På visning i Pelaren

Idag var jag på den sista visningen av de nya Huge-lägenheterna i kvarteret Pelaren i Skogås. Jag vet inte vad övriga besökare var där för, eftersom samtliga lägenheter enligt uppgift redan är uthyrda, men för mig som styrelseledamot var det intressant att se hur lägenheterna ser ut. Ja, det var ju bara en visningslägenhet och den var ju knappast typisk för de övriga, eftersom det var en fyra på 91 kvm - men fin var den. För min del är det väl bara den lilla tvåan på 46 kvm som skulle ligga inom ekonomiskt räckhåll med sina måttliga 3.760 kr/mån. Visningslägenhetens 7.662 kr/mån är visserligen väldigt billigt för att vara nyproduktion, men för att komma upp på motsvarande månadskostnad för en bostadsrätt på Loftvägen i Skogås kan man betala närmare 1,5 miljon kronor när man köper den. Nytt är dyrt även när det är billigt för att vara nytt.

Rosornas krig

Förundras över den attack som förre borgarrådet Erik Nilsson (s) med flera gjort på sitt finansborgarråd Annika Billström (s). Vem behöver politiska motståndare med sådana vänner? Det är märkligt att sossarna överhuvudtaget lyckades samla sig till att bedriva någon form av valkampanj, så dålig som stämningen verkar vara i partiet.

Ny majoritet i Huddinge

Nu är det officiellt. Vi kommer att få en ny majoritet i Huddinge kommun. Allianspartierna Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet kommer att samregera med Drevvikenpartiet. Det är bra. Vi kommer att göra stora satsningar både på barnen och de äldre, ha en tydligt företagsvänlig politik och förhoppningsvis en gång för alla lösa frågan om kommundelning. Även om det är många frågor som återstår att lösa så har vi utifrån Alliansens budgetförslag och valmanifest en bra grund att stå på. Det går bra nu, som Petter säger.

Se så mandaten hoppa!

Nu har det slutgiltiga valresultatet presenterats på Huddinge kommuns webbplats. I slutsammanräkningen förlorade Huddingepartiet ett mandat till Miljöpartiet i den västra valkretsen, medan vi behöll vårt sista mandat i den östra valkretsen med bara ett tiotal rösters marginal (och då var det ändå inte vi som fick det sista mandatet, utan Folkpartiet). Om inte annat visar detta att åtminstone i kommunalvalet är det så att varje röst räknas och kan få en avgörande betydelse. Nå, valnattens slutsats står kvar. Det kommer att bli majoritetsskifte i kommunen.

Valnattsrapport

Just hemkommen från partiets valvaka på Grekiska Kolgrillsbaren och sedan Moderaternas valvaka på Melles i Huddinge C kan jag rapportera att stämningen inom alliansen är god. Även om Kristdemokraterna inte gjorde något bra val - sämre än förra valet, sämre än opinionsmätningarna och sämre än känslan i valstugorna lett mig att tro - ser vi i skrivandets stund ut att behålla våra fyra mandat i kommunfullmäktige och tre mandat i riksdagsvalkretsen.

Dessutom - och betydligt viktigare - kommer det av allt att döma att bli ett maktskifte såväl i riket, landstinget och Huddinge kommun. I Huddinge kommer vi i Alliansen visserligen att bli beroende av ett eller ett par lokala partier, men fastän Sverigedemokraterna kommer in i fullmäktige kan de tryggt förpassas till den oppositionskorridor i kommunalhuset som de får dela med sossarna, vänstern och miljöpartiet. Och i och med att vi får en alliansregering - Sveriges första majoritetsregering på 25 år!!! - ser min svägerska Emma ut att bli riksdagsledamot. Hon står fyra på riksdagslistan i Stockholms län och eftersom Mats Odell, som toppar listan, är en lågoddsare som ny minister kan det räcka.

Så det finns verkligen anledning att fira. Sedan ska vi sätta igång att få fart på Sverige och Huddinge.

Ett beklagande och en förhoppning

Jag beklagar att det inte har blivit så många rapporter från valrörelsen här på bloggen. Jag har helt enkelt inte haft tid. Det har ofta varit aktiviteter från tidiga morgonen (flygbladsutdelning vid pendeltåget) till sena kvällen (debatter och möten), och har jag någon gång varit hemma så har det funnits så mycket annat att göra - till exempel förberedelser för nästa dags arbete. På sätt och vis är det väl synd att jag inte hunnit rapportera, eftersom jag har träffat så många människor och lyssnat på så mycket intressant information. Visste ni till exempel att det finns elever på Sjötorpsskolan som inte fått lunch vissa dagar senaste veckan eftersom maten tagit slut? Fullständigt horribelt, tycker jag. Det är bara ett exempel på en av alla de små och stora saker som vi måste förbättra i vår kommun. Jag hoppas innerligt att väljarna i morgon kommer att ge oss det mandat vi behöver - allra helst att Allians för Huddinge ska få egen majoritet i fullmäktige.

Datanätsvåldtäkten

Även om medborgarna helst fortsätter att prata sakfrågor i valstugan fokuserar ju medierna i stor utsträckning på folkpartisternas intrång i Socialdemokraternas intranät. Jag har full förståelse för att sossarna känner sig kränkta och arga. Det skulle jag göra om jag vore i deras ställe. Men när Marita Ulvskog i sin jublande skadeglädje börjar likna det vid våldtäkt är måttet faktiskt rågat. Jag har pratat med kvinnor som har blivit våldtagna, lyssnat till deras smärta och vrede - och kan försäkra att det rör sig om en helt annan dimension av lidande än det som Socialdemokraterna åsamkats. Genom att likna det industrispionage som hennes parti utsatts för vid en våldtäkt hånar Marita Ulvskog alla de kvinnor, män och barn i vårt land som faktiskt utsatts för en våldtäkt. Som självutnämnd feminist borde hon vara mindre vårdslös i sitt språkbruk och mer medkännande med dem i vårt land som farit illa. Och de är tyvärr ganska många.

Utbildningsdag för framtiden

Under eftermiddagen idag var jag ciceron åt riksdagsledamot och tidigare minister Inger Davidson, som besökte Skogås. Vi gjorde några intressanta nedslag på Skogåsskolan, Familjehuset och Pysslingen-förskolan Blåbärsstället i Länna. Kanske inte någon valvinnande manöver, men jag tyckte att det kändes viktigt att visa Inger ett spektrum av de utmaningar och möjligheter som vi möter i min kommundel. Efter valet kommer ju Inger förhoppningsvis ha en viktig roll i den nya skol- och barnomsorgspolitik som Sverige så väl behöver.

Visst behöver vi löparbanor

Den 3 juni skrev jag ett inlägg här på bloggen under rubriken "Bygg ordentliga löparbanor på mossen!". Idag fick jag veta att det budskap jag hade då är ännu mer aktuellt än jag visste om. Idag var jag på första spadtaget till den nya multihallen på Storängsvallen i centrala Huddinge. Ja, första spadtaget visade sig i verkligheten röra sig om att man började gjuta betong - eller vad det heter, det enda byggande jag företagit mig har varit med Lego-bitar...

Hur som helst, vid fikat efter ceremonin kom jag i samspråk med några representanter från friidrottsklubben HAIS, som bedriver en fantastisk verksamhet i centrala Huddinge och är en av de stora vinnarna med den nya multihallen. Vetgirig som jag är började jag ställa en massa frågor - och fick till min stora förvåning (och glädje!) veta att HAIS nyligen startat verksamhet även i Skogås/Trångsund. Inomhusträningen sker i Edboskolans hall och Trångsundsskolans lilla gymnastiksal, medan utomhusträningen bedrivs i Farsta. Mina tankar om att bygga löparbanor runt konstgräsplanen på Nytorps mosse bemöttes, föga förvånande, med stor entusiasm.

Jag hoppas att det blir uppenbart för alla och envar att vi i vart fall inte ska bygga bort möjligheten att bygga löparbanor runt konstgräsplanen. Friidrotten växer, skolorna har ett uppdämt behov och svenska barn (och vuxna) behöver röra sig mer.