbetslöshetens spår. Och som lök på laxen kommer staten med nya krav på kommunal medfinansiering av statliga vägar och järnvägar.
Ekvationen går inte ihop. Antingen måste intäkterna öka eller utgifterna minska.
Intäkterna består något förenklat av skatter, statsbidrag och brukaravgifter. Höjda inkomstskatter är generellt sett inte någon bra idé. Kommunernas brukaravgifter får aldrig överstiga de faktiska kostnaderna och på många områden finns förbud mot avgifter eller statligt reglerade maxtaxor.
Utgifterna är till största delen kostnader för välfärdens kärna, skolan och vård och omsorg. Visst kan man göra besparingar inom dessa områden, men om man lägger så hårda sparkrav som somliga kommuner skulle behöva, riskerar man att komma i konflikt med de lagar och regler som staten har satt upp.
Uppmaningen till regeringen är, i korthet, höj statsbidragen eller sänk kraven på kommunerna. Ett väldigt rimligt krav som framförs är att maxtaxan i barnomsorgen ska indexuppräknas, på samma sätt som sker med t.ex. äldreomsorgens maxtaxa och nästan alla andra kommunala taxor. Om föräldrarnas egenfinansiering av barnomsorgen återgick till den nivå som den var på efter att maxtaxan hade införts så skulle det innebära en väldigt stor skillnad för kommunernas ekonomi. Och jag tror, ärligt talat, att nästan alla föräldrar hellre skulle se en avgiftshöjning än ytterligare nedskärningar i förskolan.
03 augusti 2009
Galna idéer om stockholmstrafiken
Galna idéer finns det gott om. Idag publicerar till exempel Svenska Dagbladet en debattartikel av två folkpartister som vill gräva ner inte bara trafiken på Centralbron eller "getingmidjans" järnvägsspår utan även tunnelbanebron samt hela Stockholms central. Dessutom ska man bygga Österleden och nya tunnelbanelinjer (företrädesvis i tunnel under Saltsjö/Mälarsnittet) och det ena med det andra.
Stockholm behöver såväl nya vägar som nya spår, om det råder inget tvivel. Men kostnaderna för det som artikelförfattarna föreslår skulle naturligtvis bli fullkomligt svindlande: tänk Citybanan igen och igen och igen... Men på det problemet har de också en lösning - att sälja Svenska Bostäder, ett av Stockholms kommunala bostadsföretag. Som huddingepolitiker har jag naturligtvis ingen anledning att lägga mig i om Stockholms stad säljer ett kommunalt bolag. Men det skulle onekligen resa en del problem ifall staden försökte finansiera förslagen på det sättet, eftersom de skulle bli tvungna att sälja bolaget igen och igen och igen för att få fram så mycket pengar som förslagen kräver, och det får förmodas att flertalet köpare skulle reagera negativt på den situationen...
Därtill kommer förstås att viktiga vägar och järnvägar normalt sett är ett statligt ansvar, medan tunnelbanan och annan kollektivtrafik hör till landstingets domäner medan Svenska Bostäder ägs av Stockholms stad, men låt inte sådana trivialiteter ur den administrativa verkligheten lägga band på er, gossar!
Stockholm behöver debatt om hur framtidens stad och inte minst framtidens trafik ska se ut. Vi har förmodligen inte hittat de bästa lösningarna än, och inte minst Slussen, som artikelförfattarna tar sin utgångspunkt i, är ett bra exempel på det. Men debatten blir mycket mer spännande om den lämnar luftslotten därhän och koncentrerar sig på vad som vi realistiskt sett skulle kunna genomföra i verkligheten. Hur ska till exempel Saltsjöbanan och Tvärbanans förlängning till Slussen se ut? Ska man ha en underjordisk säckstation i anslutning till tunnelbanan i Slussen, det alternativ som jag har för mig att flertalet arkitektförslag för Slussen utgår från? Ska man kanske, som artikelförfattarna föreslår, istället dra spåren utmed Åsögatan till Medborgarplatsen/Stockholms Södra? Eller ska man kanske försöka skapa en Slussen-lösning som möjliggör att spårvagnarna fortsätter Skeppsbron fram till Kungsträdgården? Eller finns det någon annan, ännu bättre, lösning? Jag tror att det är i de där små, verklighetsförankrade förslagen vi skapar framtidens trafiklösningar.
Stockholm behöver såväl nya vägar som nya spår, om det råder inget tvivel. Men kostnaderna för det som artikelförfattarna föreslår skulle naturligtvis bli fullkomligt svindlande: tänk Citybanan igen och igen och igen... Men på det problemet har de också en lösning - att sälja Svenska Bostäder, ett av Stockholms kommunala bostadsföretag. Som huddingepolitiker har jag naturligtvis ingen anledning att lägga mig i om Stockholms stad säljer ett kommunalt bolag. Men det skulle onekligen resa en del problem ifall staden försökte finansiera förslagen på det sättet, eftersom de skulle bli tvungna att sälja bolaget igen och igen och igen för att få fram så mycket pengar som förslagen kräver, och det får förmodas att flertalet köpare skulle reagera negativt på den situationen...
Därtill kommer förstås att viktiga vägar och järnvägar normalt sett är ett statligt ansvar, medan tunnelbanan och annan kollektivtrafik hör till landstingets domäner medan Svenska Bostäder ägs av Stockholms stad, men låt inte sådana trivialiteter ur den administrativa verkligheten lägga band på er, gossar!
Stockholm behöver debatt om hur framtidens stad och inte minst framtidens trafik ska se ut. Vi har förmodligen inte hittat de bästa lösningarna än, och inte minst Slussen, som artikelförfattarna tar sin utgångspunkt i, är ett bra exempel på det. Men debatten blir mycket mer spännande om den lämnar luftslotten därhän och koncentrerar sig på vad som vi realistiskt sett skulle kunna genomföra i verkligheten. Hur ska till exempel Saltsjöbanan och Tvärbanans förlängning till Slussen se ut? Ska man ha en underjordisk säckstation i anslutning till tunnelbanan i Slussen, det alternativ som jag har för mig att flertalet arkitektförslag för Slussen utgår från? Ska man kanske, som artikelförfattarna föreslår, istället dra spåren utmed Åsögatan till Medborgarplatsen/Stockholms Södra? Eller ska man kanske försöka skapa en Slussen-lösning som möjliggör att spårvagnarna fortsätter Skeppsbron fram till Kungsträdgården? Eller finns det någon annan, ännu bättre, lösning? Jag tror att det är i de där små, verklighetsförankrade förslagen vi skapar framtidens trafiklösningar.
28 juli 2009
Kommunal ekonomi i osäkra tider
Dagens Nyheter berättar idag om kommuner som struntar i balanskravet, dvs kommunallagens krav om att kommunerna ska lägga en budget som är i balans.
Det ska sägas att det inte är lätt att lägga en kommunal budget i dessa tider. De viktigaste intäktsposterna, kommunalskatten och kostnads- och inkomstutjämningssystemet, är svårbedömda. De faktiska intäkterna får vi först i efterhand och prognoserna har varierat väldigt mycket. Dessvärre har de tämligen konsekvent varierat i fel riktning: nedåt. För Huddinges del handlar det om prognoser som försämrats med 300 miljoner kronor på ett år, om jag minns rätt.
Det är mycket pengar. Och det är sannerligen inte lätt att hitta kostnadsminskningar som motsvarar intäktsminskningarna. Men det finns ingen annan väg.
Vi skulle möjligen kunna höja skatten en aning, men Huddinge är redan idag en högskattekommun och vill vi förbättra kommunens attraktivitet gentemot kommunerna i grannskapet (läs: Stockholm) borde skatten snarast sänkas. Och även om vi höjde skatten så att vi låg högst i Stockholms län, som vi gjorde när Socialdemokraterna hade makten under förra mandatperioden, så skulle det inte täcka mer än en liten del av inkomstbortfallet.
Vi skulle förstås också kunna göra som somliga kommuner gör, enligt DN, nämligen avsiktligt gå med förlust - något som deras kommunala revisorer borde protestera högljutt mot. För även om det kanske vore skönt nu, så kommer det att bli jobbigt sedan. Huddinge kommun hade under många år den dåliga vanan att göra underskott och lasta över bördan till framtida invånare (och framtida kommunpolitiker). Hade det rört sig om ett enstaka år så kanske det hade gått an, men nu visar prognoserna på att vi har ett antal mycket tuffa år framför oss. Måste vi göra besparingar kan vi lika gärna ta tjuren vid hornen och göra dem nu, tycker jag.
För besparingar och effektiviseringar är det som krävs. Inom äldreomsorgen och socialtjänsten arbetar vi stenhårt med att hitta besparingar på central nivå i den nya, gemensamma förvaltningen, så att vi i möjligaste mån kan undvika besparingar inom själva vården och omsorgen. Men det är inte enkelt, och det blir ännu mer komplicerat av att vi inte vet - och inte i nämnvärd utsträckning kan påverka - löneökningarna i de nya kollektivavtal som ska börja gälla nästa år. Höga löneökningar för Kommunal kommer i dagens konjunktur med nödvändighet att medföra hårda rationaliseringskrav, medan vi med löneökningar i nivå med inflationen sannolikt kommer att kunna undvika dem. Måttliga löneökningar borde som jag ser det därför just nu ligga i Kommunals medlemmars intresse.
Men det enda man som kommunalpolitiker idag med säkerhet kan säga är att vi inte vet hur framtiden ser ut. Prognoserna är för osäkra, för många variabler okända. Vi får hoppas på det bästa, men måste förbereda oss för det värsta - och ta ansvar även när det är jobbigt.
DN
Det ska sägas att det inte är lätt att lägga en kommunal budget i dessa tider. De viktigaste intäktsposterna, kommunalskatten och kostnads- och inkomstutjämningssystemet, är svårbedömda. De faktiska intäkterna får vi först i efterhand och prognoserna har varierat väldigt mycket. Dessvärre har de tämligen konsekvent varierat i fel riktning: nedåt. För Huddinges del handlar det om prognoser som försämrats med 300 miljoner kronor på ett år, om jag minns rätt.
Det är mycket pengar. Och det är sannerligen inte lätt att hitta kostnadsminskningar som motsvarar intäktsminskningarna. Men det finns ingen annan väg.
Vi skulle möjligen kunna höja skatten en aning, men Huddinge är redan idag en högskattekommun och vill vi förbättra kommunens attraktivitet gentemot kommunerna i grannskapet (läs: Stockholm) borde skatten snarast sänkas. Och även om vi höjde skatten så att vi låg högst i Stockholms län, som vi gjorde när Socialdemokraterna hade makten under förra mandatperioden, så skulle det inte täcka mer än en liten del av inkomstbortfallet.
Vi skulle förstås också kunna göra som somliga kommuner gör, enligt DN, nämligen avsiktligt gå med förlust - något som deras kommunala revisorer borde protestera högljutt mot. För även om det kanske vore skönt nu, så kommer det att bli jobbigt sedan. Huddinge kommun hade under många år den dåliga vanan att göra underskott och lasta över bördan till framtida invånare (och framtida kommunpolitiker). Hade det rört sig om ett enstaka år så kanske det hade gått an, men nu visar prognoserna på att vi har ett antal mycket tuffa år framför oss. Måste vi göra besparingar kan vi lika gärna ta tjuren vid hornen och göra dem nu, tycker jag.
För besparingar och effektiviseringar är det som krävs. Inom äldreomsorgen och socialtjänsten arbetar vi stenhårt med att hitta besparingar på central nivå i den nya, gemensamma förvaltningen, så att vi i möjligaste mån kan undvika besparingar inom själva vården och omsorgen. Men det är inte enkelt, och det blir ännu mer komplicerat av att vi inte vet - och inte i nämnvärd utsträckning kan påverka - löneökningarna i de nya kollektivavtal som ska börja gälla nästa år. Höga löneökningar för Kommunal kommer i dagens konjunktur med nödvändighet att medföra hårda rationaliseringskrav, medan vi med löneökningar i nivå med inflationen sannolikt kommer att kunna undvika dem. Måttliga löneökningar borde som jag ser det därför just nu ligga i Kommunals medlemmars intresse.
Men det enda man som kommunalpolitiker idag med säkerhet kan säga är att vi inte vet hur framtiden ser ut. Prognoserna är för osäkra, för många variabler okända. Vi får hoppas på det bästa, men måste förbereda oss för det värsta - och ta ansvar även när det är jobbigt.
DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)